Tack vare fina Njutafilms så hade jag och barnen lyckan att få gå på Panik i byn i går. Det var verkligen trevligt, särskilt de två mellanbarnen gillade filmen skarpt. Tänk att det är så härligt att höra någon skratta hjärtligt! Och det gjorde vi en hel del. Filmen handlar om Hästen, Indian och Cowboy som är plastleksaker och jag måste säga att jag rent ut sagt tycker det var befriande att se en film på detta vis. Särskilt väl tror jag att den gör sig på stor duk då det kändes som att man helt enkelt blev indragen i en lek, att vara delaktig i en pågående lek.
Jag var lite rädd för att barnen som är bortskämda med all möjlig teknik skulle tycka detta var konstigt, fult eller trist – eller allt på samma gång – men så var det alltså inte alls. Själv har jag alltid varit ett fan av tecknad film och är inte motståndare till dataanimering, men som sagt, detta med ”riktiga” leksaker istället för animerat som i Toy Story (som jag för övrigt älskar) var super. En glad överraskning!
Filmen drar igång med bra tempo från början. De tre vännernas stil var underbar och leveransen av teglet de beställer för Hästens födelsedag är superrolig. Handlingen senare i filmen var dock lite märklig ibland och jag var rädd för att barnen inte skulle förstå allt men de verkar å andra sidan acceptera sånt, som att det är ju ändå på lek. Jag hade svårt för grannen (om jag minns rätt Steven) som av nån anledning var rätt arg hela tiden och skrek och svor. Men roligt i och för sig. Tyvärr missade jag ett par scener på grund av den yngsta i syskonskaran med det fick jag återberättat för mig på vägen hem. Och hon skötte sig ändå bra för att vara 11 månader tycker jag. Kul att kunna gå med alla barnen, även om hon egentligen är lite liten kanske. 😉
Barnen fick fina goodiebags där själva goodiebagen var en tygkasse vilket verkligen uppskattas. Något de har användning av sen. Vi använder såna flitigt. 🙂
Den yngsta nöjde sig med en tom jouiceförpackning. Skönt när de inte kräver så mycket. 😉