Grisen är en självklar plats på mångas bord, att ätas i olika former, ett djur att förtrycka. Rent allmänt ett djur som förnedras i vårt vardagliga tal. Dessa saker och mer därtill reflekterar Aase Berg över en mycket läsvärd recension som går på djupet om vår syn på grisen. 

Boken Grisens historia – så mycket mer än fläsk är skriven av författaren och forskaren Martin Ragnar. Har inte hört talas om den tidigare trots att den gavs ut redan i oktober, en bok som av Aases recension torde vara mycket läsvärd. Hon kommer efter att ha läst den skippa julskinkan vid julbordet vilket säger en del. Frågan är som vanligt i sammanhang som dessa, de som mest borde läsa den, kan man få dem att göra det?

Att grisen är det djur som ligger människan närmast är något man hör allt mer. Dess likhet med oss i form av att vara sociala, lekfulla, omtänksamma och även tillgivna. Med beteenden där man värnar om att boa och ta hand om sin familj och har en intelligens som få verkar känna till. I alla fall inte i sammanhang där det talas om att få låsa in, plåga och äta upp dem.

Grisen är smartare än hundar men ändå behandlar vi dem så illa, hur är det möjligt? Att skada en hund är otänkbart för många, jag vet många som kallar sig djurvänner, har hundar och skulle göra närapå vad som helst för dem. Men äter gris. Och andra djur. Hur går detta ihop? En psykolog kanske kan förklara för jag förstår inte. Eller finns svar i denna bok tro? Inga exakta svar men mycket om detta finns annars i den läsvärda boken Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor.

Kan varmt rekommendera dig att börja med att läsa Aases recension om du inte redan beställt boken. Mer läsvärt om du blev nyfiken på hur grisens ställning i vårt samhälle har förändrats genom åren är en historisk spaning från i somras.