Vårt dyrbara vatten

Jag har haft nöjet att vara på ett mycket intressant frukostseminarum med WaterAid och Indiska där man talade om världens situation i vattenfrågan och hur arbetet kring den vattenkrävande textilindustrin kan förbättras.

Cecilia Chatterjee-Martinsen, generalsekreterare på WaterAid i Sverige, inledde med att berätta om sin morgon. Det var inte svårt att förstå var hon ville komma; att vi förbrukar stora mängder vatten utan att ta någon notis om det. Man går upp och gör en flaska välling till den lilla, går på toaletten, spolar, duschar, gör kaffe, äter frukost, diskar, borstar tänderna etc. Jo, vi tar vårt rena vatten för givet men jag hoppas att fler och fler ändå börjar tänka på hur de konsumerar vatten. Både tänker på att minimera konsumtionen men också är rädda om det och inte förorenar det.

Vad som är en riktig tankeställare är några av de siffror man serverades, bl. a. att 2,5 miljarder människor, detta är ungefär var tredje person i världen, saknar toalett. Och 783 miljoner människor saknar tillgång till rent vatten – ca 90 gånger Sveriges befolkning. Det är en del… Följderna av detta är nog inte svårt att tänka sig men att det är så illa som att det dör 2 000 barn varje dag till följd av diarré är inget det talas så mycket om.

En annan aspekt av det hela är den utsatta situation som kvinnan hamnar i pga vatten- och toalettbristen. 40 % av en kvinnas tid i Afrika går till att hämta vatten och under denna tid riskerar de att bli våldtagna. Väldigt långt ifrån vår vardag och det är förstås helt fruktansvärt att flickor och kvinnor ska behöva riskera detta bara för att förse sin familj med vatten. 

Att riskera våldtäkt för att hämta vatten är nog så illa men flickor har fler problem som gör att de hamnar efter i samhället och inte kan växa upp på lika villkor som pojkar. I skolor där toaletter (eller åtminstone någon avskildhet för flickor) saknas innebär det att de är hemma från skolan under de dagar de har mens. Det blir mycket förlorad skoltid och på en del håll går flickorna inte i skolan alls på grund av detta. 

Med WaterAids arbete så kan fler få rent vatten och toaletter. Detta är förstås ett stort lyft för hela det samhället i allmänhet men hjälper flickor i synnerhet som slipper dessa vandringar efter vatten och kan gå i skolan alla dagar precis som pojkar. 

Denna fruktansvärda utsatthet flickorna lider av är även något även organisationen Plan arbetar med. Deras projekt För att jag är flicka belyser just dessa skillnader som gör att flickorna hamnar obönhörligt efter pga ”enkla” vardagsskillnader. 

Gällande industrin så är den en stor bov gällande föroreningen av vattnet. Nästan allt vi omges av tillverkas i länder där villkoren är undermåliga och lagar inte efterlevs och vattnet i områdena därmed blir gravt förorenat. På en del håll rinner det smutsiga och giftiga vattnet rakt ut från fabrikerna. Och som så ofta så ska man inte luras av att man köper ett ”fint” märke istället för billigare, även om man helst vill tro att det ska göra skillnad. Yves Saint Larent tillverkar sina sjalar i samma fabrik i Indien som Indiska gör. Skillnaden är att Indiska varit där otaliga gånger för att förbättra arbetsvillkor och miljöarbetet, YSL har visst aldrig varit där… 

Tack vare bl.a. påtryckningar från företag som vill arbeta åt ett miljövänligare håll är en ny vattenpolicy på gång i Indien. Men det går långsamt och det behövs fortfarande stor ändring i inställningen hos ledarna. Regeringen där, och i alla andra länder med för den delen, måste börja ta sitt ansvar. Det är den politiska utmaningen som är en av de största frågorna för arbetet med rent vatten inom industrin. Och inställningen måste ändras! När några ansvariga politiker (män förstås…) blev uppmärksammade på problemet att flickor inte kunde gå i skolan pga avsaknaden av toalett och möjligheten att byta mensskydd kunde de inte ens se detta som ett problem. Flickorna var ju bara hemma då… Hjälp… 

Det var väldigt intressant och positivt att få lära sig om WaterAids arbete och hoppfullt att höra om hur villkoren förbättras för människor runt om i världen. Och glädjande att höra om arbetet Indiska gör, både för miljön men även för jämlikheten och trygghetsarbete för kvinnor. Kan ett så litet företag som Indiska göra så stor skillnad, vad kan då inte de stora göra? Mycket förstås, men varför tar inte fler företag sitt ansvar? Låt oss hoppas att många fler följer efter och att konsumenter väljer att köpa endast från dessa företag. Några av de som engagerar sig i detta är medlemmar i STWI som arbetar aktivt med detta. 

Ett bidrag på 200 kronor ger en person varaktig tillgång till rent vatten. Svindlande att tänka sig att pengar motsvarande några latte som folk köper utan att reflektera något över kan innebära ett nytt liv för en människa. Här kan du läsa mer om på vilka sätt du kan bidra till arbetet med rent vatten. 

Tack SoStockholm för en mycket intressant morgon!

2 Comments on “Vårt dyrbara vatten

  1. Pingback: Sommarprat om FN och miljön | Vego Eco

  2. Pingback: Expansion för renare textilproduktion | Vego Eco

Kommentera

%d bloggare gillar detta: