Skolfotografering – en maffiaföreteelse

I morgon börjar skolan och med det kommer inom några dagar den obligatoriska skolfotograferingen att ske. Det är förstås roligt att ha bilder på sitt barn, men det är ärligt talat långt ifrån alltid som dessa bilder blir bra. Klassfoto och skolkatalog är självklart kul men resten?

Det är flera saker som verkligen stör mig. Dels det allmänna tvånget man känner över att köpa bilderna. Det finns väl inget barn som skulle vara oberört om föräldern INTE vill ha foto på dem? En annan sak är priset. Jag tycker fotona är rejält dyra och prissättningen är rent av maffialik. Man måste köpa MINST TRE stycken fotoark. Vi vill inte ha tre, vi vill ha två. Det räcker för oss. Plus småkorten som dottern förstås vill ha för att byta med kompisar. Dessa tänkte vi inte köpa till sonen då han inte var intresserad, de får ändå inte ha med sig dessa bilder till skolan. Men det går inte. Två ark á 59 kronor styck ”ingår” när man köper något ur fotoserien. Så dessa bilder kan man inte välja bort. Alltså, vi måste köpa fler bilder än vad vi vill ur porträttserien plus att vi inte kan välja bort småbilder som ”ingår” men inte vill ha. Fint ordval förresten; det kan väl inte kallas ”ingår” när man får betala för dem?

Jag förstår att de vill att man ska köpa så mycket som möjligt, men detta tvång, är det verkligen ok? De juridikstudier jag har räcker inte till för att kunna svara på den frågan, men sunda förnuftet säger att det är helt galet.

Miljön då? Att pumpa ut dessa mängder av foton till familjer där det knappast kan vara bara vi som blir tvingade till att köpa mer än vad vi vill, vilket slöseri är inte det? Helt galet om jag får säga vad jag tycker.

Skolfoto Norden, vad har ni att säga till ert försvar? Känns det bra att tvinga massor av föräldrar till köp de inte vill och samtidigt belasta miljön på ett negativt sätt? Maffiametoder! Sover ni gott om nätterna?





Skolfoto svarade, inlägg här.

En kommentar på “Skolfotografering – en maffiaföreteelse

  1. Se till att skolan byter fotofirma. Det har vi gjort, tror det gjordes via föräldarådet. Vi hade en urusel fotograf några år däremot inget tvång på min antal bilder, vi köpte loss en bild och ibland en till att skicka till släkting.

Lämna ett svar

%d bloggare gillar detta: