Burlesque

Igår var jag och lillsnurpan på barnvagnsbio. Förstås inte samma filmupplevelse som en ”vanlig” biovisning, men mycket uppskattat av mig ändå eftersom det inte direkt blir några biobesök annars. Det SF hade valt ut åt oss föräldralediga denna vecka var Burlesque.


Det jag läst om filmen innan var knappast smickrande och en film med Christina Aguilera låter ärligt talat inte så lockande. Jag är dock lite svag för musikaler så av den anledningen så tänkte jag att jag nog skulle stå ut. Det gjorde jag också, men inte så väldigt mycket mer. Dans och sång var väl hyfsat underhållande, men absolut inte så bra som man kunde önskat. Men jämfört med handlingen i övrigt, och Aguileras fjomsande, så var det toppnivå.
Att Ali (Aguilera) först framstår som en oerhört reko tjej som är den justaste du kan hitta och målmedveten som sjutton – ska minsann klara sig själv, till att drälla runt och kräva övertagandet av lägenhetsinnehavarens sovrum, var en snabb och konstig vändning då hon i övrigt gav sken av att fortsätta vara den bussiga tjejen. Som Sean (Stanley Tucci) säger; ”hon är fin även på insidan”. Ja, tänk va?!

Att ägarinnan Tess (Cher) ber sin gamla vapendragare Nikki (Kristen Bell) att gå hem när hon är onykter kan jag inte låta bli att gilla. Alltför ofta framstår alkohol som så oerhört kul och bra, men här är det alltså inte ok. Tills problemen blir för jobbiga för Tess själv. Då behövs inte ens glas, då är det halsa direkt ur flaskan som gäller… Filmen sa emot sig själv gång på gång.

Nä, någon större upplevelse var den knappast. Jag gillade dock verkligen Sean som spelade Tess gayvän. Men det största var nog när Cher sjöng. Hur hon lyckas göra det med sitt stelopererade ansiktet är en gåta. Otroligt.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: