”I februari 2013 presenterade jordbruks- och landsbygdsminister Eskil Erlandsson resultatet av de första åren av Matlandet – Sverige: ett projekt med visionen och målet att stärka Sveriges anseende och konkurrenskraft på den internationella matscenen”. 

Så börjar förorden i boken ”Köttlandet: ett reportage om skog, jakt, lobbyism…” Frågan som ställs och som boken handlar om är vad ”Matlandet” egentligen är. Själv kan jag erkänna att jag inte blivit särskilt klok över vad det verkligen är, läst en del om det och hur Erlandsson farit runt och påtalat hur bra det är, lunchat och delat ut priser. Men inte hört något konkret, något om hur (mat)landet ska förbättras, vad man gör för att  matkonsumtionen ska gå i den riktigt som behövs för hälsans och miljöns skull. Den här boken, som bara finns som digital version, kändes som en möjlighet att få svar. 

Och svar ger den, och jag förstår efter att jag läst den varför jag inte förstod så mycket innan. Det förefaller vara en stor, osannolik soppa av sammansvurna jägare dito politiker som snarast vurmar för att köttindustrin ska frodas och må bra. Här är miljö, klimat och djur helt underordnade konsumtionsmålet, vad som snarare skulle behövas är öronmärkts pengar för hålbar konsumtion och framtagande av ny snart mat. Här föreslås t.ex. vegetariska matslag av Jens Holm (som var med i seminariet om Hållbar mat). Ja, det borde väl vara självklart? Vi har ju hört små viskningar om sojaodling i Sverige, men de var inte så höga precis. Men det måste väl finnas många andra bra sätt? Och se bara på hur Oatly har utvecklat sin verksamhet utifrån vegetabiliska alternativ.

Så var det jägarna då. Enligt boken ska inte deras politiska inflytande underkattas. De har sedan 1830 haft ett välmående samröre med skogs- och markägare, 190 000 jägare och därmed lika många röstare att fiska efter. Erlandsson har under sina år som minister föreläst mycket hos skogsägare och frågan är vem han företräder då? Sig själv, dvs skogsägare och jägare, eller ministeriet? Gränsen blir allt mer utsuddad och det påpekas att skogen är en viktig komponent i Matlandet där bärande element är bl.a jakten. 

Matlandet är vinklad av regeringen, i synnerhet av jordbruksdepartementet, sponsras årligen av köttfrämjande serier och mattävlingar som Årets kock. Mat är ett maktmedel och i regeringens händer har den svenska matlobbyn fått en ny marknad att arbeta med. Boken avslutas med frågan om det är demokratiskt? ”Naturligtvis inte. Men effektivt är det.” 

Det säger en del. Läsvärt om du vill veta och förstå lite mer om vad som innefattas i Matlandet. Hela den här biten med jägarna och dess inflytande är skrämmande och lärorik.