Vego Eco
Tänk så mycket känslor ett sånt litet plus kan frambringa!
Inte på något som helst sätt önskar jag att någon som vill ha barn ska behöva vara utan, att inte få den skatt de så innerligt önskar och längtar efter. Smärtan att inte bli gravid, oron och längtan som kretsar kring ovetskapen om det någonsin kommer att komma en bäbis till familjen eller inte, den är hemsk. Jag vet. Men det har till slut gått bra för mig, jag som har en hel liten skattkista vid det här laget. Men det har varit en lång, krokig och smärtfylld väg dit. Det finns de som precis vandrat in på den vägen, de som befinner sig mitt på den, eller äntligen har fått komma fram till en korsning som förändrar livet genom att ge dem det efterlängtade. Antingen naturligt eller med medicinsk hjälp eller adoption.
Det är nog få saker som kan väcka så starka känslor som längtan efter barn. Klara Zimmergren beskriver detta på ett väldigt rakt och bra sätt i sitt program i Sommar i P1 tycker jag. Både längtan, avundsjukan men även de negativa känslor man kan känna för alla de som är oförstående och okunniga.
Jag önskar som sagt ingen barnlöshet, men vad jag önskar är att fler kunde ha lite större respekt för det mirakel det faktiskt är att bli gravid, att värdesätta det och även att inse vilken stor och privat sak det är. Vad sjutton har en vagt bekant med min eventuella graviditet eller önskan efter barn att göra? Det är väl ändå en av de mest privata saker man kan tänka sig? Ska jag anförtro det till vem som helst? Nej, jag tycker inte det. Bidra gärna med glädje, gratta om någon glatt tillkännager att de väntar barn, men snoka inte efter om de ska ha några eller inte om du inte står personen nära.
Att det finns vissa som har lyckan att bli gravida väldigt lätt kan sticka i ögonen på de som kämpar och kämpar. Om det dessutom kombineras med ord som att det var oplanerat eller ”jag ville inte ens ha barn” och liknande är som att strö kilovis med salt i öppna sår.
Alla gör som de vill, men jag tycker allt att det kan vara på sin plats att folk börjar se detta med graviditet som något mer privat, inte något man frågar okända människor om i tid och otid. Frågor som t.ex. om ett syskon inte vore på sin plats snart kan vara det värsta en person kan få höra. Det kanske är den önskan som upptar den familjens alla tankar och önskningar. Lyssna på Klaras program, hon lyfter som sagt fram detta på ett lättsamt och fint sätt.
En helt annan sak som också kommer fram i programmet, som en förlängning av människans önskan om barn, är hästens kärlek till sitt föl. Hur det kan skrika och längta efter sitt föl och hur dåligt ett sto mår av att bli av med det. Tänk då ett steg till: samma sak, samma längtan, visar tydligen kor också efter sina kalvar. En sak att kanske tänka lite extra på nästa gång ni tar er macka med smör och ost på tillsammans med ett glas komjölk.
Som Klara så fint avslutar sitt program: ”Var inte gammaldags, var modern, skit i kött”. Jag instämmer!
