Maten och lidandet. Och snart utrotad…

I går fick jag en liten stund över i vårt påskbesök hos min kära mor och öppnade DN. Efter bara ett par sidor kom jag till ledaren av Ann Brynolf som verkligen fick mig att må illa.

Många med mig gissar jag, då de flesta jag känner äcklas mer eller mindre av tanken att äta levande djur. Jag har varit vegetarian större delen av mitt liv och tänker inte gå in något närmare på vad jag tycker om saken utan det som upprörde mig mest var meningen ”Äta levande ål – hur kommer någon ens på tanken?” Det undrar jag också. Hur kan man komma på tanken? Jag undrar hur man ens kan äta ål överhuvudtaget. Levande eller död. Varför är det inte bara förbjudet?

Den som känner för att äta ål kan väl först ta och läsa boken Tyst hav av Isabella Lövin. Berätta sedan hur sugen du är på att äta ål.

Annonser

2 Comments on “Maten och lidandet. Och snart utrotad…

  1. Pingback: Önskas: fiskestopp av ål | Vego Eco

  2. Pingback: Hjälp till att rädda ålen! | Vego Eco

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: