Så har det redan gått ett år sedan vår lilla snurpa behagade komma till oss. Just 1-årsdagen tycker jag att man förflyttas tillbaka just dit, till själva födelsen.

Det heter ju födelsedag, men det är inte så ofta man tänker på ”födelse”. Men jag gör det då. Denna gång blev det dubbla känslor då det på några timmar när var exakt ett år mellan hennes födelse och då vi året innan det istället förlorade en. Att tänka på dessa två saker, den ena avgrundsdjup sorg och den andra obeskrivlig lycka, gjorde att jag under gårdagens firande var lite känslig. Men fira gjorde vi förstås. Hon fick för första gången smaka något så sött som tårta. Hade gjort en med blåbär, tänkte att jag kanske kunde inbilla mig att det inte är sååå väldigt onyttigt då…

Firade med kladdkaka (som var lite väl kladdig, nästan rinnande först då den stått framme i köket medan allt annat bakades, men efter några timmar i kylen var den ljuvlig) med grädde, tvåvåningsgräddtårta med banan- och chokladfyllning samt Niki-tårtan som jag gjorde genom att helt enkelt bara skära till en vanlig sockerkaksbotten och spritsade blåbärskräm på (blåbär, smör och florsocker). Storebror hade backat bullar och hallongrottor som förstås också gick åt. Dock har jag en del tårta kvar idag som jag får kämpa i mig. Mina sockervärden lär inte vara de bästa när dagen är slut…

När ett år passerat undrar jag ändå hur det kan gå så fort? Så uttjatad fråga, men det går verkligen bara fortare och fortare. Jag har aldrig varit föräldraledig så här länge och vet att jag innan hon kom funderade över hur det skulle bli att vara borta så lång tid. Ja, kan säga så här: känns inte alls som särskilt länge. Men det beror väl kanske på att det är fjärde barnet. Tiden räcker knappt till för alla hämtningar, lämningar, öppna hus, matsäckar, läxor, aktiviteter, tvätt med mera med mera.

Att vara helt föräldraledig på detta sätt med första eller andra barnet vore nog en omöjlighet. Men nu är det snarare tvärtom, måste det för att få allt att gå ihop. Skillnad när första kom, då började jag jobba när hon var två veckor. Hade varit svårt att få ihop det nu kan jag säga.