Har nu lyckats med att se två stycken filmer och filmer som jag trodde skulle vara väldigt olika. Men så här i efterhand är det ganska lustigt hur många likheter de hade. Inget som den som ser mycket film kanske skulle reflektera så mycket över, men jag som knappt sett någon film sista tiden kan inte låta bli att förvånas över de liknande drag de båda hade. Att först se Pans Labyrint – en film jag länge velat se – och sen dagen efter se Inception på ”tom (film-)mage” lyfter fram de gemensamma nämnarna.
Likheterna mellan dem, som pockar på min uppmärksamhet, skulle som sagt inte vara så påtagliga om jag sett fler filmer mellan men nu kan jag inte låta bli att förena dem båda med sina labyrinter, familjetragedier och drömspel. Manus och skådespelare likaså. Ivana Baquero som spelar flickan Ofelia i Pans Labyrint väcker onekligen mina känslor. Kan inte låta bli att bli tagen av hennes önskan och sökande. Det samma med Cobbs (DiCaprio) längtan efter sin hustru i Inception.
Pans Labyrint levde upp till mina förväntningar förutom att jag trodde att den skulle vara läskigare än vad den var. Råheten och ondskan var i och för sig läskig nog. Ren och skär ondska kan väl inte te sig på annat sätt än läskigt antar jag. En snygg film som jag förstår måste varit en riktig njutning att se på stor duk.
Inception vill jag se om, gissar att det kommer att bli lite av en Matrix-upplevelse med den. Där filmen bara blev ännu bättre när jag såg om den och gissar att man med Inception likaså kommer att kunna se och uppleva mer av filmen om jag får se den igen.
Härligt att äntligen få njuta av lite film och även gilla det man ser. Hoppas det fortsätter så. Snart en ny vecka som ser skrämmande fullbokad ut och dessvärre även sjuka barn. Får se om det även finns utrymme för ytterligare filmupplevelser mitt i allt det.
Auberginegratäng med krämig sås, passar utmärkt med ris eller potatis och en sallad till. Använd mjölkfria alternativ för vegansk gratäng.
Ingredienser, 4 pers.
1 aubergine
1 lök
1 vitlöksklyfta
1 förpackning/burk krossade tomater
2 msk tomatpuré
1 buljongtärning
2,5 dl iMat/matlagningsgrädde
1 tsk No Egg
salt och peppar
olja
riven ost
Sätt ugnen på 225°C. Skiva auberginen och salta. Vattna ur den, går fint att göra en snabbvariant genom att lägga skivorna hushållspapper medan du förbereder resten.
Koka upp grädden i en kastrull och låt det sjuda en stund. Hacka under tiden löken och fräs i olja. Häll på krossade tomater, tomatpuré och buljongärning och låt koka ca 5 minuter. När grädden har kokat ihop, rör ner No Egg.
Torka av auberginerna och stek någon minut på varje sida i lite olja. Lägg dem sedan i en form, varva med tomatsåsen. Häll sist på gräddsåsen och strö över riven ost. Grädda i ugnen ca 25-30 minuter, tills den fått fin färg.
I helgen blev det en hel del bakning som för många andra gissar jag. För en gångs skull kom jag ihåg att förbereda på kvällen genom att göra i ordning deg som fick jäsa över natten. Det är ju på morgonen det är extra gott med nybakat.
Jag brukar alltid försöka planera mitt bakande, och matlagning, så långt det går för att i mesta möjliga mån förbruka så lite el som möjligt. Jag satsade därför på att baka lussebullar och två sorters bröd med olika lång jästid för att de skulle vara klara för gräddning när det tidigare brödet är färdiggräddat. Alltså kunna grädda alla tre i en följd utan att behöva värma upp ugnen vid mer än ett tillfälle eller behöver ha den stående på i onödan.
Det här brukar jag tänka på även när jag lagar mat. Min man tycker jag är lite extrem ibland, då kan en ju baka i det oändliga om ugnen ändå är på… Det blev till slut surdegsfrallor, som jag verkligen gillar – en lite grövre variant på grovt rågmjöl samt en enkel variant av vörtkavring samt de självklara lussebullarna förstås.
Mitt problem efter bakningen är alltid detsamma: att försöka sluta äta. Det är det svåraste!