Alkoholens makt

I onsdags började serien Jonas Löfte att sändas, en serie som kommer att skildra hans personliga kamp mot alkoholismen, kampen om att hålla sig på den ”ljusa sidan av livet”. På släppfesten som arrangerades inför premiären berättade han att några av de ord som valts ut under arbetet är sorg, tro, djävulen, självmedicinering och kapitulation. Detta är ord som valts ut då de är verkningsfulla för honom själv.

 
Första avsnittet handlar om nämnda kapitulation, om att orka avstå vad som än händer. Frågan är om detta program kan hjälpa andra som är beroende? Efter att bara ha sett ett avsnitt är det förstås inget som går att svara på och beroenden sitter i regel så mycket djupare att det ska mer till än detta. Men vad som förhoppningsvis kan bli resultatet är ett större kunnande och förståelse bland allmänheten.
 
De som inte upplevt alkoholism på nära håll kan inte sätta sig in i hur fruktansvärd denna sjukdom är. Hur djupt den rotar sig och förstör, förtär och krossar kärlek, känslor och självkänsla. Allt gott i sin väg. Som Jonas sa efter visningen: ”Det går att förstöra ett barn med psykiskt våld men ej få fängelse. Där hamnar barnet sen istället.” Så kan det ju tyvärr vara. Ett barn som växer upp i alkoholiserad vardag får utstå mycket, och hur detta sedan yttrar sig är inte alltid positivt…

”Kärleken till drogen, finns väl ingenting man inte skulle göra för den.” Tänk på de orden, de säger en del. Inget nytt kanske, men visar ändå på styrkan hos drogen.
Det ska bli intressant att se hur programmet blir i fortsättningen, hoppas verkligen att det kan hjälpa en positiv debatt kring detta utbredda problem. En problematisk sak med detta är även själva synen på alkohol. Att det är så självklart att det alltid ”ska” vara alkohol med i bilden. Så fort det ska firas, ätas middag eller vad det nu kan tänkas vara ska vara alkohol med i bilden. Om du inte vill ha så måste du i regel alltid försvara dig med varför du inte dricker. Finns inte en godtagbar ursäkt som att man kör bil så får man frågan är gravid, om man inte heller är det så kan man få utstå både sneda blickar och pikar, att man är en festförstörare eller dylikt. Varför är det så? Varför ska man försvara sig för att man INTE vill ta en drog? Borde det rimligtvis inte vara tvärtom?
Nu är alkohol lagligt (om man har åldern inne) och man ska väl därför inte behöva förklara sig om man vill dricka men jag tycker inte man ska behöva det om man inte gör det heller. Och en mer kritisk, eller åtminstone ärlig bild av alkoholen kan vara på sin plats. Att den är orsaken till oändligt mycket misshandel och andra brott är allmän vetskap, att den i sin vidriga form orsakar tusentals människors lidande år efter år i sin kostym av alkoholism, det kanske kan tålas någon stunds eftertanke.
Jag hoppas att det kan ske en förändring av attityden till alkohol, att man inte ser det som en självklarhet att man ska dricka. Jag gillade skarpt inbjudan till släppfesten där det stod att man bjöd på alkoholfri dryck. Man kan fira något utan droger, jag hoppas att fler kan uppskatta den glädjen, glädjen till det som sker utan att behöva pimpa det med droger. Det är alla värda!
Jonas Löfte sänds på onsdagar på SVT2. Första avsnittet finns att se hos UR, på programmets hemsida.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: