Intresset för baljväxter växer. Allt fler vill av olika skäl äta mer vegetarisk kost och då är det en bra proteinkälla och innehåller massa nyttigheter. Författaren och journalisten Jenny Damberg har tagit fasta på detta och givit ut en kokbok baserad på baljväxter.

Jenny ansåg att det är något man borde äta men inte är så ”mums” som det borde vara och började därför laga och testa tills det blev så. Detta har varit grunden till boken Bönor, ärtor & linser och de recept som ligger ”bortom de vanligaste varianterna”. Resultatet är en blandning av sojabönor i olika former, grytor, röror och soppor.

Boken inleds med info om många sorters bönor och dess egenskaper. En fin liten faktadel för den som vill ha böninfo samlad. Recepten som tar vid består som sagt av en blandning av olika typer. Den som sedan tidigare brukar använda bönor och linser i grytor och sallader mm känner säkert igen sig här, så långt bortom de vanligaste vet jag inte om det är men den innehåller en bra bredd för den ovane.

Även om det inte är så oerhört nydanande recept på röror och sallader så utgör de en lockande blandning. Vad som är lovvärt är att boken innehåller recept på hur du gör egen tofu och sojamjölk, en något mer avancerad variant med uppkok. Någon efterrättsdel finns inte men författaren har givetvis tagit med det senaste inom äggfri bakning i form av recept på maränger som görs på kikärtsspad.

Att ta fram och bläddra i boken gör mig sugen på att laga många av rätterna vilket onekligen är ett gott betyg. Men som sagt, den baljväxtvane har nog redan ett gäng recept på sallader, hommus och falafel. Men sopporna och recept som gryta på pumpa och böngratäng kan bidra till ny inspiration. Vad som är lite sorgligt och även förvånande är att författaren som varit vegetarian väljer att förse så många recept med animaliska ingredienser, till och med kött. Det är bacon, kyckling, räkor…

Varför denna köttbesatthet undrar man stilla? Det är ju inte så att recepten skulle bli på tok för proteinfattiga utan det. Vi äter snarare för mycket protein och baljväxter i sig är väldigt nyttiga. Att göra en bok baserad på detta område och samtidigt inkludera så mycket animaliska ingredienser när klimatet skriker efter en övergång till vegetariskt känns inte bara omodernt utan direkt dumt. Synd på en i övrigt bra bok.