Vego EcoJag har varit tyst denna vecka, helt ofrivilligt. I tisdags hade jag maximal otur och halkade på en liten hal fläck och hann inte ta emot mig när jag föll. Jag landade på handen så illa att handleden gick av. Jag har tack och lov aldrig brutit något tidigare men har nu fått lära mig att det gör in i h-e ont. Min man hörde braket i hallen när jag ramlade och kom såklart för att se vad som hänt. Jag ville varken störa grannar eller mina barn som lagt sig så jag försökte skrika ut min smärta i hans byxben där jag låg och åmade mig i smärta på golvet. Han trodde att jag i stundens ingivelse skulle avreagera mig genom att bita honom 🙂 och drog undan benet. Så jag skrek alltså rakt ut. Trots detta sov barnen tack och lov vidare, vad grannarna hört vet jag dock inte.
Taxi till SÖS där jag fick världens bästa omhändertagande. Helt underbar personal! Vad det var jag sökte för rådde det inget tvivel om. När jag kom fram till kassan/inskrivningen tittade sköterskan där upp och sa bara ”ojdå, här ska du få ett ett armband” vilket var skönt då jag hade så ont att jag föredrog att inte tala. Jag hänvisades in i väntrummet och där behövde jag inte vänta mer än någon minut. Tur det för de andra tror jag. De närmast mig tittade på armen och vände sig sedan bort från mig. Och jag förstår dem. Det såg verkligen äckligt ut med underarmsbenen vinklade upp över handen. Jag har själv väldigt svårt för att se sånt. Jag är evigt tacksam för att huden höll, hade den gått sönder så jag även sett benen sticka ut vet jag inte hur jag skulle reagerat faktiskt.
Med hjälp av morfin och fantastisk personal kunde jag ca sex timmar senare åka hem med gipsad arm. Sedan dess har jag inte klarat av särskilt mycket. Jag har väldigt ont och den andra, friska handen, är tämligen inkompetent. Jag är väldigt högerhänt och självklart var det höger jag bröt… Det är till och med svårt att borsta tänderna med vänster hand. Och att skriva. Och jag som hunnit tänka så mycket saker i min stillasittande tillvaro dessa dagar att jag har massor att blogga om. Men vi får väl se hur mycket av det jag orkar. Som sagt, vänsterhanden är inget vidare att jobba med, men det går tack och lov allt bättre.
Det var inte helt enkelt att fota när jag skakade av smärta, det såg bra mycket vidrigare ut i verkligheten kan jag lova. Men sedan lades allt till rätta, gips på som därefter pimpats lite uppmuntrande av barnen.
Åh, Anna, din stackare! Verkligen otur! Krya på dig snabbt och ta det lugnt så att allt får läka ordentligt! Kram från Lisa & Olle!
Tack Lisa! 🙂
Pingback: Full vecka | Vego Eco
Pingback: Gräddtårtor med björnbär, hallon och jordgubbar | Vego Eco
Pingback: Lite pannkaka mot mitt dåliga samvete | Vego Eco
Pingback: Akuta tankar | Vego Eco