Vego EcoI helgen hade jag glädjen att gå på Operan med min dotter och se Altro Canto och SYNC. Roligt att hon nu är så stor att vi kan göra något sånt tillsammans. Det var lite långt för hennes del (hon är 8 år) men jag bara njöööt. Jag var kulturellt utsvulten efter att ha varit hemma med fyra sjuka barn i en vecka och rejält mosad metalt av all gråt och feber så detta var verkligen något jag behövde.
Altro Canto var hypnotiserande! Först var jag lite tveksam några minuter, men sen var jag fast. Det var en blandning av manliga och kvinnliga dansare och även om kläderna också var det så var de inte något man direkt kunde se enbart på det. Vad man traditionellt sett skulle säga var kvinnligt/manligt bars blandat av alla dansarna. Och en lång period var bara män som dansade tillsammans (i annars ”traditionella” par) vilket var något jag önskade att min son kunde fått se. Att det i låga åldrar är en oerhörd övervikt med flickor som dansar är synd. Men att här få se könsrollerna suddas ut i både koreografi och kostym var ljuvligt tycker jag. Kostym stod för övrigt Karl Lagerfeldt för!
SYNC var motsatsen till ovan. Smala, nätta dansöser i röda dräkter och muskulösa män med mer fysisk koreografi i kontrast till de mer trippande kvinnliga. Tyckte verkligen om den föreställningen också, men kunde inte låta bli att finnas kvar i tänket kring jämlikhet och könsstereotyper efter Altro Canto. Som förälder till både pojkar och flickor med en stark önskan om att uppfostra dem jämlikt så har man väl dessa tentakler ute. Och i synnerhet då en av sönerna dansar.
Glad över att ha sett föreställningen och tankat lite ny energi för att gräva ner mig i feberträsket hemma igen. Hoppas det inte dröjer länge tills sjukdomarna lämnar hemmet och jag åter kan få möjlighet till underbar dans.
Bilden är från Operans hemsida där du kan läsa om föreställningen och boka biljetter.
