Vego Eco
Häst och vagn istället för bil
När jag var ute och gick med barnen och vi passerade förbi Sandrews kontor som har en trevlig restaurang i anslutning till sitt kontor så fick barnen gissa vad denna lokal en gång i tiden varit till för. Ingen av dem gissade rätt och när jag berättade att den ursprungligen byggdes som stall blev de mycket förvånade. Samtalet ledde då in på hur det en gång i tiden kan ha sett ut i stan och hur man färdades mm. Väldigt intressant att det inte var med bil, det är svårt att tänka sig att det var med häst…
Det roligaste med samtalet var för mig den avslutande kommentaren från sonen gällande hur annorlunda det var förr i tiden – med häst och allt: ”så var det nog när pappa var liten”. 🙂
He he, så gammal är han ju inte riktigt… Gulligt dock om barns tidsperspektiv.
Såg det ut såhär när min make var barn…? 😉 (Hittade bilden när jag googlade efter häst och vagn från förr…)
Huset fullt av hundar
Torsdagen i förra veckan var enligt min dotter den bästa dagen i hennes liv. Hon var då med och spelade in trailern för programmet Huset är fullt av hundar för SVT. När vi kom dit visste vi inte mer än att det var ett hundprogram som skulle börja gå och då min dotter är extremt förtjust i hundar så var detta stora lyckan för henne att vara med på. Fick förstås lite info där om vad det handlade om och jag tyckte det jag fick höra lät bra. Man skulle med hjälp av detta program visa att man inte alltid behöver köpa en valp utan att det finns många fördelar med att köpa en äldre hund och även se på hundars olika egenskaper. Olika hundraser passar onekligen olika bra med olika familjekonstellationer. Gillar/gillar inte barn etc. Alltså visa på vilka hundraser som kan passa och hjälpa till att hitta familjer till vuxna hundar. Låter ju toppen.
Nu ikväll gick jag in på SVTs hemsida för att kolla mer om programmet och blir lite orolig. Det verkar som att jag har missat en debatt här. Hundar som far illa och röstas bort mm. Något sånt vill man såklart inte vara del av. Men enligt SKK så ska man visst inte vara så orolig. Man får verkligen hoppas att det blir till något gott, att man med hjälp av detta kan hitta nya, fina familjer till dessa hundar.
Tävling!
Jag har fått tips om att vara med och tävla om presentkort från Littlefairies och det vill man ju såklart. 🙂 Gör det du oxå! Gå till Swedish Housewifes blogg för instruktioner om hur du gör.
Vi är i extremt stort behov av att göra i ordning på barnens rum som var väldigt slitet redan när vi flyttade in i lägenheten, så jag är onekligen sugen på inredningsdelen och särskilt Wallies rymddekoration.
Nu är det bara att hålla tummarna.
Semlor i stora lass
Igår fyllde minstingen 9 månader och som vanligt firar vi månadsdagen med lite kalas. Inte med tårta denna gång dock utan med semlor, mjölk- och äggfria förstås.
Jag bakade bullarna enligt gammalt hederligt recept. Det farliga med att baka semlor själv är ju att det blir så många, överätande är snarare regel än undantag. Gott och trevligt var det i alla fall, även om det kanske blev lite mycket. 😉
Sen kan en ju fråga sig var tiden tar vägen. När till och med syskonen tycker att hon ”föddes nästan igår” så är det läskigt. Och nu är hon 9 månader…
- Födelsedagsbarnet!
- Eftersom vi inte hade tårta denna månadsdag så fick garneringen bli en bokstav+siffra per semla.
Havregurt tillbaka!
Goda nyheter gällande havregurt!
Fick precis ett mycket glädjande mail från Oatly som berättar att deras Havregurt börjar säljas igen nästa vecka. För veganer med soya-allergi var denna produkt en oerhört glad nyhet men som sedan drogs tillbaka snabbt pga att den visade sig innehålla mjökprotein. Men nu kommer den alltså igen och denna gång garanterat mjölkfri. Börjar enligt deras info att säljas vecka 8.
Strippa, kung och rymdhäxor
Veckans kulturkonsumtion har hittills varit en blandning av två bra biobesök samt en konsert.
Det började med biobesök på Bio Rio, Welcome to the Rileys, som jag tyckte förvånansvärt mycket om. En film om en man som ska hjälpa en strippa låter inte extatiskt, rädd att det bara skulle vara klyschor, men det artade sig bra. Tack vare karaktärerna i filmen, det medelålders paret som inte har det särskilt bra i sitt äktenskap efter förlusten av sin dotter, samt Mallory (Kristen Steward) som den 16-åriga strippan.
När mannen Doug Riley (James Gandolfini) reser iväg i jobb och där träffar på Mallory bestämmer han sig för att istället ägna sin tid åt att hjälpa henne till ett förhoppningsvis bättre liv, i en fåfäng idé om att det ska stilla sorgen efter dottern kan man anta. Han meddelar helt sonika sin fru Lois (Melissa Leo) detta vilket får följden att hon äntligen lämnar husets trygga vrå efter många år. Det är detta som jag tycker är en av de starkaste delarna i filmen. Det stora kärleken mellan makarna Rileys, som nånstans alltså ändå finns kvar långt där inne. Att se dem återförenas förmedlar verkligen den längtan de båda haft efter varandra.
Lite pretto blir det ändå när mamman utan att känna denna strippa direkt hjälper henne med ”kvinnliga” besvär och går och handlar underkläder som Doug snällt betalar känns lite sådär. Gulligt, och det är väl denna lilla kärnfamilj som de alla tre egentligen längtar efter men som känns väldigt avlägsen. Både för dem och oss som ser filmen.
En sevärd film med inte alltför många överraskningar.
Biobesök nummer två blev The King’s Speech. Tyvärr på Filmstaden Söder där jag inte är så förtjust att gå pga den sorgligt otrevliga personal som brukar vara där. Men filmen var väl värd det! Efter att ha läst om den, och ingen kan väl heller missat Oscarnomineringarna som regnat över den, så ville jag såklart se den även om jag inte vågade tro att den skulle vara så mycket mer än en tråkig film om en stammande kung. Låter inte alltför underhållande. Men så fel! Den är inte tråkig, tvärtom kom jag på mig att skratta en hel del under filmen och det var väl knappast vad jag väntat mig. Och inte heller att jag skulle ha svårt att hålla tillbaka tårarna. Många olika känslosvängningar alltså. Att få se Kung Goerge VI (Colin Firth) kämpa med sitt tal tillsammans med hans blivande vän Lionel Louge (Geoffrey Rush) var en anmärkningsvärt underhållande och gripande resa. Och detta kryddades synnerligen väl av Drottning Elizabeth (Helena Bonham Carter) som spelar en kärleksfull fru som bjuder på syrliga kommentarer och stöttar sin make väl i hans väg fram till kung – och hans tal.
Se denna film! Den är som sagt mycket sevärd med starka känslor, en glad överraskning.
Efter två biobesök var det trevligt att idag besöka Stockholms Konserthus där det bjöds på Rymdhäxorna. En föreställning om tre stycken rymdhäxor som behöver hjälp att rädda polstjärnan. Underhållande och även med liten liten möjlighet för barnen att lära sig känna igen instrument när de ska starta rymdskeppet konserthuset har förvandlats till. Då ska de olika instrumenten starta och barnen får sin lilla genomgång av violiner, cello etc. Häxorna aktiverar publiken och underhåller lite lätt under musikstyckena som är sammansatt som en teater där målet alltså är popstjärnan. Det hela avslutas med allsång och jag måste säga att det faktiskt var rätt häftigt med en nästan fullsatt konserthus som sjunger tillsammans ackompanjerade av Kungliga Filharmonikerna. Dirigent var Joachim Gustavsson.
Jag tycker musikupplevelsen helt ok, det började väldigt bra, men blev något tråkigare på slutet när det kändes som att fokus låg på häxornas kämpan för att nå stjärnan snarare än musiken vilket jag tycker var synd. Och häxorna hoppas jag kan hitta en koreograf på polstjärnan. Det skulle sannerligen behövas.
Tre dagar med tre trevliga saker. Det tackar man för. 🙂
Spenatlasagne
Spenatlasagne – en klassiker! Enkelt att göra, nyttigt och gott.
Ingredienser:
12 lasagneplattor
olja
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
300 g hackad spenat
1 förpackning krossade tomater
1 buljongtärning
salt och svartpeppar
1 krm muskotnöt
6 dl havremjölk
3 msk idealmjöl
2 msk smör
1 msk b-jäst (kan uteslutas om du inte har det hemma)
riven ost
Tina spenaten om den är fryst. Skala och hacka lök och vitlök. Fräs i olja tillsammans med spenaten. Tillsätt krossade tomater, buljongtärning och kryddor, låt småputtra cirka 10 min.
Gör såsen. Vispa ner mjölet i mjölken, lägg i smöret och låt koka upp och sedan sjuda samtidigt som den andra såsen gör det. Salta och peppra. Rör i b-jästen precis innan du tar den från spisen.
Varva spenat/tomatsåsen, den vita såsen och lasagneplattor i en smord form. Avsluta med den vita såsen överst. Strö över riven ost och sätt in i ugnen i 225°C i cirka 25 – 30 min.
Servera gärna med något c-vitaminrikt till lasagnen för att ta tillvara på järnet maximalt, till exempel vitkålsallad, paprika eller varför inte ta lite kiwi och jordgubbar, beroende på säsong, till efterrätt?
Smaklig måltid!
Burlesque
Igår var jag och lillsnurpan på barnvagnsbio. Förstås inte samma filmupplevelse som en ”vanlig” biovisning, men mycket uppskattat av mig ändå eftersom det inte direkt blir några biobesök annars. Det SF hade valt ut åt oss föräldralediga denna vecka var Burlesque.
Det jag läst om filmen innan var knappast smickrande och en film med Christina Aguilera låter ärligt talat inte så lockande. Jag är dock lite svag för musikaler så av den anledningen så tänkte jag att jag nog skulle stå ut. Det gjorde jag också, men inte så väldigt mycket mer. Dans och sång var väl hyfsat underhållande, men absolut inte så bra som man kunde önskat. Men jämfört med handlingen i övrigt, och Aguileras fjomsande, så var det toppnivå.
Att Ali (Aguilera) först framstår som en oerhört reko tjej som är den justaste du kan hitta och målmedveten som sjutton – ska minsann klara sig själv, till att drälla runt och kräva övertagandet av lägenhetsinnehavarens sovrum, var en snabb och konstig vändning då hon i övrigt gav sken av att fortsätta vara den bussiga tjejen. Som Sean (Stanley Tucci) säger; ”hon är fin även på insidan”. Ja, tänk va?!
Att ägarinnan Tess (Cher) ber sin gamla vapendragare Nikki (Kristen Bell) att gå hem när hon är onykter kan jag inte låta bli att gilla. Alltför ofta framstår alkohol som så oerhört kul och bra, men här är det alltså inte ok. Tills problemen blir för jobbiga för Tess själv. Då behövs inte ens glas, då är det halsa direkt ur flaskan som gäller… Filmen sa emot sig själv gång på gång.
Nä, någon större upplevelse var den knappast. Jag gillade dock verkligen Sean som spelade Tess gayvän. Men det största var nog när Cher sjöng. Hur hon lyckas göra det med sitt stelopererade ansiktet är en gåta. Otroligt.
