Oavsett om det handlar om konsumtion av komjölk eller kött så stöter man ofta på kommentarer som att det är normalt, naturligt eller rätt att konsumera. Men vad säger att det är det? Och detta måste man väl ändå få välja själv? 

Mycket av detta handlar om vanor, vad vi har blivit lärda att tycka om. Barn som t.ex. inte druckit komjölk pga allergi eller dylikt tycker i regel inte alls att det är gott om de får smaka när de blir större. Precis som en del inbitna komjölksdrickare hävdar att havredryck är äckligt. Smaken är bekant som baken men det är inte hela sanningen. Vanans makt ska inte förringas. Inte samhällets normer heller. Många tycker att det är väldigt jobbigt att stå emot dem och orkar inte alltid stå helt för sitt vegetariska leverne.

Vända på normer

I fredags var jag på WIT2015 och fick jag höra om ett företag som arbetar på ett föredömligt sätt gällande just normer. WIT, Women in Tech, handlar om jämlikhet, ett initiativ för att öka andelen kvinnor inom media- och teknikbranschen. Problemet menade paneldeltagaren Jennifer Råsten från Netlight ligger mycket i normer. En sak de gjorde var att vid sammankomster där mat skulle serveras vända på normerna och ha vegetarisk mat som grund. De som ville ha kött fick markera det i en ruta för att påtala att de ville ha specialkost. Plötsligt var alltså köttisarna de som var annorlunda och vegetarianerna slapp ses som besvärliga personer som måste ha specialbeställningar.

En väldigt enkel ändring, endast ett byte av ord egentligen men resultatet så mycket mer. Det går inte att över en natt ändra normen i ett helt samhälle men jag tycker att initiativet och exemplet på vad de gjorde är väldigt bra. Små enkla medel som kan få folk att tänka till, att se det hela ur ett annat perspektiv. Hur är det att behöva känna sig annorlunda? Själv har jag otaliga gånger hoppat över maten helt eller försökt styra om det för att inte inkludera mat för att slippa känna mig besvärlig.

Värderingar

Jag är vuxen och känner ändå att det kan vara jobbigt att ställas inför dessa situationer och hur jobbigt ska det då inte vara som barn? Jag är mycket imponerad av de barn som orkar stå för sina värderingar i ett samhälle där animaliska produkter utgör normen och har en väldigt stark ställning. Som tack och lov börjar luckras upp en aning men fortfarande är man ändå outsidern. Och riskerar att bli utan. Vilket barn vill inte ha glass när alla klasskompisar får men ansvariga helt glömt att tänka på de som är vegetarianer eller veganer? Inte lätt, den styrkan de står för då är imponerande.

Likaså de personer som tar initiativ till att bryta normer, att hjälpa till att få fler att öppna upp för nya sätt att se saker och bidra till ett mer jämlikt samhälle. Heja er!