Vego EcoFör några veckor sedan skrev jag ett inlägg om att man ska hjälpa varandra med anledning av Insidans reportage i DN. Med det färskt i minnet blev jag glad över att det var folk som idag erbjöd hjälp istället för att passivt se på.
I eftermiddags på Slussens t-banestation så ramlade ett litet barn i trappan ner till perrongen. Mamman tar upp barnet för att trösta och jag erbjuder mig att ta ner vagnen åt henne då jag tillsammans med mina barn passerade dem precis när det hände. Väl nere på perrongen ser jag att det är lite väl blodigt, det visar sig att barnet fallit så olyckligt att det slagit upp ett rejält jack i bakhuvudet. Slog huvudet precis på kanten av barnvagnsrampen som är rätt så vass. Maximal otur alltså. Blodet rinner och det ser onekligen så pass stort och djupt ut att sjukhus är att föredra. Under de minuter vi försöker minimera blod, samla ihop barn samt få tag på kvinnans man per telefon så kommer det fram flera personer och frågar om vi behöver ytterligare hjälp. Det gör det inte då det inte är så mycket att göra mer än att få barnet till sjukan och vagnen kunde jag ta upp igen. Väl uppe igen så kommer turligt nog taxi förbi och familjen kan packa in sig där.
Jag hoppas verkligen att allt gått bra för dem och det jag ville säga med detta är att det ändå finns människor som vill hjälpa. Om det berodde på att det var ett barn som skadat sig eller om det helt enkelt inte är så illa ställt med civilkuraget vet jag inte men positivt var det i alla fall.
Mina barn fick sig en tankeställare. Vi tjatar ofta på dem om att ta det lugnt och inte springa när det är risk för halka. Nu såg de hur illa det kan gå… Min dotter blev faktiskt lite chockad av händelsen och grät länge efteråt. Såret såg onekligen läskigt ut, det gör ju sånt i verkligheten, till skillnad från film där tecknade figurer kan puckla på varandra i all oändlighet utan att det blir läskigt.
Allt gott till familjen, hoppas allt är ok under omständigheterna.
