Nyheten att en person köpt kyckling och sett delar som påminner om att det faktiskt är ett djur har spridits stort. Frågan är varför de har spridits. Är det för att det är rent löjeväckande att en person som köper djur och blir förvånad när hen blir påmind om det eller för att det är fler som blir lika upprörda över att bli påminda om sanningen?
Att ha med delar som får djuret att verkligen se ut som ett djur även när det ska ätas väcker avsky hos många. Precis som att se djur på väg till slakt, se hur de plågas i de närmast liknande koncentrationsläger de föds upp i är inte heller populärt. Och jag håller med, jag kan inte se. Filmer och bilder som dessa värjer jag mig mot, mår för dåligt. Kan inte se. Men jag bidrar inte heller till det genom att sedan sätta mig och äta dem. Detta är en sån dubbelmoral jag har så svårt för.
Om man nu vill äta djur, är det så svårt att även stå för konsekvenserna? Det påverkar klimatet (köttskatt!), är ohälsosamt (orsakar cancer) och djuren plågas (ja, djurplågeriet upphör inte efter en bild har cirkulerat lite i media).
Jag har hört föräldrar påpeka viskande att inte säga si eller så, då vill hen inte äta sen. Inte vill lilla barnet äta lilla söta kycklingen om hen vet att det är det. Eller lilla Nasse de gosat med på 4H-gården på förmiddagen. Men varför gömma sanningen? Varför är det så viktigt att lura barn till att äta något de egentligen inte vill? När det går så långt att de som växer upp nu inte ens verkar veta vad de äter, då har det väl ändå gått för långt?
Nä, fram för lite fler öppna och ärliga ögon. Stå för vad ni äter eller sluta äta djur om det är för äckligt!
Pingback: Kyckligen var… en kyckling! | Vego Eco