Vego Eco

Hypnotiserad av Altro Canto, SYNC på Operan

I helgen hade jag glädjen att gå på Operan med min dotter och se Altro Canto och SYNC. Roligt att hon nu är så stor att vi kan göra något sånt tillsammans. Det var lite långt för hennes del (hon är 8 år) men jag bara njöööt. Jag var kulturellt utsvulten efter att ha varit hemma med fyra sjuka barn i en vecka och rejält mosad metalt av all gråt och feber så detta var verkligen något jag behövde.

Altro Canto var hypnotiserande! Först var jag lite tveksam några minuter, men sen var jag fast. Det var en blandning av manliga och kvinnliga dansare och även om kläderna också var det så var de inte något man direkt kunde se enbart på det. Vad man traditionellt sett skulle säga var kvinnligt/manligt bars blandat av alla dansarna. Och en lång period var bara män som dansade tillsammans (i annars ”traditionella” par) vilket var något jag önskade att min son kunde fått se. Att det i låga åldrar är en oerhörd övervikt med flickor som dansar är synd. Men att här få se könsrollerna suddas ut i både koreografi och kostym var ljuvligt tycker jag. Kostym stod för övrigt Karl Lagerfeldt för!

SYNC var motsatsen till ovan. Smala, nätta dansöser i röda dräkter och muskulösa män med mer fysisk koreografi i kontrast till de mer trippande kvinnliga. Tyckte verkligen om den föreställningen också, men kunde inte låta bli att finnas kvar i tänket kring jämlikhet och könsstereotyper efter Altro Canto. Som förälder till både pojkar och flickor med en stark önskan om att uppfostra dem jämlikt så har man väl dessa tentakler ute. Och i synnerhet då en av sönerna dansar.

Glad över att ha sett föreställningen och tankat lite ny energi för att gräva ner mig i feberträsket hemma igen. Hoppas det inte dröjer länge tills sjukdomarna lämnar hemmet och jag åter kan få möjlighet till underbar dans.

Bilden är från Operans hemsida där du kan läsa om föreställningen och boka biljetter.

Trailer för Huset är fullt av hundar på SVT

Trailern min dotter var så glad över att få vara med att göra är nu klar. Har fått två versioner. Hoppas nu att programmet är bra också…

//www.youtube.com/get_player

//www.youtube.com/get_player

Boy

”Boy” är en film som får mig att fundera över de vuxnas roll i barnens liv. Som förälder tycker jag alltid man är orolig och har dåligt samvete – man vill ge barnen MER, av allt. Mer kärlek, mer tid, mer näring, mer lycka, mer kunskap, mer mer mer. Så länge man finns där för barnen och gör sitt bästa så får man väl hoppas att detta räcker en bra bit på väg.

I ”Boy” förflyttas vi till Nya Zeeland och året är 1984. Vi träffar här pojken Boy (James Rolleston) och hans lillebror Rocky (Te Aho Eketone Whitu), två killar som man inte kan låta bli att tycka om. Rocky som är övertygad om sina superkrafter och Boy som har två idoler i sitt liv: Michael Jackson och sin pappa. Pappan är dock för tillfället lika onåbar som superstjärnan, han sitter i fängelse.

Boy längtar efter sin pappa och tänker på honom som en hjälte. Att han inte lever upp till det är väl inte särskilt svårt att räkna ut. Lite förutsägbar är onekligen filmen men det kan man leva med. Brödernas starka band, att i slutändan välja ”rätt” och att förlika sig med det faktum att förväntningarna kanske inte stämde överens med verkligheten är nog så gott. Och det är där vi kommer tillbaka till min inledning om de vuxnas roll. Dessa två bröder lever tillsammans med sina små kusiner hos sin farmor och lämnas ensamma av henne en tid och det blir då Boy som tar hand om de andra barnen. Men de hjälps åt på ett mycket fint sätt, allt fungerar bra med mat, disk, läggning mm. Tills pappan dyker upp, då kraschar allt. Den fina harmoni de små barnen lyckats med att skapa själva slås sönder av pappans festande och inte alls så sunda vanor. Detta skildras charmigt, roligt och känsligt. Och det är mitt i allt detta kaos pappan drar med sig som man undrar om en dålig förälder verkligen är bättre än ingen förälder? Men vart går då gränsen för en dålig förälder? Förhoppningsvis gör väl föräldern sitt bästa? I detta fall prioriterar pappan marijuana, alkohol och sitt coola gäng (två andra loosers) framför sina söner. Med detta sagt menar jag självfallet inte att jag tycker att barn ska växa upp utan föräldrar eller vuxna men slås av hur fel det kan bli när en förebild beter sig illa. Farmodern är tydligen ett mycket bättre alternativ i detta fall.

Filmen är en väldigt öm, charmig och även humoristisk skildring av denna lilla familj. Det är dessa känslor som verkligen lyfter filmen. Och Boys idoldyrkan till den store Michael Jackson ger regissören Taika Waitit (som även spelar pappan) möjlighet till en väldigt rolig avslutning. Där jag inte kan låta bli att tänka på allas vår egen film-Michael Ronny Svensson. 🙂

TV7 blir TNT7

Så går man här och är föräldraledig i godan ro. (Eller, är i alla fall hemma, med tre sjuka barn.) Och läser att de andra på jobbet hur som helst sliter hårt och nylanserar TV7 som nu blir TNT7. Känns onekligen lite konstigt att gå här hemma och läsa om det på internet. Önskar såklart alla kollegor lycka till. Och ni andra kan se nya grafiken här.

Häst och vagn istället för bil

När jag var ute och gick med barnen och vi passerade förbi Sandrews kontor som har en trevlig restaurang i anslutning till sitt kontor så fick barnen gissa vad denna lokal en gång i tiden varit till för. Ingen av dem gissade rätt och när jag berättade att den ursprungligen byggdes som stall blev de mycket förvånade. Samtalet ledde då in på hur det en gång i tiden kan ha sett ut i stan och hur man färdades mm. Väldigt intressant att det inte var med bil, det är svårt att tänka sig att det var med häst…

Det roligaste med samtalet var för mig den avslutande kommentaren från sonen gällande hur annorlunda det var förr i tiden – med häst och allt: ”så var det nog när pappa var liten”. 🙂

He he, så gammal är han ju inte riktigt… Gulligt dock om barns tidsperspektiv.

Såg det ut såhär när min make var barn…? 😉 (Hittade bilden när jag googlade efter häst och vagn från förr…)

Huset fullt av hundar

Torsdagen i förra veckan var enligt min dotter den bästa dagen i hennes liv. Hon var då med och spelade in trailern för programmet Huset är fullt av hundar för SVT. När vi kom dit visste vi inte mer än att det var ett hundprogram som skulle börja gå och då min dotter är extremt förtjust i hundar så var detta stora lyckan för henne att vara med på. Fick förstås lite info där om vad det handlade om och jag tyckte det jag fick höra lät bra. Man skulle med hjälp av detta program visa att man inte alltid behöver köpa en valp utan att det finns många fördelar med att köpa en äldre hund och även se på hundars olika egenskaper. Olika hundraser passar onekligen olika bra med olika familjekonstellationer. Gillar/gillar inte barn etc. Alltså visa på vilka hundraser som kan passa och hjälpa till att hitta familjer till vuxna hundar. Låter ju toppen.


Nu ikväll gick jag in på SVTs hemsida för att kolla mer om programmet och blir lite orolig. Det verkar som att jag har missat en debatt här. Hundar som far illa och röstas bort mm. Något sånt vill man såklart inte vara del av. Men enligt SKK så ska man visst inte vara så orolig. Man får verkligen hoppas att det blir till något gott, att man med hjälp av detta kan hitta nya, fina familjer till dessa hundar.

Tävling!

Jag har fått tips om att vara med och tävla om presentkort från Littlefairies och det vill man ju såklart. 🙂 Gör det du oxå! Gå till Swedish Housewifes blogg för instruktioner om hur du gör.

Vi är i extremt stort behov av att göra i ordning på barnens rum som var väldigt slitet redan när vi flyttade in i lägenheten, så jag är onekligen sugen på inredningsdelen och särskilt Wallies rymddekoration.

Nu är det bara att hålla tummarna.

Semlor i stora lass

Igår fyllde minstingen 9 månader och som vanligt firar vi månadsdagen med lite kalas. Inte med tårta denna gång dock utan med semlor, mjölk- och äggfria förstås.

Jag bakade bullarna enligt gammalt hederligt recept. Det farliga med att baka semlor själv är ju att det blir så många, överätande är snarare regel än undantag. Gott och trevligt var det i alla fall, även om det kanske blev lite mycket. 😉

Sen kan en ju fråga sig var tiden tar vägen. När till och med syskonen tycker att hon ”föddes nästan igår” så är det läskigt. Och nu är hon 9 månader…

Födelsedagsbarnet!

Eftersom vi inte hade tårta denna månadsdag så fick garneringen bli en bokstav+siffra per semla.

Havregurt tillbaka!

Tetraförpackning med bild på yoghurtskål med en jordgubbe i

Goda nyheter gällande havregurt!

Fick precis ett mycket glädjande mail från Oatly som berättar att deras Havregurt börjar säljas igen nästa vecka. För veganer med soya-allergi var denna produkt en oerhört glad nyhet men som sedan drogs tillbaka snabbt pga att den visade sig innehålla mjökprotein. Men nu kommer den alltså igen och denna gång garanterat mjölkfri. Börjar enligt deras info att säljas vecka 8.

Vad man behöver som vuxen

Barn har verkligen sköna funderingar ibland. När jag var ute med äldsta dottern (8 år) här om dan och vi gick förbi ett hotell undrade hon om vi inte kunde bo på hotell ett tag. Helt onödigt eftersom vi har ett hem påpekade jag, även om det såklart kan vara mysigt att göra det nån gång men självfallet inte som ett permanent boende. Hon undrade varför och jag angav då pengar som en orsak. Snabbt svarade hon då att hon kunde betala. Hon har ett sparkonto hon sätter in alla pengar hon får/tjänar och undarde om de räckte till en soffa. Ja, svarade jag, vad det nu hade med saken att göra? Jo, bara hon kan köpa en soffa, och förresten, en tv och en hund oxå, sen behöver hon inget mer. Då har hon allt man kan behöva, resten kunde jag få till hotellvistelse.

Tack så mycket, skönt att det inte är mer än de tre sakerna man behöver när man flyttar hemifrån… 😉