Om man nu måste äta djur över huvud taget? Det här talade Martin Smedjeback om i Nyheter P4 idag, om köttätandets psykologi.

Detta att man gör skillnad på djur, att man bryr sig så mycket om vissa arter men å andra sidan äter andra har jag varit inne på tidigare bl.a. i inlägget där jag tipsade om kampanjen BeVeg.

Martin pratar om vårt väldigt schizofrena förhållande till djur. Tidigt får vi lära oss att t.ex. inte sparka på katter men går hem och äter en biff, det blir svårt för hjärnan att hantera det. Den här krocken skapar ett obehag för en värdering och ett handlande; vi vill inte göra djur illa men ändå är del i våldet som begås mot djuren. Hjärnans vanligaste sätt att hantera det är att man förnekar lidandet hos djuren samt rättfärdigar det genom att hävda att det är normalt att äta kött. Men han påpekar där att det är mycket myter kring dessa rättfärdiganden vi har.

Jag tycker att han uttrycker det rätt så bra: ”vi äter på kroppsdelar av varelser som en gång har varit levande”. Varför skulle det inte vara obehagligt om delen tillhört en ko men en hund?

Martin avslutar med att han hoppas att vi avskaffar köttätande och låter dem leva för sin egen skull. Jag håller med honom, låt oss hoppas det!