Haft Harry Potter-maraton i nästan två veckor här hemma. Kväll efter kväll har vi sett om filmerna i serien (läser förstås också…). Den senaste filmen, Harry Potter och Dödsrelikerna del I, såg jag i går kväll och den framkallade nostalgiska minnen. Senast jag såg den satt jag i biosalongen mycket förväntansfull, men även lite nervös för hur det skulle gå. Med mig hade jag nämligen lilla bebisen, då exakt sex månader, med hörselkåporna på plats. Det gick bra, hon sov så fint i famnen nästan hela filmen. Otroligt! Det skulle knappast fungera i dag med en ettåring…
Nu är det bara timmar kvar tills jag ska få se den allra sista filmen i serien. Längtar! Hoppas bara den är så bra som jag tror när jag ser trailern. Tomheten efteråt lär dock bli stor. Minns mycket väl hur det kändes efter att jag hade sett Sagan om konungens återkomst. Tomt. Trist. Men det ska jag inte deppa över nu. Nu längtar jag bara. Och trollstaven är nyputsad.
