Vego EcoJag har idag varit på seminarium om förskolebarn och rörliga bilder med flera intressanta talare som tex. Line Arlien-Sörborg, Danska Filminstitutet, Kristina Colliander, SVT, Kaarina Nikunen, Universitetet i Hammerfors m.fl.
Under dagen diskuterades bland annat hur man kan arbeta med film mot yngre barn på ett kreativt sätt. I Sverige finns idag Snuttefilm, något som enligt Sörborg är unikt för Sverige.
Det pratades mycket om barnets språk, språkutveckling, kreativitet mm, återkommer mer om det. Inledningsvis handlade det mer om barn och deras uppfattningsförmåga och hur man kan arbeta med film med yngre barn.
Genom att arbeta med film lär sig barnen om media. De stärker också sin empatiska förmåga genom historien de skapar, tränar sin sociala förmåga. Korta filmer, 10 – 20 minuter, är idealiskt för yngre barn fick vi veta. När de tittar så använder de sig av sina referenser de fått via sagor och hur de är uppbyggda. De förstår bara fragment av filmen, inte hela berättelsen. Därför är det bra med historier de kan relatera till då de inte har kunskap om filmens språk sedan tidigare. Om man t.ex. zoomar in en kaka på ett bord förstår de inte zoomen utan tror att det är kakan som växer. Därför är det av vikt att barn får möjlighet att lära sig om filmskapande.
Maria Taube från Moderna Museet pratade om vad vuxna tror att barn vill se och det stämmer inte alltid överens med barnens önskemål. De har haft flera olika visningar där man tydligt sett hur barn återkommer till vissa verk medan andra inte alls tilltalar, verk som de vuxna trott skulle det. En video som barn verkligen gillar är Knut Åsdams ”Pissing”, se den här. Barn pratar massor om den efteråt, skrattar och ställer massa frågor.
”Film är inte bara tidsfördriv utan är en upplevelse”. Ja, det håller jag med om. Vad man kan göra är att utveckla former och metoder för filmvisningar som är anpassade till de minsta barnens utveckling och förutsättningar. Barnen uppskattar det speciella med att göra en vanlig tv-visning till något extra genom enkla medel som mörkläggning och popcorn. Att sedan följa upp det hela efteråt gör att man även låter barnen få använda sin kreativitet och ta tillvara på vad de har fått se.
Vad är det då barn får möjlighet att se? Barn ska erbjudas att se saker ur ett barnperspektiv men det uppkommer inte automatiskt för att man sätter ett barn i huvudrollen. Något som kan göra det är psykologisk realism, barnets realism. Men ju mer komplexa karaktärerna är på film desto mindre lämpliga anses de vara för barn. En balansgång, vad är lämpligt men samtidigt att våga ge lite svårare innehåll. Tex är Dilemman med Doreen ett exempel på det där man lyfter fram lite svårare ämnen. Idag fick vi se Tårar med Richard Wolf och Doreen, kolla här:
Jag är ju så blödig gällande allt med barn så jag blev såklart tårögd när jag såg den.
Finns mycket för branschen att jobba vidare på i detta ämne. Jag återkommer också med lite mer info om den kreativa delen och även den mycket intressanta informationen kring barnens språkutveckling.
Ytterligare ett par inlägg från seminariet finns, dels om barns kreativitet samt språkutveckling.
