Den här veckan har vårens svenska filmer presenterats och denna gång kan man glädjande nog se att nästan hälften av filmerna är regisserade av kvinnor och intressant är att det är en stor del dokumentärer. Mycket samhällsengagerade men hur står det till med miljö och hållbarhet i filmlandskapet? 

Det blir filmer som tar upp svåra och smärtsamma, aktuella och viktiga ämnen. Vi kommer att få se integration via bandy i filmen Filip och Fredrik presenterar Trevligt folk, regisserad av Karin af Klintberg vilket lovar gott. I filmen Förvaret kommer man inte så långt som in i samhället och integration, där är man kvar i förvaret. Regissören Anna Persson har på något vis fått tillstånd att filma det svenska förvaret av frihetsberövade i väntan på tvångsavvisning. Trailern följdes av tunga suckar inne i salongen så en känslofull film är nog det minsta att vänta. Många vet inte att detta förvar finns och Anna hoppas att fler ska få större kunskap och förståelse för detta. Själv har hon svårt att vistas i skogen efter inspelningen då hon tänker på alla som är inlåsta och inte får se träd.

Även i My life my lesson av Åsa Ekman får vi en se en del av den mörka sidan av samhället där hon har följt Felicia som växt upp med att se sin styvfar misshandla hennes mor. Åsa berättar att ett av tio barn i Sverige har upplevt våld i nära relation och att en av tjugo gör det ofta. Fruktansvärda siffror med enormt mycket tragedi bakom.

Så till miljön som får sin uppmärksamhet tack vare filmen Bikes vs Cars av Bananas-regissören Fredrik Gertten. En film som belyser cyklisternas situation i världens storstäder som är byggda för bilism. Ett globalt drama där både miljö och människoliv står på spel. Tragiskt att se att dödsfall bara är siffror så länge de drabbar ”vanliga” människor men får politisk kraft när någon av mer känd och betydande karaktär inom näringsliv eller politik drabbas. Vill man ha det bra som cyklist så är cyklistens paradis Köpenhamn berättade Gertten, något som känns igen sedan tidigare. Även Malmö och Amsterdam är snälla cykelstäder. När kommer Stockholm (och alla andra) ikapp? Låt oss hoppas att filmen kan lyfta frågan, större miljöengagemang behövs.

Filmer som kan öppna för samhällsengagerade frågor och miljö, men inget om mat men vad som dock kan vara en sak som pekar i en positiv riktning på den fronten var efterföljande lunchwraps. Det brukar finnas en vegetarisk variant, som dock innehåller komjölkprodukter men i år fanns det även helt vegetariska. Och inte ett par stycken gömda bakom disk till särskilt anmälda personer utan de var en del av ordinarie utbud och skyltades upp fint. Härligt! Kan omöjligt vara så att man skulle välja det om inte efterfrågan ökat, det var en glädjande sak. Och lite veganskt blir det på sätt och vis på filmduken i vår tack vare den efterlängtade filmen Cirkeln vars regissör Levan Akin är vegan. Vi får hålla tillgodo med det så länge.