Civilkurage. Hjälp varandra!

Att läsa Insidan i DN i dag där det berättas om människor som ställer sig och filmar istället för att hjälpa till vid olyckor är verkligen sorgligt. Har det blivit så illa? Hur kan man göra det istället för att försöka göra nytta? Tänkt dig själv att du varit med om en olycka, kanske ser ditt barn ligga och plågas och att en rad människor står och filmar. Hur skulle det kännas? Är det så dessa människor vill bli behandlade? Skulle inte tro det. Jag är rätt så säker på att de skulle ångra sig djupt om de fick känna på hur det är att vara den drabbade.


Nej, skärpning gott folk! Ingen är perfekt och det är även svårt att förutse hur man handlar vid en olycka, hur chockad man själv blir och därmed hur kapabel man är till att hjälpa. Men bara filma känns verkligen inte ok.

Det jag försöker leva efter och påminner mina barn ofta om är ”som man vill bli behandlad själv, behandlar man andra”. Som sagt; tror inte att dessa filmande människor skulle vilja bli behandlade så om de själva var med om en olycka.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: