Vego Eco

Pans Labyrint + Inception

Har nu lyckats med att se två stycken filmer och filmer som jag trodde skulle vara väldigt olika. Men så här i efterhand är det ganska lustigt hur många likheter de hade. Inget som den som ser mycket film kanske skulle reflektera så mycket över, men jag som knappt sett någon film sista tiden kan inte låta bli att förvånas över de liknande drag de båda hade. Att först se Pans Labyrint – en film jag länge velat se – och sen dagen efter se Inception på ”tom (film-)mage” lyfter fram de gemensamma nämnarna.

Likheterna mellan dem, som pockar på min uppmärksamhet, skulle som sagt inte vara så påtagliga om jag sett fler filmer mellan men nu kan jag inte låta bli att förena dem båda med sina labyrinter, familjetragedier och drömspel. Manus och skådespelare likaså. Ivana Baquero som spelar flickan Ofelia i Pans Labyrint väcker onekligen mina känslor. Kan inte låta bli att bli tagen av hennes önskan och sökande. Det samma med Cobbs (DiCaprio) längtan efter sin hustru i Inception.

Pans Labyrint levde upp till mina förväntningar förutom att jag trodde att den skulle vara läskigare än vad den var. Råheten och ondskan var i och för sig läskig nog. Ren och skär ondska kan väl inte te sig på annat sätt än läskigt antar jag. En snygg film som jag förstår måste varit en riktig njutning att se på stor duk.

Inception vill jag se om, gissar att det kommer att bli lite av en Matrix-upplevelse med den. Där filmen bara blev ännu bättre när jag såg om den och gissar att man med Inception likaså kommer att kunna se och uppleva mer av filmen om jag får se den igen.

Härligt att äntligen få njuta av lite film och även gilla det man ser. Hoppas det fortsätter så. Snart en ny vecka som ser skrämmande fullbokad ut och dessvärre även sjuka barn. Får se om det även finns utrymme för ytterligare filmupplevelser mitt i allt det.

Filmtajm önskas

Biostolar

Kan ett barn som sover på natten ge tid för lite filmtittande? Förhoppningsvis är det möjligt, många filmer står på önskelistan.

För två veckor sedan så bestämde vi oss för att försöka få lillsnurpan, då 7,5 månader att sova på natten istället för att bara äta och härja runt med annat. Det har gått bra och har nu frigjort ett par timmar för mig innan jag ska gå och lägga mig. Jag tänkte mig att när det inträffar ska jag börja se film igen, en varje kväll. Så har det förstås inte blivit. De andra barnen tar ju sin tid, och den äldsta har vi även suttit och spelat spel med på kvällarna. Mycket trevligt, bättre nöje än att umgås med barnen finns ju knappast.

Men trots det måste erkännas att jag längtar efter att börja beta av lite i hyllan med alla osedda filmer. En (!) film har det i alla fall lyckats bli och utan att lägga energi på att välja så blev det bara den som stog närmast till hands. Det blev Robin Hood. Ja, vad ska man säga. Lycka över att få sitta och mysa i soffan, vilket inte hänt sedan innan bäbin kom. Men suck, kunde de inte gjort något bättre för alla miljoner de lagt på produktionen? Jag undrar till exempel hur det kommer sig att filmens Robin Hood såg ut att vara cirka 50 bast redan innan han kom tillbaka hem? Det är väl en småsak i sammanhanget, det fanns onekligen mycket mer att önska. Men jag väljer att inte göra det, orkar inte. Hoppas helt enkelt att jag snart hinner se något bättre.

Det gjorde jag för övrigt i förrgår då jag var på babybio på Bio Rio och såg den avsevärt mycket bättre I’m still here. Rädd att jag skulle bli besviken med tanke på hur mycket man hört och läst om den men den var verkligen bra! Extremt underhållande att se Joaquin Phoenix förvandling till nedgången och tilltuffsad wannabe-hip-hopare. Arbetsskadad som jag är så kunde jag inte göra annat än att fascineras av hela denna pr-grej som det blivit runt filmen tack vare hans ”förvandling” och tillkännagivande av att han skulle lägga av som skådis. Han och regissören, tillika svågern, Casey Affleck måste haft så vansinnigt roligt när de planderade allting. Jag önskar så innerligt att jag hade fått vara med!

Well, den filmen bör ni se om ni inte gjort det, även om det blir svårt på duk nu. Tror att visningen på Bio Rio var den sista, nu får ni se den hemma istället – men se till att göra det!

Så, det återstår att se när jag lyckas se en film nästa gång. Snart hoppas jag. De osedda filmerna i hyllan är en blandning av gammalt, nytt, bra och dåligt är jag rädd, men se dem ska jag. Eftersom jag besitter ett drag av beslutsångest när det gäller privata val så är det väl lika bra att bara ta en film i högen. Och vad gäller bio så blir det ju samma där, då är det SF eller Bio Rio som väljer åt mig, babybiorepertoaren är ju (tyvärr) något begränsad.

Somrig bakning, gräddtårta och frallor

Varför inte pigga upp sig med en somrig gräddtårta? En ägg- och mjölkfri sådan förstås.

Minstingen fyllde åtta månader i lördags och det måste en såklart fira med tårtkalas, det gör vi ju varje månadsdag. 🙂 Började morgonen med härliga, nybakta bovetefrallor. Väldigt enkla och goda. Jag föredrar kraftigare bröd men å andra sidan trevligt när barnen äter ordentligt och dessa gillar de. Frallorna är gjorda på krossat bovete och fick jäsa över natten, enkla och goda.


Världens enklaste tårta, en sommarklassiker i vinterslasket.


Marsankräm med banan på första lagret och mosade hallon och grädde på det andra. Tog lite för mycket hallon där, de räckte som synes knappt till garneringen. Smällar som en får ta… Får se vad det blir till 9-månadersdagen.

Tomatsoppa med pasta, mjölkfri

En skål med tomatsoppa toppad med pastasnäckor sedd uppifrån. Till höger en brödform med hårt bröd.

En av favoriträtterna här hemma är tomatsoppa och det finns det väl hur många recept på som helst. Vår variant är en mild och snäll soppa kryddad med nejlika.

Härligt att se barnen – och alla andra också för den delen – äta så mycket av denna soppa. En riktig klassiker som är lätt att göra stor sats av. Detta recept är lagom till ungefär fyra personer så bara att dubbla eller mer om ni är många och för att det ska räcka till lunch dagen därpå.

Ingredienser, 4 pers
ca 250 g pasta
1 gul lök
olja till stekning
2 msk mjöl
6 dl buljong
1 burk/förpackning krossade tomater
3 msk tomatpuré
5 nejlikor
salt och peppar
4 dl (havre)mjölk

Koka pastan enligt anvisning på förpackningen. Hacka löken och fräs den i lite olja i en soppkastrull. Strö över mjölet och rör runt. Häll över buljongen sakta och rör hela tiden. Tillsätt krossade tomater, tomatpuré och nejlikor. Låt soppan koka upp under omrörning och låt sedan sjuda några minuter.
Plocka upp nejlikorna och mixa soppan slät. Häll i mjölken, salta och peppra och värm soppan. Servera soppan toppad med pasta.

Tips! Byt gärna en del av mjölken till grädde.

Citronkaka

Gjorde en citronkaka förra veckan och har nu fått frågan om receptet. Kul att den blev uppskattad, alla barn gillade den verkligen! Så här kommer det:

Citronkaka, ingredienser:
150 g smör
1,5 dl vatten
1,5 tsk husk
2 dl socker
0,75 dl grädde (iMat)
saft och skal från 1 citron (även till glasyren)
3 tsk bakpulver
3 dl mjöl

Glasyr:
1,5 dl florsocker
(citron)

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och bröa en form. Smält smöret och låt det svalna. Blanda vatten och husk och koka upp. Tag från plattan, häll över i en bunke och vispa ett par minuter. Tillsätt socker och vispa någon minut till. Blanda ner grädde, smör, hälften av citronsaften och skalet. Vispa ett par minuter till. Blanda bakpulver och mjöl och rör ner till en jämn och fin smet.

Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen i 35–40 minuter. Ta ut och låt svalna.

Blanda florsocker och andra hälften av citronsaften till en smidig glasyr. Bred glasyren över kakan och strö över strimlat skal.

Jag passade med denna kaka på att inviga den fina bakform jag fick i julklapp av mina barn. Det är onekligen trevligt med fina kakor. Denna har de köpt på Lagamati där de har en del fina bakgrejer.


Auberginegratäng

Gratäng i glasform

Auberginegratäng med krämig sås, passar utmärkt med ris eller potatis och en sallad till. Använd mjölkfria alternativ för vegansk gratäng.

Ingredienser, 4 pers.
1 aubergine
1 lök
1 vitlöksklyfta
1 förpackning/burk krossade tomater
2 msk tomatpuré
1 buljongtärning
2,5 dl iMat/matlagningsgrädde
1 tsk No Egg
salt och peppar
olja
riven ost

Sätt ugnen på 225°C. Skiva auberginen och salta. Vattna ur den, går fint att göra en snabbvariant genom att lägga skivorna hushållspapper medan du förbereder resten.

Koka upp grädden i en kastrull och låt det sjuda en stund. Hacka under tiden löken och fräs i olja. Häll på krossade tomater, tomatpuré och buljongärning och låt koka ca 5 minuter. När grädden har kokat ihop, rör ner No Egg.

Torka av auberginerna och stek någon minut på varje sida i lite olja. Lägg dem sedan i en form, varva med tomatsåsen. Häll sist på gräddsåsen och strö över riven ost. Grädda i ugnen ca 25-30 minuter, tills den fått fin färg.

Dags att äta?

Nu är ”bäbin” 7,5 månader och jag tänkte att hon kanske skulle börja äta… Har försökt ett gäng tillfällen men det går inget vidare.

Jag har försökt att entusiasmera både mig och henne genom att göra lite mer barnmat med förhoppning om att hon ska fatta grejen. Fint och gott i alla fall. Men hittills tyvärr inget som hon har uppskattat.

Ärter och morötter.

Isform med mosad potatis och ärter i

Potatis, broccoli och majs.

Testade även med rån för första gången idag, men det gick lika dåligt det. Hon fattar noll av att det är ätbart. Ja, ja. Hon lär sig väl så småningom antar jag…

SparaSpara

Kött på förskolan! Veganer inte önskvärda…

Så har jag då haft mötet med förskolechefen med anledning av min son som är vegan sedan en tid tillbaka. De hade kallat till mötet för att reda ut situationen. Det är nämligen inte tillåtet att vara vegan enligt dem. ”Hur ska vi lösa detta…?”

Förskolechefen sa att de inte tyckte att detta var lämpligt och som grund för detta fanns bland annat en rekommendation att barn inte bör vara veg. Hon berättade vidare att hon nyligen varit på ett intressant seminarium med en dietist som hade specialiserat sig på barn och vegetarisk kost. Dietisten berättade att de noga följt barn en tid och kommit fram till rekommendationen att de inte ska tillåtas vara veganer. Anledningen: det är för jobbigt.

Lathet bakom veganförbud

Visst är det chockerande? Det de hade kommit fram till var alltså att det var inte några problem för barnen ur hälsosynpunkt, utan det är jobbigt för personalen då de måste tänka efter lite extra för att veta att barnen får i sig det de behöver. Så anledningen till att man inte är tillåten att rata djur grundar sig alltså i lathet. Skrämmande tycker jag.

En annan aspekt är också den att man verkar ta för givet att barn automatiskt får i sig ”allt man behöver” bara för att man äter djur. Konstigt tänk tycker jag, då det knappast kan vara en självklarhet. Detta får mig att tänka på en artikel som jag i höstas läste på Minplanet.se som tog upp samma sak. Du kan läsa den här.

Jag har vänner vars barn också valt att inte äta animalisk kost. Det är kanske inte helt vanligt att små barn gör detta val, bland annat på grund av ännu outvecklat konsekvenstänkande, men de som gör det ska väl ändå inte straffas? Vare sig en väljer detta för djurens, miljöns eller bådas skull måste väl barnen snarare uppmuntras, inte straffas, när de tar så pass mogna beslut själva.

Barn får ta med sig matlåda till förskolan

Hur som helst så var vi ju tvungna att hitta en lösning på ”problemet” och den lösningen blev matlåda. Så nu kommer jag att stämma av med köksansvarig på förskolan vilken mat de ska servera kommande vecka för att skicka med min son liknande vegmat. Jag vill dock tillägga att den köksansvariga är underbart tillmötesgående och gullig i detta ärende, det är ju inte hennes fel vilken linje som förmedlas ”uppifrån”.

Som avslutning kan jag citera den något negativa dietisten jag kom i kontakt med då jag ringde upp gällande min son: ”gör han detta frivilligt?” Jag hade svårt att svara på den frågan med trevlig röst.

Brödbak

I helgen blev det en hel del bakning som för många andra gissar jag. För en gångs skull kom jag ihåg att förbereda på kvällen genom att göra i ordning deg som fick jäsa över natten. Det är ju på morgonen det är extra gott med nybakat.


Jag brukar alltid försöka planera mitt bakande, och matlagning, så långt det går för att i mesta möjliga mån förbruka så lite el som möjligt. Jag satsade därför på att baka lussebullar och två sorters bröd med olika lång jästid för att de skulle vara klara för gräddning när det tidigare brödet är färdiggräddat. Alltså kunna grädda alla tre i en följd utan att behöva värma upp ugnen vid mer än ett tillfälle eller behöver ha den stående på i onödan.

Det här brukar jag tänka på även när jag lagar mat. Min man tycker jag är lite extrem ibland, då kan en ju baka i det oändliga om ugnen ändå är på… Det blev till slut surdegsfrallor, som jag verkligen gillar – en lite grövre variant på grovt rågmjöl samt en enkel variant av vörtkavring samt de självklara lussebullarna förstås.


Mitt problem efter bakningen är alltid detsamma: att försöka sluta äta. Det är det svåraste!

En start

En liten presentation om mig och varför…

Min tanke med denna blogg är bara att få dela med mig och att ibland även kunna få en diskussion med vänner och likasinnade gällande olika ämnen som berör mig.

Jag kommer att skriva om filmer och annat inom kultur och media som jag upplever har berört mig, detta som privatperson och inte för mitt arbete.

Som småbarnsmamma kommer ämnen rörande barn och barnuppfostran att dyka upp. Och tankar kring föräldraskapet som såklart kan behövas stärkas ibland när barnen trotsar. 😉 Jag har fyra barn, födda -02, -05, -07 och -10.

Jag tycker mycket om att baka och hoppas på att kunna bidra med tips ibland, bakar mycket matbröd men även fikabröd. Både gällande bakning och matlagning så är det recept som gäller för mig, inte så mycket improvisation – men ibland så! Detta gör att jag säkert kommer att få möjlighet att tipsa om andra som har bra recept att bidra med. Allt jag bakar och lagar sker helt utan mjölk- och äggprodukter då både jag och en av mina söner är veganer.

En sak som jag tänker på ständigt och som absolut kommer att bli omskriven här är miljön. Jag hoppas att jag kan få andra att tänka mer miljövänligt och dra sitt lilla strå till stacken. Hjälplösheten i detta stora arbete känns ibland enorm, men det blir ju inte bättre för att man struntar i det ”för att ingen annan heller bryr sig”. Att köra strutstaktiken känns enormt beklämmande och sorglig. En liten start från mig så får vi se vad det tar vägen. Tiden och inspirationen lär få bestämma över hur mycket det kommer att skrivas här. 😉