Grön Ungdom har lyft denna fråga och i veckan så motionerade ett antal av Miljöpartiets riksdagsledamöter om att köttkonsumtionen måste minska med 25 % till 2020. Precis som jag och så många andra gång på gång försöker säga så måste inte alla bli vegetarianer (även om det vore väldigt fint) men att minska konsumtionen, precis som att vi behöver minska på bilåkandet, behöver väl inte vara så svårt att ta in?
Att dra sitt eget strå till stacken genom att minska sin konsumtion, att åtminstone en dag i veckan äta vegetariskt, kan jag omöjligt förstå är en stor grej. Vi andra som varit veg länge, då man blev bemött med gapande mun och ofta total fallenhet inför frågan efter vegetarisk mat på en restaurang har ju left med det motsatta länge. ”Äter du inte kött så har vi inget. Du kan få sallad”. Och jag kan äta sallad, det är ok, men bisarrt att folk av idag har såna problem att fatta att det inte är svårt att äta vegetariskt och att ta sitt ansvar borde väl vara en självklarhet?
Vad tänker ni om de som slänger glas, papper och metall i soporna? Häller skadliga ämnen i avloppet? Okynnesåker gamla bilar? Dessa saker är sånt som de flesta reagerar mot idag. När ska en så enkel sak som att dra ner på köttkonsumtionen ses som en enkel och självklar grej?
Tycker det är sorgligt att det är sånt motstånd mot detta. Vad grundar det sig i? Att som Lars Björklund ha mage att raljera över motionen i ett blogginlägg där han beklagar sig över att man ägnat tid åt denna motion. Att man i hans position inte kan ta större ansvar och visa en mognare och mer kunnig inställning är verkligen sorgligt. Man undrar ju om han hört ett enda ord av det som lades fram? Det verkar tyvärr inte så, i så fall kan man väl ändå inte uttrycka sig så ansvarslöst och löjligt. Sorgligt som sagt.
