Vego EcoFör ett par veckor sedan blev jag helt vansinnigt arg då det visade sig att vi visst inte skulle få mer än några ynka kronor istället för de 13 000 vi räknat med. Här finns en del att läsa om bakgrunden till det.
Det visade sig att vi inte är ensamma. Jag kom via en kollega i kontakt med en annan familj som också var rasande, dock såg vår situation lite olika ut. Och i dagens DN så tar man upp dessa idiotregler med en annan familj som exempel. Där påpekas maktlösheten som en frustration. Och det är exakt det som jag också känner; maktlöshet.
Personen jag kom i kontakt med skrev brev och tänkte fortsätta att ”bråka” med försäkringskassan vilket jag beundrar honom för. Det är något som jag inte riktigt orkar göra. Och framförallt känner jag att det är tämligen meningslöst och påpekade just maklösheten som grund för det hela. Vad har man att komma med när allt är uppbyggt på krångligheter, idioti och total obegriplighet?
Jag har fortfarande inte fått något svar, men tänker faktiskt inte ge mig i första taget. Det handlar egentligen inte om pengarna i första hand, även om de förstås vore välkomna, utan om att ett så orättvist och illa fungerande system måste kritiseras. Personligen skulle jag bli mer frustrerad av att _inte_ ta fram den griniga gubben i mig. Inte för att jag förväntar mig att vi kommer att få rätt (även om jag tror att paret i artikeln kommer att få det) utan för att jag åtminstone försöker och låter dem veta det.
/kalle.
Lite sent svar… Ursäkta.
Lycka till! Du gör helt rätt. Själv har jag bara skickat in ansökan och då kompletterat med den tid jag anser mig ha rätt till. Får se vad de svarar på det…