Vid tidigare rapportering från konferensen kring hållbar turism nämndes Yasuragis Caroline Strindmar, företagets hållbarhetsansvarig som fanns på plats och berättade om deras koncept ”Feel good, do good”. För att förändra världen behöver man även förändra människor vilket fick henne att berätta mer om deras väg från köttfri måndag till att helt ta bort bacon på frukostbuffén. 

Denna historia förtjänar att tittas djupare på. Som alla vet vid det här laget så är kött en av de värsta klimatbovarna vilket var anledningen för Yasuragi att införa köttfri måndag. Men vägen dit bestod inte bara av jubel, en del blev riktigt irriterade och jag kunde inte låta bli att förundras över hur väl man kan känna igen vilka dessa irriterade personer är. Men det går att förändra människor, även om de kan vara lite bångstyriga i början.

Vem är baconmannen?

Det finns en viss sorts personer som ofta har en föreställning om hur det ska vara. Det var här Caroline myntade begreppet ”bacongubbe”. När hon sa det så skrattade en del, men alla har inte hört talas om den gubben men ni kommer säkert att känna igen honom snart.

Bacongubben är en vit man i övre medelåldern, gärna med några extrakilon, en person som är van vid sina privilegier och förväntar sig dem i de flesta sammanhang. Han är en av de mest förändringsfientliga personer som man kan stöta på. ”Jag ska ha det jag ska ha när jag ska ha det.” Så vilka var det som tog sig ton när man tog bort bacon på frukostbuffén? Jo, den vita mannen förstås, baconmannen som han nu kom att kallas.

Det blev reaktioner berättade Caroline. ”Hallå, baconet!” gapades det, gärna följt av något i stil med ”lilla gumman” till servispersonalen. En annan aspekt som kan kännas igen hos denna person… När han fick veta att det inte fanns någon bacon kom hoten om att inte komma tillbaka, inte boka in någon mer på Yasuragi osv…

Våga stå för beslutet

Bacongubbarna har ofta pondus och makt vilket leder till att man kan känna en oro för om det ska få ekonomiska konsekvenser av beslutet. Kan man, har man råd, vågar man stå kvar vid det? I just Yasuragis fall så diskuterade man fram och tillbaka om det var ett dåligt eller bra beslut. Man kom fram till att det var rätt, att man inte skulle backa vilket är helt rätt givetvis.

Men, den som är rädd att förlora intäkter, har för stor respekt för baconmannen (vilket många onekligen har) kanske inte vågar stå på sig trots att det för miljöns skull är det självklara valet. Men det är detta företag måste våga, fler måste våga trotsa baconmannen, stå för det mer hållbara alternativet snarare än springa hans ärenden.

Trygghet inför beslut viktigt

Med slopat bacon och köttfria måndagar har man gjort det bättre både för gästen och miljön, bacon på buffén har ju inte ens något med deras verksamhet att göra. Men för att lyckas stå på sig mot en arg baconman behöver personalen vara helt införstådd med beslutet. Genom att utbilda och informera så kände alla sig trygga och delaktiga i beslutet och kunde därmed stå för det på ett bättre sätt och inte behöva bli lika tilltufsad som man annars kan bli av baconmannens makt och vana att styra med andra.

Som vanligt när det gäller förändringsarbete så krävs gott ledarskap, en tydlig riktning. Om alla vet vart man ska kan alla ta samma väg dit och ingen behöver känna sig ensam och utsatt.

Önskan är att det finns fler ledningar på företag som vågar göra detta. Det krävs verkligen förändring för att vi ska bli mer hållbara. Men vad som är så oerhört tydligt med baconmannen är inte bara hans arrogans och ignorans för miljön, det är även denna man som står för andra negativa saker som för länge sedan borde kommit längre, precis som miljöarbetet. Jämställdhet. Kvinnor har lägre löner och är underrepresenterade på många håll trots otaliga referenser till att kvinnor vill men inte kan komma fram p.g.a. sexism, utfrysning etc i t.ex. teknik- och filmbransch.

Släpp fram inkluderingsmöjligheter

Förra helgen firades 30-årsjubileet av Bechdel Wallace-testet som är en märkning som informerar om en film har två namngivna kvinnor som talar med varandra om något annat än en man. Låter löjligt, eller hur? Borde väl inte vara så märkvärdigt? Men dessvärre så är det inte så vanligt att filmer passerar testet, vilket säger en del om hur snedvridet mycket fortfarande är gällande representation av kvinnor.

Baconmännen, de vita männen som jäser i sina maktpositioner och ger vidare makt till andra vita män stoppar upp och hindrar arbetet för att kunna få till en ordentlig förändring. Som Yasuragis ledning gjorde gällande kött behöver alla göra, men även på andra områden som blivit eftersatta, mycket på grund av dessa mäns maktutövande.

Baconmannen är onekligen en fläskig symbol för hierarkisk, sexistisk och egoistisk maktutövning. Men visst är det väl generationsskifte på gång? Detta är inte hållbart, varken för vår planet eller vår sociala hälsa. Dessutom kommer det ständigt information om att företag med kvinnor i ledande positioner, likväl som filmer som passerar Bechdel Wallace-testet går bra ekonomiskt. Så det finns inga ursäkter, få fart på detta arbete nu!