En fråga jag fått många gånger genom åren och som också berördes av en läsare här för ett tag sedan är hur vi hanterar det vegetariska här hemma och om att tillmötesgå allas önskemål.

Jag kan börja med att säga att vi aldrig har lagat flera olika rätter, vilket många genom åren frågat om. ”Är det inte jobbigt med många rätter?” ”Vad äter DU då?” osv. Det problemet har alltså aldrig funnits. Men visst ska man ta hänsyn till allas önskemål och därför förekommer det (tyvärr) kött här hemma ibland.

Två av barnen vill ha djurkorv och koköttbullar som vi för tydlighetens skull kallar det. Det är ju det, varför inte säga det? En del tycker det låter äckligt, men vadå, om man tycker det låter äckligt att man äter korv av djur, låt bli det då. Tål man inte sanningen så kanske man ska tänka om?

Förutfattade meningar

Det som vi däremot har kunnat se är att det inte reageras alls gällande en del rätter, de blir ätna utan minsta reaktion, som tex spaghetti och färssås, lasagne mm. Ofta kan det vara så att ingen reagerar om en inte informerar om att det är något som är utbytt. Några vänner till oss har fått erfara samma sak, om en inte säger att det är veg till någon som vill ha kött så tänker de inte alltid på det medan de kanske blir skeptiskt inställda (förutfattade meningar!) om vi meddelar det innan.

Ett exempel på det är när jag bjöd på vegansk prinsesstårta vid ett kalas utan att säga att det var det. Den blev uppäten i ett nafs med kommentarer som att den var mycket godare än kondisets. De kommentarerna får jag tyvärr inte höra om jag från början sagt att det inte finns ägg eller kogrädde i.

Låt smaken avgöra, inte informationen

Jag har inget direkt tips mer än att kanske inte påtala att det är veg innan utan låta barnen smaka. Kanske reagerar de inte, eller så tycker de att det är godare. Men inte alltid, som sagt så har jag själv två stycken här hemma som envisas med att äta köttkorv. Men några saker som absolut inte märks skillnad på är potatismos, raggmunk med mera. Att byta mjölksort är inget som jag tror nån kan märka.

Men en helt annan sak – oavsett veg eller inte – är det här med ”barn tycker om allt bara de vänjer sig från att de är små”, det stämmer inte hos oss. Vi har alltid haft mycket grönsaker i och till maten här hemma, men har ändå bland de petigaste barnen jag kan tänka mig. Så allt är inte bara vana, en hel del är individualism och envishet som också ska bakas in.

Eget val

Jag har gjort så att barnen själva får välja. Jag kan inte tvinga nån att bli veg, jag kan inte vägra min dotter lax när hon hävdar att det är så gott. Men jag vill att de ska veta vad det är de äter, precis som de lär sig visa kärlek och empati för vänner och familj vill jag också att de ska göra det för djur och natur. Att det finns barn som inte tror på att det är en kyckling de äter när de får kyckling, trots att man försökt förklara det noga, enkelt och pedagogiskt, det är helt galet! Hur ser det ut i de familjerna?

Även om en inte är vegetarian eller vegan så är det väl ändå på sin plats att man ska veta i alla fall ungefär vad det är en stoppar i munnen? Fram för mer kunskap om mat så tror jag att barnen kommer att tycka att det är mer självklart att välja vegetariska alternativ. Och de som vill äta djur kommer förhoppningsvis förespråka bättre djurhantering än den industriella som finns idag och inse att klimatet inte klarar den höga djurkonsumtion som är idag.