Förra helgen var jag med barnen på galapremiären av Tavlan. Manusförfattaren Anik Le Ray fanns på plats och hälsade alla välkomna precis som även distributörens barn som gjorde fint jobb med att ta emot gästerna. De båda döttrarna har även varit med och tyckt till om dubbning och affisch mm, inte dumt att ha sån expertkunskap inom räckhåll.

Filmen var rätt så läskig emellanåt, men som det ofta är så är det inte de yngsta som blir rädda utan de som är lite större och förstår och läser in mer av vad som händer. Jag tyckte om hur filmen var tecknad, hur karaktärerna flöt fram i sina egna tavlor. Skuggor och natur mycket vacker och personligheterna i karaktärerna kom fram bra trots att vissa inte hade så mycket att spela på då de inte var färdigmålade. Och det var just det som var handlingen i filmen, om de fulländade kontra de ofärdiga. Vissa riktigt ofärdiga och då till och med kallades kludd. Parallellerna till vår verklighet är inte långt borta med diskriminering och hierarkier. Intressant och viktigt.

Vi har pratat mycket om den efteråt, det märktes att barnen funderade kring ämnet. Tavlan är en film med ett vackert och djupt innehåll, både för sinne och öga. Rekommenderar denna film, väl värt ett besök, premiär i morgon.

Sex förväntansfulla guldklimpar på väg till galan.

Massa fint i goodiebagen som alla barn fick.