Blommor och bin – Inte bara honung

I filmen Inte bara honung, regisserad av Markus Imhoof, letar man efter svaret på varför bin runt om i världen har börjat dö. För några år sedan började detta ske och man undrar nu varför? Och inte alls bra om man ska tro på uttalandet som Albert Einstein (sägs ha) gjort: ”om alla bin i världen skulle dö ut, är mänskligheten utplånad inom fyra år”.

Vi får följa ett par biodlare varav en driver en mer gammaldags odling i bergen medan en annan reser runt hela USA för att följa de olika odlingarnas behov. Den senare möter vi först när han står framför en oändlig mängd träd och surrandet av bin hörs överallt. Vad är det man hör undrar han. Sommar, bin, eller något sånt tänker jag förstås men inte han. Han hör ljudet av pengar, nytryckta sedlar.

Han önskar att de kemikalier som används skulle besprutas med på natten istället för på dagen. Då skulle bekämpningsmedlet hinna torka mer och inte bli så dödligt. Men nu måste man göra det på dagen för att kunna se något. Det närgångna filmandet på ett bi som blir totalt nedduschat med besprutningsmedel när det sitter på en blomma är starkt. Man får närgånget se när det kämpar emot men efter en stund faller ner död från blomman.

Pressbild från Folkets Bio

Så vari består denna kampen emot döden? Varför? Man vet inte säkert varför de dör men man ser flera saker som tillsammans kan vara orsaken, bl.a. bekämpningsmedel. Så vad gör man för att komma till rätta med det? Jo, man använder sig av mer kemikalier. Bin kan inte längre leva utan detta hävdar oldaren. Antibiotikaanvändningen är idag så standardiserad att den har gjort bina beroende av den. Återigen denna antibiotika inom djurindustrin alltså, till och med inom biodlingen, vem hade koll på det? Inte jag.

I Kina har man använt sig av så mycket kemilkalier att bina helt har dött ut och människor numer får sköta pollineringen. Vem som gör det bäst, människa eller bi? Utan tvekan bina.

Hanteringen av bina är även den en bidragande orsak till dödsfallen. Bina blir mycket stressade av den hantering de utsätts för. Det är jobbigt och dramatiskt för dem att forslas till olika ställen, varje gång de packas utsätts de för en enorm stressreaktion och många samhällen är i stort sett helt utdöda när de kommer till nästa ställe. Den som vill påstå att honung kommer från fria djur, levande sitt eget liv i naturen bör alltså tänka om. Odlarnas hantering är så pass dramatisk att de dör, även om odlarna kör så mycket och fort de kan för att de inte vill att bina ska lida i onödan. Men det pga att det blir ekonomiskt bortfall när bisamhällen dör.

För att bygga upp nya samhällen och även för att människan vill hålla kontrollen över vilka samhällen som överlever, bedrivs förstås avel på bina. Det var direkt obehagligt att se en odlare helt sonika krossa en drottning för att den, som jag förstår det följt sina egna naturliga instinkter för att inte riskera inavel blivit befruktad av ett bi från ett annat samhälle, bli krossad av odlaren.

Därefter får vi se hur odlarna gör för att föda upp nya drottningar, hur 51 stycken hängs in i ett samhälle där arbetarbina febrilt arbetar för att föda upp dessa alla drottningar istället för den normala mängden; en drottning. Precis innan de ska kläckas tar man ut dem, annars skulle den första ha ihjäl de andra drottningarna. De placeras i en pytteliten bur, och då menar jag pytteliten, ungefär som en större plånbok. Där får drottningen och några bin rök och vatten sprayade på sig för att de ska ta hand om varandra och hjälp att utplåna lukten från färgen som drottningen målats med. Sedan läggs den här lilla saken i kuvert och skickas över hela världen. Ja, levande varelser kuverteras och skickas.

Pressbild från Folkets Bio

Så vad göra nu? Filmen ger inte direkt något svar på detta. Jag går ut från salongen med en känsla av obehag inför människans dumhet. Som alltid i dessa sammanhang verkar mänskligheten så självdestruktiv. Vi klarar oss inte i ett dött samhälle, utan en levande natur och planet. Men fortsätter att förstöra den. Och bina är en väldigt viktig del av den.

Filmen var en ögonöppnare gällande denna industri, man fick verkligen en ny insyn i branschen tillsammans med många mörka svar på hur bina hanteras. Att människan tydligen kommer att fortsätta att förstöra genom sitt fysiska övertag över andra djur tillsammans med den förödande kemikaliehanteringen råder det ingen tvekan om. Såvida inte vi konsumenter säger stopp. Vi kan bojkotta det hela. Vi väljer själva vad vi köper och vad vi äter. Det är hög tid att tänka på detta.

Filmen var förutom sitt viktiga budskap även mycket vacker, närgångna tagningar på binas arbete och vacker natur. Kontrasten desto större till industrins baksida. Sevärt helt klart! Gå och se.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: