Känslosam dokumentär om Greta

Greta i gul regnjacka, strejkskylt i bakgrunden

Att ett namn kan komma att symbolisera en hel rörelse på det vis Greta Thunberg på kort tid gjort har kommit att göra är fascinerande. Hennes kamp för klimatet, som startade med ensam skolstrejk vid Mynttorget i Stockholm, har blivit film.

Filmaren Nathan Grossman har följt Greta i hennes arbete, från hennes början med ensam strejk till hennes vida kändisskap idag efter att bland annat ha seglat över Atlanten för att delta i FNs klimatmöte i New York.

Filmen för fram klimatbudskap, de enkla raka uppmaningar som Greta har blivit känd för. Hennes tal som med sin rättframhet ifrågasätter världens ledare med frågor som ”How dare you?” och kräver vuxnas ansvar. Men vi får även se en hel del av den skepsis som finns gällande klimatfrågan, klimatförnekare som går till personangrepp och politiker som menar väl men ändå inte gör något, bara slätar över. En selfie med klimatkändisen och deras jobb är gjort… 

Gretas upplevelser och historia som varit del i att leda henne till insikterna om hur allvarlig klimatsituationen är, som får henne att bli en världsberömd miljöaktivist, skildras i boken Scener ur hjärtat, skriven av Gretas föräldrar Malena Ernman och Svante Thunberg. Greta blir svårt sjuk och känner att hon behöver göra något, varför ska hon bry sig om skolan om vi ändå inte har någon framtid? Insikten, det klara och “enkla” sätt hon ser på detta förstärks av att hon har Aspergers syndrom, något hon tycker att alla borde ha ett drag av. Jag är benägen att hålla med, det skulle kunna hjälpa till att öppna ögonen på fler. 

Pandemin har visat att det går att göra drastiska förändringar och ställa om samhället på kort tid, om vi bara måste. Men varför ska det vara så innerligt svårt att inse att behovet av omställning är minst lika stort gällande klimatet? Okunskap, ointresse och fokus på att bli omtyckt och nå framgång gör att många politiker duckar för klimatfrågan. Detta är i sig obegripligt. Vi får se hur Greta häpnar över den låga kompetens politikerna har. Hur hon förfasas över att de inte ens vet vad Keelingkurvan, som visar utvecklingen för halten av koldioxid i atmosfären, är.

När kändisskapet väl tar fart och hon blir inbjuden till att närvara på klimatmöten fortsätter hennes besvikelse över hur arrangemang görs. Hennes förvåning över att det serveras kött på klimatmöten, igenkänningen över hennes frustration här är total. Det är även här, vid hennes uppriktiga tal det blir riktigt känslosamt. Jag gråter ikapp med henne när hon talar om djur som dör, naturen och dess arter som utrotas.

Greta vid en av otaliga klimatdemonstrationer med #FridaysforFuture. Copy BRF.

Det är en väldigt känslosam film, många känslor hinner passera när Nathan Grossman på ett snyggt sätt blandar den hyllningsstämning som finns runt Greta i rörelsen #FridaysforFuture som växer fram tillsammans med hat som riktas mot henne och skepsis från världsledare som inte förmår ta det ansvar de borde. Ansvar som hon känner hamnar på henne själv. Här gråter Greta igen, när hon känner att ansvaret blir för stort. På segelbåten över Atlanten blir dagboken till inläst tal i brist på möjlighet att skriva och det är smärtsamt att höra hennes ångest när hon gråter över det tunga ansvar hon bär utan att hon vill. Och framför allt, över hur mycket det är som står på spel. Över saknaden, hon vill bara hem till rutiner, familj och hundar. 

Känslosamma stunder på Atlanten med önskan om att få åka hem. Copy BRF.

Vare sig du har klimatångest eller är klimatförnekare eller något däremellan skulle jag önska att du ser den här filmen. Den är inte bara en film om klimataktivism, jag ser även andra stora och viktiga frågor om politik, manipulation och hat. Hur mobb kan växa fram via fake news, demokrati som försvagas och media som tar sig rätten att basunera ut hat och förolämningar mot en extremt påläst ungdom som inte står ut med att leva i en värld utan att försöka göra något åt den globala utmaning vi står inför. 

På grund av corona så fortsätter bioåret att vara en dyster historia. Majoriteten av premiärer har skjutits på framtiden medan somliga fått streamingpremiär. Den här emotsedda dokumentären kommer att få parallell premiär med visningar på bio enligt plan från och med 20 november, där det finns salonger öppna, samt streamingpremiär på TriArtPlay och SF Anytime den 24 november. Se till att se den!

Lämna ett svar

Upptäck mer från Vego Eco

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa