Barns språkutveckling & rörlig media

Jag har tidigare berättat om seminariet Barnteve, Snuttefilm och Knattebio. Ytterligare en del som är värd att nämna är ämnet om barns språkutveckling.


Förskolebarn har ett eget språk fick jag lära mig. Ett språk som alltså är ett annat än det vi vuxna har och som pedagoger har lättare att förstå än andra. Jag trodde att föräldrarna var de som förstod bäst, men jag antar att man här menar rent generellt och inte bara sina egna barns språk.


Språk lärs genom samtal och samspel med andra. Att använda filmer som källa till reflekterande samtal och frågestunder, att tillåta filmvisningen vara en social aktivitet och en gemensamt delad upplevelse är en väg att främja detta.

Språk bygger på information om och interaktion med omvärlden och lärs av att se på film. Barnen gör jobbet själva och drar slutsatser om hur saker är uppbyggda. Hjärnan integrerar intrycken från de olika sinnesorganen, visuella intryck påverkar upplevelsen av vad de hör. Jämför t.ex. sambandet mellan starka ljud/stora föremål/mörk röst respektive små saker/ljus röst etc.


Barn kopplar ihop det de hör med det visuella väldigt tidigt, redan på spädbarnsålder. Ett stort ordförråd är viktigt, men att lära nya ord är ingen additionsprocess utan snarare en omorganisationsprocess. Här gjordes jämförelsen med organisationen av ordförrådet i hierarkiska strukturer i över-under och sidoordning, t.ex. däggdjur /hund-katt.


Språkforskning kräver rörliga bilder när man kommer till verb och här spelar film en stor roll. Man arbetar med visuell preferens där barn ”svarar” med blicken, eye track. Ett verktyg man arbetar med vid åldern 3 – 12 månader och uppåt.


Återkommande under seminariet var att sagor och berättelser stimulerar språkutvecklingen men även barns möjlighet till kreativitet etc. och utgör alltså en viktigare roll än vad många kanske tror. I en artikel i DN för ett tag sedan läste jag att de barn vars föräldrar läste för sina barn när de var små hade generellt bättre betyg när de blev äldre än andra barn, oavsett social bakgrund.


Med den här kunskapen i ryggen så kan man alltså tryggt fortsätta – eller börja för dem som kanske inte gör det idag – att läsa med barnen och även titta på film och TV tillsammans med dem. Men tittandet ska ske i kortare stunder i taget samt att man ska låta barnen använda sin kreativa förmåga som förlängning av detta. Alla föräldrar och pedagoger som gillar film kan därmed med nöje och den trygga förvissningen om att barn utvecklas av detta fortsätta att läsa, titta och skapa. Och det är ju det som är så roligt!


Jag har som sagt bloggat mina anteckningar från seminariet vid två tillfällen tidigare. Dels om rörliga medier för barn samt om den kreativa delen. Läs gärna det också.


//www.facebook.com/plugins/like.php?href=http%3A%2F%2Fvegoeco.blogspot.com%2F2011%2F12%2Fbarns-sprakutveckling-rorlig-media.html&send=false&layout=standard&width=450&show_faces=true&action=like&colorscheme=light&font&height=80

Kommentera

%d bloggare gillar detta: