Före sommaren kom Hirams gröna kokbok ut. Efterlängtad av många då hon genom sina böcker och tidningsartiklar mm genom åren har varit av stor betydelse inom den svenska makultren. Det finns sedan tidigare åtta kokböcker, blå och röd bl.a. och nu är den gröna här, som för att fulborda en regnbåge av böcker. 

I boken finns ca 130 recept uppdelade i olika kapitel som ”rått och gott” och ”annat smått” där man kan hitta inspiration till en del olika tillbehör till middagen som småpizzor och friterad blomkål. Givetvis finns även recept för själva middagen som soppor, sallader och kapitlet ”stora rätter”. Där hittar man grytor och gratänger blandat med potatis- och pastarätter. 

När jag läser i registret längst bak bland allt som finns med i boken låter det helt underbart. Men när jag tittar i själva boken som inte har några bilder och recepten är skrivna i en berättande form, på typiskt Hiram-sätt, så har jag tyvärr svårt att bli inspirerad. Men som jag förstått det är det denna berättande form av recept som gjort henne väldigt omtyckt, så det är uppenbarligen bara min personliga oförmåga att ta till mig utformningen på boken. 

Boken är onekligen välfylld med en massa recept, men för att jag ska ”hitta” dem så blir det till att gå efter listan i registret. Och många rätter går bort då boken är lakto-ovo-vegetarisk men för den vane så är det ju lätt att byta ut dessa ingredienser. För den ovane så blir det ju tyvärr så att man antagligen inte tar steget till att bli mer grön.