Förra veckan öppnade den största och mest kompletta utställningen någonsin av David LaChapelle på Fotografiska. Hela huset har fyllts med hans verk och det råder ju knappast någon tvekan om att det är en del. De starka färgerna och de starka personligheterna i hans verk gör att man närmast har svårt att ta till sig allt. 

Vid invigningen förra veckan var han här på besök, han syntes inte till men däremot gjorde en av hans flitigt använda modeller det, Amanda Lepore. Lepore som tog sig god tid till att låta sig fotograferas av en folkskara som snarast verkade betrakta även den levande Lepore som ett konstprojekt helt ok att stirra på. Men det kanske hon är? Det är svårt att låta bli att titta. Denna person som man sett på bild så många gånger, nu levande men ändå så overklig, precis som på bild. 

Invigningen var pimpad med ett gäng tvillingar som hälsade gästerna välkomna och den valda klädseln varierade rätt kraftigt. Denna var väl om inte den glittrigaste för kvällen (kan Lepore ha stått för) så i alla fall den taggigaste. 

Man fick även beskåda en vigsel på plats. Med Michael Jackson i bakgrunden framför ett glasaltare med Fotografiskas logga på får man nog lov att säga att det var en synnerligen annorlunda vigselförrättning. 

Själv ska jag få min man att lova mig ett datum väldigt snart för att gå och se på utställningen igen, i lite mer lugn och ro än vad det var då. Det är ju en av tjusningarna med Fotografiska i vanliga fall. Och tydligen är det även så att vi kan tacka LaChapelle för att vi har detta ställe att besöka alls. Det var med en inledande utställning med honom i Nacka för fyra år sedan som bröderna Broman kom fram till att det fanns utrymme för ett galleri av denna dignitet. Det tackar vi för. 

Intervju med LaChapelle med anledning av utställningen kan man t.ex. läsa på dn.se.