Vego EcoFör drygt en vecka sedan var jag på seminariet Barnteve, Snuttefilm och Knattebio och tänkte jag skulle dela med mig lite mer från mina anteckningar jag gjorde där.
En av de delar som var väldigt intressant var hur barn påverkas av film och hur man kan använda sin kreativa förmåga för att ytterligare lära sig kring film och TV som media. Seminariet inleddes med att visa Ten Minutes Older, där man verkligen kan se hur ett barn blir påverkat av vad det ser. Helt fantastiskt! Kolla här:
De nyckelbegrepp man använder sig av inom barnkultur är barnperspektiv, barns delaktighet och kvalité.
Ett barnperspektiv uppkommer inte automatiskt bara för att man sätter ett barn i huvudrollen, vilket man ofta tar till som lösning. Men ett sätt att göra det kan vara genom psykologisk realism, barnets realism. Samt att lita på barnens omdöme och ge innehållet mer substans. Men ju mer komplexa karaktärerna är på film desto mindre lämpliga anses de vara för dem. Ett exempel på det är Chaplin-filmer som barn brukar gilla trots att de är mörka och därför tror inte vuxna att de ska uppskattas. Men dessa filmer kan hjälpa till att lära ut empati.
Men vad är då kvalité inom barnkultur? Kvalité har blivit problematiskt därför vi lever i en tid av relativism, att det inte anses finnas bara en sanning utan många och man upplever den olika. Idag serveras ”bananmos” i form av lättsmält underhållning som ”ingen” vågar säga är dåligt. Men det är att visa barnen respekt genom att låta dem ha en annan åsikt, att ge dem något mer än bara det lättsmälta. Man kan fråga sig om barnen ska få det de vill ha eller det de inte visste att de vill ha. Svaret på det ska vara både och.
Hur kan man då applicera detta vidare på små barn och även få dem att förstå det rörliga mediets värld? Det man kan göra bland yngre barn är t.ex. att låta dem höra bara ljudet från en film och tala om det. Sedan titta på filmen med ljud och bild och återkoppla till den igen, vad var skillnaden, hur uppfattades den nu etc. Genom leken kan sedan barnen lära sig förstå skillnaden mellan film och verklighet. Barnen behöver bli delaktiga för att kunna förstå och det kan de bli genom att t.ex. skicka in frågor till program, de är med och dansar eller sjunger, skickar in pyssel relaterat till programmet mm.
En annan sak som främjar det kreativa är film-babblande, som innebär att barnen har möjlighet att filma när de vill. Genom att låta dem ha tillgång till kamera ger man barnen chans att utveckla språk och kreativitet, att få ett annat perspektiv. Stor betydelse har den kreativa leken, där barnen själva får använda sin fantasi för att skapa berättelser utifrån de intryck de får från vad de ser och upplever. Det är fantastiskt för dem att se hur en film kan växa fram genom deras eget pyssel och hantverk. Ett välkänt exempel på det är den väl spridda Potter Puppet Pals:
Några enkla saker om rörelse som uttryck:
saker som rör sig är vid liv
saker som rör sig har intentioner
saker som rör sig har liv
saker som rör sig förenar kropp och själ
När saker och ting förändras – då blir vi medvetna
Om man vill att barn ska utveckla sin kreativitet är filmskapande ett av de främsta medlen! Med den vetskapen borde de allra flesta uppmuntra sina barn att skapa mer. Av egen erfarenhet måste jag säga att det ser väldigt olika ut bland barn och deras intresse och att det går i vågor. Men de allra flesta brukar tycka om det om man ger den lite hjälp att komma igång.
Just nu är mina barn inne i en väldigt kreativ fas och pysslar och skapar hela tiden. Väldigt roligt, dock har det inte blivit rörligt ännu, får se om de tar det steget nu.
Ett inlägg om barns språkutveckling från seminariet kan du läsa här.
