Det är vad tidningen Hunger säger att den är. Tidningen från Filter-förlaget med Mats-Eric Nilsson som chefredaktör har nu kommit ut och jag var väldigt förväntansfull. På lanseringen så berättade Mats-Eric att det är allt fler bryr sig om sin mat och vad de stoppar i sig. Och det är inte bara stadsbor som gör det, det är människor i alla åldrar och över hela landet som bryr sig och det är anledningen till att man startar tidningen.

Så hur är tidningen nu då? Likt sitt syskon Filter så innehåller den flera längre reportage. Dels om ölkulturen i Sverige som i dag har hela 118 bryggerier. Ett annat är om den galna skönhetshysterin inom matindustrin, här handlar det om frukt. Läsaren bjuds på ett surrealistiskt sjukt besök hos ett fruktföretag som gallrar ut skönheterna via datorprogram och fotografering med åtta höghastighetskameror som tar 140 högupplösta bilder av varje äpple. Varje äpple. Detta för att sedan kunna dela upp dem i olika klasser. Klass I som är de vi i regel ser i våra butiker och II i undantagsfall. III går direkt bort.

Det här är förstås galet, att frukt pga en liten prick ska sorteras bort till förmån för ett för ögat perfekt skal men det man får är en framodlad, smaklös frukt, långt ifrån ekologiskt tänkande.

Visst är det så att man hellre tar ett fint äpple än ett stött dito vid fruktdisken, men vad hände med smaken? Kampanjer har visat att det visst går att sälja skadad frukt när man kombinerar med information om varför det är ev skador på den. God frukt, med icke perfekt skal. Skrämmande reportage och en insikt i en värld man inte vet så mycket om, precis det jag förväntar mig av en tidning med denna chefredaktör.

Reportaget om vildsvin är inget nöje att läsa för mig precis. Att ta del av hur man jagar och styckar kött är inget som intresserar mig. Vad som dock gör det är miljö- och djuraspekten i det hela. Och även om jag inte kan tänka mig att äta djur så är det enda jag kan se skulle kunna försvara detta just de delarna. Skjutna vildsvin från skogen innebär i sig inget lidande likt det som industriuppfödda i koncentrationsläger utsätts för (även om det finns annat lidande ändå!) och det påverkar inte miljön heller genom skövling av regnskog för att få mer yta att odla föda till djuren. Vad som dock är galet är att man trots svenska skogar fulla med vildsvin så importerar man vildsvinskött från Nya Zeeland, Tyskland och Polen. Vansinne. Nej, jag har inte blivit vansinnig. Jag tycker inte helt plötsligt att det är bra att man äter djur men vad jag tycker är att de som ännu inte förstått att man inte behöver göra det orsakar dessa onödiga utsläpp och inte heller vet hur djuren behandlas.

Sett ur vegetarisk vinkel så är tidningen en enorm besvikelse. Den har rakt igenom fokus på mat med animalier, förutom reportaget om vildsvin talar man om samisk mat som även den verkar bestå av 99,9% djur. Recepten som man tipsar om är sånär som på en buljong uteslutande animaliska.

Men de har aldrig sagt att detta ska vara någon vegetarisk tidning så ur den aspekten kan man inte klandra dem. Men vill man ge ut en tidning som ska hjälpa människor till en mat utan e-nummer och som är ekologiskt hållbar kan man inte vika undan för det faktum att kött- och mjölkindustrin ändå är några av vår tids största miljöbovar. Även om man inte kommer att utesluta animalier, vilket jag inte tycker att man ska, utan istället belysa hur allvarliga dessa konsekvenser är och därigenom få folk att förstå det oerhört negativa det gör med oss, vår miljö och djuren. Jag hoppas att få se mer av det i kommande nummer.