Somliga hävdar att man inte klarar sig på enbart vegetarisk mat. Jag kan erkänna att jag många år ätit väldigt dåligt, levt mest på bröd som fortfarande är min stora svaghet. Och det är ju knappast något att rekommendera. 

Leva, träna, jobba, föda barn, amma, allt detta kräver förstås energi och näring. Det är knappast svår vetenskap. Jag tänkte att det kunde vara intressant att kolla mina värden efter alla år med smörgåsmiddagar, barnafödande och vegetarisk kost. Vore skönt att veta så att allt är ok eller vad som behövs extra av om så vore fallet. Samma sak för min son som snart fyller åtta år och varit vegan sedan han var fem.

Proverna visade att alla mina värden är bra. Sonens var också det med reservation för D-vitamin som var lågt. Fortfarande ok, men lågt och gärna kunde kompletteras. En barnläkare berättade dock att många barn har lågt D-värde under vintern här i norr så det var inget som var utmärkande bara för honom.

Det känns skönt att veta att värdena är ok, barnen oroar man sig väl alltid för. Även om han ser frisk ut och är pigg så får man ju ibland höra pikar om att barn inte klarar sig på vegmat. Konstigt att man inte ifrågasätter när allätande barn är trötta och glåmiga. Då handlar det oftast om att hen ”äter lite dåligt” men några pikar om att föräldrar då skulle ge dålig mat, att det inte är tillräckligt näringsriktigt att äta bara falukorv och makaroner etc. varje dag, det sägs knappast.

En annan aspekt som gör det intressant att att veta att mina värden är bra är barnen. Efter fem graviditeter varav fyra fullgångna och sammanlagt 65 månaders amning och de ändå är det. Då kan knappast vegmat vara så dålig, eller vad säger ni? Och jo, mjölken har varit bra. Barnen har vuxit bra och utvecklats precis som de ska. Min mjölk har testats i samband med att jag donerade och den var prima. Just sayin.

Solen. Främsta källan till D-vitamin, lite brist av denna vara på vintern tyvärr, så som sagt, tillägg kan behövas. Inte bara för veggosar, icke att förglömma.