Vego Eco

Barns språkutveckling & rörlig media

Jag har tidigare berättat om seminariet Barnteve, Snuttefilm och Knattebio. Ytterligare en del som är värd att nämna är ämnet om barns språkutveckling.


Förskolebarn har ett eget språk fick jag lära mig. Ett språk som alltså är ett annat än det vi vuxna har och som pedagoger har lättare att förstå än andra. Jag trodde att föräldrarna var de som förstod bäst, men jag antar att man här menar rent generellt och inte bara sina egna barns språk.


Språk lärs genom samtal och samspel med andra. Att använda filmer som källa till reflekterande samtal och frågestunder, att tillåta filmvisningen vara en social aktivitet och en gemensamt delad upplevelse är en väg att främja detta.

Språk bygger på information om och interaktion med omvärlden och lärs av att se på film. Barnen gör jobbet själva och drar slutsatser om hur saker är uppbyggda. Hjärnan integrerar intrycken från de olika sinnesorganen, visuella intryck påverkar upplevelsen av vad de hör. Jämför t.ex. sambandet mellan starka ljud/stora föremål/mörk röst respektive små saker/ljus röst etc.


Barn kopplar ihop det de hör med det visuella väldigt tidigt, redan på spädbarnsålder. Ett stort ordförråd är viktigt, men att lära nya ord är ingen additionsprocess utan snarare en omorganisationsprocess. Här gjordes jämförelsen med organisationen av ordförrådet i hierarkiska strukturer i över-under och sidoordning, t.ex. däggdjur /hund-katt.


Språkforskning kräver rörliga bilder när man kommer till verb och här spelar film en stor roll. Man arbetar med visuell preferens där barn ”svarar” med blicken, eye track. Ett verktyg man arbetar med vid åldern 3 – 12 månader och uppåt.


Återkommande under seminariet var att sagor och berättelser stimulerar språkutvecklingen men även barns möjlighet till kreativitet etc. och utgör alltså en viktigare roll än vad många kanske tror. I en artikel i DN för ett tag sedan läste jag att de barn vars föräldrar läste för sina barn när de var små hade generellt bättre betyg när de blev äldre än andra barn, oavsett social bakgrund.


Med den här kunskapen i ryggen så kan man alltså tryggt fortsätta – eller börja för dem som kanske inte gör det idag – att läsa med barnen och även titta på film och TV tillsammans med dem. Men tittandet ska ske i kortare stunder i taget samt att man ska låta barnen använda sin kreativa förmåga som förlängning av detta. Alla föräldrar och pedagoger som gillar film kan därmed med nöje och den trygga förvissningen om att barn utvecklas av detta fortsätta att läsa, titta och skapa. Och det är ju det som är så roligt!


Jag har som sagt bloggat mina anteckningar från seminariet vid två tillfällen tidigare. Dels om rörliga medier för barn samt om den kreativa delen. Läs gärna det också.


//www.facebook.com/plugins/like.php?href=http%3A%2F%2Fvegoeco.blogspot.com%2F2011%2F12%2Fbarns-sprakutveckling-rorlig-media.html&send=false&layout=standard&width=450&show_faces=true&action=like&colorscheme=light&font&height=80

Julgodis!

Jag gillar faktiskt inte godis och är inte heller särskilt bra på den pyssliga delen. Röra ihop kakor eller baka bröd funkar, men finliret är inte min starka sida. Men resten av familjen gillar och det är en fröjd bara att få vara med, en assistent skadar ju inte!

Så även om jag själv inte gör godis så är det en supermysigt tillfälle då alla är tillsammans och gör detta.

Fundersam 1-åring, denna gång med förkläde istället för haklapp som hon hade när vi bakade lussebullar.

Julklappstips, miljö & välgörenhet

Det börjar dra ihop sig mot jul och en del har varit ute i god tid och fixat julklappar för länge sen medan andra säkert börjar stressa upp sig lite. Både över att hinna men även gällande vad man ska hitta på.

Många har ju ”allt” och önskar sig inget direkt. Och med tanke på detta samt om man vill göra något för miljön eller något annat ändamål som ligger en varmt om hjärtat tänkte jag dela med mig avvnågra tips som jag tycker är bra.

Vill man värna om naturen så har Naturskyddsföreningen flera olika alternativ och av dessa så ligger särskilt ålen mig varmt om hjärtat. Ett annat djur som känns högst aktuellt att göra en insats för är den utrotningshotade orangutangen. Du kan hjälpa den genom att stödja savetheorangutan.se eller rent av adoptera en. Om man inte vill eller kan välja ett visst djur så kan man med fördel istället välja ett medlemskap i Djurens Rätt istället.

Julen är barnens högtid säger många, men som bekant har inte alla barn den trygghet man kan önska. Rädda barnen har dragit igång en kampanj där man kan tända en stjärna för utsatt barn, här kan du läsa mer och ladda ner deras app, andra alternativ till gåvor finns även här.
En annan enkel och uppskattad sak att ge bort är ju något ätbart eller något man har gjort själv. Detta kan man ju med fördel kombinera, vad sägs om lite kakor tex? Då kan jag inte heller låta bli att påminna om den fenomenala bokserien utan ägg och mjölk som är strålande present till dig själv eller någon annan. Böcker som är snälla mot djur, miljö och allergiker.

Där var några tips som inte belastar miljön så mycket, utan förhoppningsvis hjälper den åt rätt håll.

Motörhead Vodka – Vödka

Igår bjöd Skugge & Co in till release av Motörheads nya dryck på Hells Kitchen. Finns sedan tidigare vin, men nu kommer alltså vodka, som självklart heter Vödka – vad annars.


Vodkan var rätt så söt, men jag är ju ingen supersmakare, så man ska kanske inte bry sig om alltför mycket om mitt ord där. Men snyggt var det! Gillar både flaskan, de små glasen framförallt tröjorna som personalen hade. Sån vill jag också ha! Tack för en trevlig kväll med bra musik, trevligt sällskap och Vödka.

//www.facebook.com/plugins/like.php?href=http%3A%2F%2Fvegoeco.blogspot.com%2F2011%2F12%2Fmotorhead-vodka-vodka.html&send=false&layout=standard&width=450&show_faces=true&action=like&colorscheme=light&font&height=80

Pepparkakor!

Pepparkakor, precis som lussebullar, är något som jag inte kan få nog av. Går åt en hel del den här tiden på året. Väldigt trevligt när man bakar dem tillsammans.

Det här med haklapp när man bakar är nog lite speciellt. Vanligast är väl förkläde, men hon har rätt så bestämda åsikter den här lilla damen.

Barns kreativitet, film, TV & media

För drygt en vecka sedan var jag på seminariet Barnteve, Snuttefilm och Knattebio och tänkte jag skulle dela med mig lite mer från mina anteckningar jag gjorde där.


En av de delar som var väldigt intressant var hur barn påverkas av film och hur man kan använda sin kreativa förmåga för att ytterligare lära sig kring film och TV som media. Seminariet inleddes med att visa Ten Minutes Older, där man verkligen kan se hur ett barn blir påverkat av vad det ser. Helt fantastiskt! Kolla här:



De nyckelbegrepp man använder sig av inom barnkultur är barnperspektiv, barns delaktighet och kvalité.


Ett barnperspektiv uppkommer inte automatiskt bara för att man sätter ett barn i huvudrollen, vilket man ofta tar till som lösning. Men ett sätt att göra det kan vara genom psykologisk realism, barnets realism. Samt att lita på barnens omdöme och ge innehållet mer substans. Men ju mer komplexa karaktärerna är på film desto mindre lämpliga anses de vara för dem. Ett exempel på det är Chaplin-filmer som barn brukar gilla trots att de är mörka och därför tror inte vuxna att de ska uppskattas. Men dessa filmer kan hjälpa till att lära ut empati.


Men vad är då kvalité inom barnkultur? Kvalité har blivit problematiskt därför vi lever i en tid av relativism, att det inte anses finnas bara en sanning utan många och man upplever den olika. Idag serveras ”bananmos” i form av lättsmält underhållning som ”ingen” vågar säga är dåligt. Men det är att visa barnen respekt genom att låta dem ha en annan åsikt, att ge dem något mer än bara det lättsmälta. Man kan fråga sig om barnen ska få det de vill ha eller det de inte visste att de vill ha. Svaret på det ska vara både och.


Hur kan man då applicera detta vidare på små barn och även få dem att förstå det rörliga mediets värld? Det man kan göra bland yngre barn är t.ex. att låta dem höra bara ljudet från en film och tala om det. Sedan titta på filmen med ljud och bild och återkoppla till den igen, vad var skillnaden, hur uppfattades den nu etc. Genom leken kan sedan barnen lära sig förstå skillnaden mellan film och verklighet. Barnen behöver bli delaktiga för att kunna förstå och det kan de bli genom att t.ex. skicka in frågor till program, de är med och dansar eller sjunger, skickar in pyssel relaterat till programmet mm.


En annan sak som främjar det kreativa är film-babblande, som innebär att barnen har möjlighet att filma när de vill. Genom att låta dem ha tillgång till kamera ger man barnen chans att utveckla språk och kreativitet, att få ett annat perspektiv. Stor betydelse har den kreativa leken, där barnen själva får använda sin fantasi för att skapa berättelser utifrån de intryck de får från vad de ser och upplever. Det är fantastiskt för dem att se hur en film kan växa fram genom deras eget pyssel och hantverk. Ett välkänt exempel på det är den väl spridda Potter Puppet Pals:



Några enkla saker om rörelse som uttryck:

saker som rör sig är vid liv
saker som rör sig har intentioner
saker som rör sig har liv
saker som rör sig förenar kropp och själ
När saker och ting förändras – då blir vi medvetna


Om man ​​vill att barn ska utveckla sin kreativitet är filmskapande ett av de främsta medlen! Med den vetskapen borde de allra flesta uppmuntra sina barn att skapa mer. Av egen erfarenhet måste jag säga att det ser väldigt olika ut bland barn och deras intresse och att det går i vågor. Men de allra flesta brukar tycka om det om man ger den lite hjälp att komma igång.

Just nu är mina barn inne i en väldigt kreativ fas och pysslar och skapar hela tiden. Väldigt roligt, dock har det inte blivit rörligt ännu, får se om de tar det steget nu.


Ett inlägg om barns språkutveckling från seminariet kan du läsa här.


//www.facebook.com/plugins/like.php?href=http%3A%2F%2Fvegoeco.blogspot.com%2F2011%2F12%2Fbarns-kreativitet-film-tv-media.html&send=false&layout=standard&width=450&show_faces=true&action=like&colorscheme=light&font&height=80

Foton – allmän egendom?

Läste i DN för nån vecka sedan att vissa förskolor förbjuder allmän fotografering och istället upprättar speciella fotohörnor. Det hänvisades till att man annars kunde äventyra de som har hemlig identitet och att barn ska behöva leva i en sån situation är fruktansvärt.


Men man kan även se det ur ett annat perspektiv vilket Emanuel Karlsten gjorde i sin krönika igår. Här tar han upp något jag länge tänkt på; det allmänna spridandet av bilder på nätet. Jag trodde att jag var ensam och väldigt gammaldags när jag tänkt på det något vidlyftiga med att bara slänga upp bilder hur som helst, utan att ta någon som helst notis om huruvida andra på bilden vill vara med eller inte.


För ett tag sen skickade jag meddelande till en vän för att fråga om jag fick lägga ut en bild, för mig helt självklart att fråga först. Fick svaret att det var ok, med tillägget ”det finns hopp för mänskligheten” som replik på att jag överhuvudtaget frågade. Jag är nog rätt så ensam om att fråga något sådant först. Men varför är jag det? Varför ska det vara självklart att visa hela världen bilder på någon som kanske inte vill det?


Jag tänkte särskild på detta förra veckan då jag var anlitad som fotograf för ett event. Själv har jag aldrig varit så förtjust i att medverka på bild och några personer där uttryckte samma sak. Men de allra flesta ville väldigt gärna vara med och frågade inte ens var bilderna skulle publiceras. De var bara väldigt glada att få vara med.


Tydligen tycker merparten att det är helt ok med denna spridning av bilder, och det är ju bilduppladdningen på Internet ett bevis för. Men jag tycker särskilt att Emanuels sista mening ”vi ska reflektera över konsekvenserna när vi publicerar våra foton” är mycket tänkvärd.


//www.facebook.com/plugins/like.php?href=http%3A%2F%2Fvegoeco.blogspot.com%2F2011%2F12%2Ffoton-allman-egendom.html&send=false&layout=standard&width=450&show_faces=true&action=like&colorscheme=light&font&height=80

Julbord snälla mot miljö och djur

Julmat är inte direkt min starka sida, det är inte så särskilt mycket jag gillar där. Men för er som gör det och vill kunna äta utan större samvetskval för djur och miljö så finns några vegetariska och veganska alternativ.

Det mest otippade jag läste om för nån vecka sen var Gröna Lund som skickade ut release om Tyrols Vilda Veganmeny. För en översikt över fler tips på veg-julbord så är det bästa att gå in på Vegokoll.se som listar ett gäng alternativ här.

För den som istället vill avnjuta lite hemma utan att behöva leta recept kan beställa Gröna Kassens Julkasse som innehåller 80 % ekologiska varor. Det är ju trevligt!

Smaklig julmåltid!

Rött rött rött

Minstingen har namnsdag och på vägen hem så bestämde vi oss för att baka muffins. Och för att få lite julkänsla på det så gjorde vi dem röda. Och varför inte go all the way… Så rött, rött och åter rött fick det bli.

Kändes som att det blev lite overkill med röda muffinsformar, röda muffins och röd topping, men när jag sedan såg att Söta Saker hade valt ut ”extra allt” som Månadens sötsak så får det bli mitt bidrag. Jag försvarar mig med det helt enkelt. För det blev onekligen väldigt mycket rött… Extra rött.

Färgen innan de gräddades var verkligen underbar!

En väldigt röd kardemummamuffins med röd cream cheese-topping, enkelt och gott namnsdagsfika.

En ergonoms påminnelser

I veckan fick vi besök av en ergonom på jobbet. En liten presentation som inte direkt bjöd på några revolutionerande nyheter men kan ju vara bra med några reminders ibland. Ungefär som en körskollärare påminde hon oss om att datorskärmen ska stå på ungefär armslängds avstånd. Man ska variera sig och resa sig för att stå att arbeta flera gånger varje dag, minst tre gånger. Man ska även ta en paus på fem minuter varje timma, välbehövligt för de som häckar framför datorn hela dagarna. Och så ska man se till att gå ut en stund varje dag för att får lite ljus. Känns kanske inte så lockande den här tiden på året, känns som att det ändå inte finns något ljus där ute.


Detta var väl sånt man vet, men behöver dessvärre påminnas ibland som sagt. Vad jag dock inte visste var att man ska kolla synen en gång varje år. Hur många gör det?

Allt som sades refererade till arbetsmiljölagen där arbetsgivaren har en hel del skyldigheter. Men även arbetstagaren har skyldigheter i form av att påtala eventuella brister vid sin arbetsplats samt att se till att använda de hjälpmedel och regler som finns.

För mig innebär det att jag måste se till att börja resa på mig och stå att arbeta mer. Vad jag tycker är mest bekvämt är annars att sitta tillbakalutad med fötterna på skrivbordet. Inte alla som uppskattar den stilen dock…