Alla som ger sina barn helt vegetarisk kost har säkert oroat sig någon gång över om de får i sig all näring de behöver. Något som säkert många föräldrar som ger blandkost också gör. Oro för sina barn är nog inte begränsad bara för att du ger en viss kost men med de normer som är och samhällets påtryckningar blir oron nog större när man ger något som inte är exakt vad som rekommenderas på BVC. 

Att det finns oro bland veggoföräldrar men samtidigt i kombination med en stor medvetenhet och intresse för näringsintag och kost märks väl i gruppen Vegoparents på Facebook. Nina Färdig, en fantastiskt inspirerande person som skriver för Djurens Rätt grundade denna grupp och blev nyligen intervjuad i Veganprat. Ett avsnitt som till största del handlar just om barn och vegankost. Mycket bra avsnitt, jag beordrar er att lyssna! Det gör ni här.

Omgivningens påtryckningar

Man pratar där en hel del om den problematik man möter via kalas, släktens påtryckningar, mer eller mindre välvilja från förskola och skola etc. En hel del har tagits upp om det här på Vego Eco tidigare med tips om näringslära, bemötande i skolan, godis etc. Det kommer en del mail om det också och jag brukar hjälpa och peppa så mycket det går och tipsar då alltid om gruppen på Facebook dessutom.

Generellt sett så tycker jag det är synd att många känner oro och osäkerhet kring barnens näringsintag och att det skulle vara någon ”fara” att ge barnen vegetarisk kost. Föräldrar som ger animalisk kost oroar sig också ibland rent allmänt när barnen äter dåligt en period etc men förutom det har jag aldrig hört någon generell oro trots att jag ofta reagerat – i tysthet givetvis – över att barnen knappast kan få särskilt mycket näring av att äta korv (direkt onyttigt har man ju kommit fram till) och fiskpinnar de flesta av veckans alla dagar. Mycket färdigmat som ger väldigt begränsat med näring men å andra sidan desto mer av tillsatser och e-nummer. Men ingen reagerar över det. Detta påpekar Nina också i programmet och just detta att allt är helt ok så länge du ger animalisk kost är så sorgligt.

Allätande barn i risksonen

När vi var hos dietist med ett av barnen påpekades just att allätande barn snarare var i risksonen. Dels då många tyvärr ger ovan nämnda exempel och känner sig nöjda med det. Vissa har barn som helt enkelt utesluter delar av det som serveras. Hur ofta har man inte hört om föräldrar som klagar på att barnen ”alltid petar bort fisken/kyckligen/biffen”? Men får de något annat istället? Nej, de går helt enkelt miste om proteiner och omega mm eller vad det nu är de petar undan. Medan veganföräldrar ofta är mycket noggranna med att se till att de olika näringsämnena verkligen kommer i barnet. Man ser till att omega, vitaminer, proteiner etc finns med på olika sätt.

Så vart vill jag komma med detta? Att hävda att veganföräldrar är bäst? Nej, vad jag vill säga är att det är djupt beklagligt att de som oftast bryr sig mest om att lära sig vad maten verkligen innehåller och läser på för att barnen ska få i sig bästa möjliga är de som blir klankade på. Jag tycker att man istället för att komma med gliringar om att barnen inte får i sig ordentligt borde ha lite mer självinsikt och tänka efter vad sina allätande barn verkligen får i sig. Och hur mycket charkprodukter trycker man i dem, något som verkligen ska minimeras på grunda av allvarliga hälsorisker.

Peppa och fråga

Så se till att lära av varandra och peppa, det är vad jag ser mellan föräldrar hos Vegoparents och är något jag önskar alla. Jag önskar att jag själv hade haft den tryggheten när jag fick mitt första barn. Hade gruppen funnits då hade jag kanske varit modigare och inte givit vika för påtryckningar från BVC och omgivning.

En annan sak som Nina sa som är väldigt bra i det offentliga sammanhanget är att referera till likabehandlingsplanen om man får problem i skolan gällande barnets kost. Detta hjälper till att hålla det hela på en neutral plan tipsar hon. Mycket bra, då slipper man snärja in sig i olika etiska diskussioner som kanske inte leder så långt i skolsamanhang utan fokuserar på vad det är för regler som råder där.

Och då vill jag avslutningsvis (sorry, blev ett långt inlägg) berätta om något jag blev så glad för i veckan gällande kost till veganbarn. Ett av mina barn är på fotbollsskola hela veckan och kocken har kontaktat mig flera gånger för att dubbelkolla olika ingredienser och fabrikat mm. Jag erbjöd mig att hjälpa till att handla eller på annat sätt hjälpa till för att underlätta men fick nobben. Kocken tyckte bara att det var roligt och bra att få lära sig mer om detta. En härlig inställning som jag blev glad för och har tackat massor för det fina tillmötesgåendet. Jag fick då svaret som Nina var inne på med likabehandlingsplanen. Svaret jag fick var nämligen att ”det är mitt jobb, alla barn ska behandlas lika”. Åh, vad allt vore enkelt om alla kockar och kökspersonal tänkte så. Underbart!