Den tidigare sjukvårdsministern Bo Könberg säger idag i en artikel på DN Debatt att det bör inrättas en fond för att få fram nya sorters antibiotika för att sätta stopp för de resistenta bakterier vi drabbas av idag. 

Bara i Europa avlider cirka 25 000 personer per år på grund av denna resistens. Könberg vill avsätta pengar för att stoppa denna utveckling där dödsfallen i Europa beräknas kosta 1,5 miljarder euro. Hans förslag är att den rika delen av världen, främst EU, Nordamerika och Japan ska anslå 75 miljarder kronor för att påskynda framtagande av nya antibiotika.

Låter vettigt kan man tycka. Detta är ett förslag av två som Könberg presenterar. Det andra är att de nordiska ministrarna ska vidta åtgärder som leder till minskad användning av antibiotika inom sjukvården. Denna ska ner till Europas lägsta som Nederländerna har vilket för Sveriges del handlar om en minskning av cirka 20 procent. Island det dubbla.

Så långt allt gott. Vad som däremot är direkt anmärkningsvärt med artikeln och hans förslag är att ett av de största problemen gällande antibiotikaanvändningen är djurindustrin. Den nämns i förbigående med att ”långt mer än hälften av världens antibiotika används för djuruppfödning”. Därefter följer information om att användningen även här, precis som i sjukvården, skiljer mycket mellan olika länder. Det är allt.

Är det inte märkligt att man vid ett så överhängande hot mot mänskligheten, där man befarar uppemot 10 miljoner döda per år och WHO varnar för katastrof inte föreslår någon åtgärd här? Vi har här en industri som Könberg förminskar genom att säga ”långt mer än hälften” när tidigare rapporter hävdar att det är så mycket som två tredjedelar av den totala användningen. Upp till 500 tusen ton antibiotika används inom industrin idag för att effektivisera en plågsam djurhållning till högre effektivitet och avkastning. Några tankar om djurs eller människors hälsa finns inte här, antibiotikan används inte för djurens bästa utan för resultatets bästa. Det är alltså inte så att medicineringen innebär ett bra liv för djuren, denna gör det bara möjligt att pressa djurhållningen till inhumana gränser.

Hur kommer det sig att Könberg helt utesluter förslag på åtgärder för industrin som står för lejonparten av användningen? Att utveckla nya antibiotika utan att minska radikalt på användningen innebär bara att man sjuter på problemet en bit in i framtiden tills det utvecklas resistens även mot de nya. Sedan är man tillbaka på ruta ett igen och fondens pengar har därmed kastats bort på att ta fram något som bara är verkningsfullt tillfälligt.

Är han rädd för att sätta sig emot industrin? Det är oftast den känsla man får från politiskt håll. Där talar man i mjukt ordalag om att försöka hitta sätt att göra det bättre med regleringar. Det är svaga formuleringar där man istället för att sätta press på industrin stöttar och fortsätter ge bidrag. Från myndighetshåll har man i Sverige till och med gått bakåt gällande djurhållning där man givit tillåtelse till storskaligt djurförsök för att ytterligare effektivisera uppfödningens marginaler genom att fixera suggor och kraftigt försämra livsvillkoren för grisarna.

Anmärkningsvärt minst sagt. Politiker som inte vågar säga emot industrin när miljoner människoliv står på spel och katastrof hotar är beklämmande. Här är det uppenbarligen industrin som styr, ytterst obehagligt. När får vi politiker som säger ifrån och kräver åtgärder på riktigt?