Trygg förälder?

Laddad fråga, eller hur? Som om man någonsin blir helt trygg i sin föräldraroll. Tror inte det. Ständig oro för barnen och sitt eget sätt att uppfostra och ta hand om dem tror jag kommer följa med hela livet. Men likväl en växande förmåga att känna sig stark i sina val för sina barn.

Det finns förstås oändligt många aspekter kring föräldraskap men det jag tänker på nu är främst kring kost. Jag hamnade i en diskussion med en vän nyligen om kostval och önskar innerligt att jag hade samma trygghet gällande detta när jag fick mitt första barn som senare.

Att stå emot normer

Oron för att barn inte får i sig all näring de behöver är inte isolerat till föräldrar som är vegetarianer utan det jag tänker på nu är tryggheten i att stå emot normen. Mitt första barn fick en helt annan start en de övriga, alla lite olika allteftersom jag blev starkare i att stå emot köttsamhället. De första barnen fick t.ex. animalisk kost på förskolan, något som fick mig att må fruktansvärt dåligt. Jag mådde dåligt av att veta att mina barn åt något som jag tycker är både fel, hälsofarligt och direkt äckligt. Fick vissa dagar kväljningar på grund av den stank som kom med barnets intagna kost som jag med varierande resultat lyckades dölja. Att äta döda djur känns faktiskt på lukten, det är hemskt ibland. Precis som ickerökare oftast känner om någon rökt, oavsett tuggummi, parfym och vädring.

Så hur kan man låta dem få äta något som strider så starkt emot ens värderingar och som man tycker är fel? Ja, detta är ju en samhällsproblematik på sätt och vis och gör att man kan få en viss förståelse för hur mycket förtryck som pågår i vårt samhälle. Självförtroendet räcker inte alltid till. Om jag som vuxen inte kan stå upp för något så ”enkelt” som mitt kostval, hur svårt ska det då inte vara för ett barn?

Vart vill jag komma med detta? Detta jag nu delat med mig av är något jag försökt dölja för givetvis skäms jag. Jag skäms oerhört för att jag låtit mina barn äta något jag tycker är så fel. Jag skäms för att jag inte varit stark nog att säga nej till att ge dem döda djur på tallriken. Jag skäms för att jag låtit det ske. Jag skäms för att jag inte varit stark nog. Skäms över att jag skäms. Men min styrka i att stå emot normen har blivit allt starkare för varje barn. Med mitt sista barn fanns ingen som helst tvekan kvar, ingen skulle trycka i henne dessa vedervärdiga likdelar som samhällsnormen utsett till att kallas kost.

Skola och förskola

På förskolan, precis som i andra sammanhang, har jag hört kommentarer som att det är fel, plågeri, hälsofarligt etc att undanhålla (undanhålla!?) barnet animalisk kost. Att det vore ett straff, att man är en extrem sorts förälder som misshandlar sitt barn. Att höra sånt när man fått sitt första barn och oroar sig för en miljon saker och tankar som far hit och dit på grund av allt annat som förändras i ens liv när det kommer en liten person man har ansvar för att ta hand om. Då är det faktiskt inte lätt att stå emot så kraftfulla kommentarer. Att få höra att du misshandlar ditt barn om du inte ger den lilla animalisk kost när du är hormonstinn och skör efter förlossning och amningsnätter är inte det som stärker direkt.

Jag vill dela dessa tankar då jag nu orkar stå för dessa enligt mig fel jag gjort, den skam jag känner för att jag lät dem äta något jag tycker är så fel och samtidigt idag har svårt att erkänna det. Jag önskar såklart att jag kunde säga att ”visst har alla barn fått vegetarisk kost!” för att när de blivit så gamla att de förstår själva fått välja. För det har de i alla fall. Barnen får själva göra sitt val om de vill äta djur eller inte. (Något barn till allätare inte får, ingen frågar dem om de verkligen vill äta djur).

Nu när jag är stark nog att med självklarhet stå upp för den vegetariska dieten har jag känt skam över hur det var de första åren och velat dölja det. Aldrig är det riktigt bra… Med detta inlägg hoppas jag att kan bidra till att andra föräldrar inte ska behöva gå igenom dessa ångestladdade tankar och oro för att göra fel. Fel gör man, men att de ska grundas på andras värderingar och elaka uttalanden är onödigt.

Vänner och nätverk skapar trygghet

Idag finns helt andra nätverk än vad det fanns när jag fick mitt första barn. Använd dem och var inte rätt att fråga. Vänner och kunskap ger trygghet och oavsett val så kan man känna sig mer nöjd med valen när man har mer känsla och kunskap bakom dem. Ett forum där du kan få mycket pepp och tips är gruppen Vegoparents och här på Vego Eco finns info om näringslära för barn, pepp för att stå emot köttnormen i samhället och välkommet att fråga och diskutera.

Så var inte rädd att fråga, kan även vara något så enkelt som att börja med tips kring vinterkläder eller råd kring lek. Ingen har rätt svar, men att prata med andra föräldrar ger mycket kunskap, perspektiv och råd. Sedan kan man förhoppningsvis lättare göra sina val utan att behöva känna ånger eller ångest.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: