Sommaren är förbi och höstterminen är här och med den tystnar sommarpratarna. Efter 58 dagar med lika många pratade blir det onekligen lite tomt när det är slut. Men om du inte har hunnit lyssna ännu så tänkte jag ge några tips på mina favoriter. 

Om man börjar med miljön så var det inte så mycket revolutionerande tyvärr. Ingen person som har miljöarbete som yrke eller på annat sätt hade det som huvudspår i sitt program. Däremot kom Östersjön att lyftas fram i två program. Dels var det i fotografen Jeppe Wikströms program som var mycket fint om skärgården, djurliv, natur och miljö där den sjuka Östersjön berördes tillsammans med uppmaningen om att rösta för miljön – vår gemensamma framtid. 

Äventyraren Oskar Kihlborg pratade också om Östersjön. Han har till forskare ställt frågan vad man som privatperson kan göra för dess hälsa och svaret är minskad köttkonsumtion. Tydligt och klart. Den animaliska matkonsumtionen måste minskas, inte bara för Östersjöns skull utan hela vår miljö. 

Ett annat program som tog med lyssnaren på en naturupplevelse var Sebastian Kirppu, lyssnarnas sommarvärd. Hela programmet sändes från en naturskog där man fick en rejäl dos träd, bark och ekosystem. 

Natur och vår omtanke för vår miljö bör ju rimligen även innefatta omtanke om människan och här tycker jag att det fanns mycket att hämta i år. Jason ”Timbuktu” Diakité som var först ut i år gav en stark berättelse om rasism precis som det mycket omtalade programmet av Athena Farrokhzad. Att säga nej till rasism och ja till allas lika värde är grundbulten för många men som samhället ser ut idag är det uppenbarligen inte så. Vi har en lång historik av olika typer av förtryck och ett av sommarens absolut bästa program bjöd Agnes Wold på som förutom intressant om allergi och myter gav en historielektion om kvinnligt förtryck inom forskarvärlden. Men det var inte bara då och där, vi har fortfarande lång väg kvar innan vi har en jämlik arbetsmarknad. 

En annan som pratade om allas värde var Karin ”Kakan” Hermansson, också ett program som alla borde lyssna på, i synnerhet alla vita (kränkta) män. Om kvinnor har det svårt att få sin rätta plats i samhället så är det knappast lättare som homosexuell sådan. Man tas med i hennes utsatta vardag som är en ständig kamp och rädsla pga hotbild och misshandel. Med frågan hur homofober kan tro att man vill ha det så!? Otroligt bra program! Ett absolut måste. 

Ytterligare en person som talade för rätten till att älska vem man vill var Svante Pääbo som pratade om att kärleken berikar våra liv och förhoppningen att vi är på väg bort från tankesätt som tvingar oss att begränsa kärlek till personer av bara den ena eller andra sorten. 

Starkt var det av Christian Falk som tyvärr lämnade oss i somras pga cancer men som hann spela in sitt sommarprat där man omöjligt kan lämnas oberörd. Han talade om sorgen att förlora familjemedlemmar och om alkoholmissbruk, ett missbruk som är så fruktansvärt utbrett. Finns det någon som inte har missbruk i sin närhet eller åtminstone har en nära vän som har det? Tror inte det. Detta talade även Sofia Helin om. Hennes program handlade mycket om psykisk ohälsa och där även alkohol kom fram. Alkohol är ett sorgligt utbrett problem i vårt samhälle. 

Har man intresse för film och kultur så tror jag inte att man har missat att lyssna på Johan Croneman eller Baker Karim men nämner dem ändå. Croneman som förvisso inte gav så mycket om kultur och film som man kunde tro (eller hoppats) men dock ett mycket bra program om  70-talet och sin väg till att bli journalist. Av Karim som är långfilmskonsulent fick man dock mer film, fyndigt ironiserande och imitierande av hur somliga som söker stöd motiverar sitt jobb och hans väg inom filmbranschen från sin uppväxt via Hollywoodstjärnor till SFI. 

Det var några av guldkornen i år enligt mig. Även om miljön som sagt inte fick den plats den förtjänar så var den mänskliga värmen där ändå. Allas värde, oavsett ursprung och läggning, djur eller människa, ska ges samma respekt och kärlek.