Vego Eco

Stilleben av en 6-åring

Så här kan det bli när en sexåring går lös med kameran. Börjar med fin utsikt, går sedan över till stilleben… 😉

Galapremiär av Bilar 2

I helgen var vi och såg Bilar 2, barnen hade nedräkning till dagen i över en veckas tid! Jag med om jag ska vara ärlig. Gillar verkligen Bilar, så tvåan är mycket välkommen. Dock med oron att uppföljare inte alltid är så bra. Men där har Pixar lyckats ändå, Toy Story 2 är faktiskt bättre än ettan och det är samma med Bilar. Det var det första barnen utbrast efter filmen: ”Den var mycket bättre än ettan”.

Filmen håller ett mycket högre tempo än ettan, mer action helt klart, och med det också en mer komplicerad handling än ettan där det inte handlar om så väldigt mycket mer än att ta sig ut ur Kylarköping för att kunna vinna Piston-cupen.

Att säga att handlingen i Bilar 2 är komplicerad är kanske att ta i, men för en fyraåring så är det onekligen fler svängar att ta in. Inledningen är som att titta på en Bond-film där en spion nästlar sig in i fiendens territorium, blir upptäckt och tar sig därifrån med hjälp av en massa fiffiga gadgets. Snyggt och kul och det fortsätter så med full fart. Man lyckas i detta även inkludera lite känslor i form av konflikter och kärlek och sensmoral som att man ska vara sig själv.

Bilar 2 är underhållande men den var även väldigt snygg. Jag skulle vilja se den i slow motion för att verkligen hinna ta in allt. Så otroligt mycket detaljer, härliga vyer, snygga städer, så underbar! Pixar fortsätter onekligen att imponera.

Förutom en bra film så var det en trevlig eftermiddag där det började med att bjudas på Blixten-isglass som svalka i kön, Blixten och Bärgarn fanns uppbyggda som Lego-skylpturer. Vi är ju Lego-nördar i familjen så dessa spanades förstås in. Även racingbilar fanns på plats, provsitta fick man också. Mikael Eklund Motorsport lär väl vinna många barns hjärtan med sin Blixten-lackering.

Tack Petré som gjorde min födelsedag extra minnesvärd! 🙂


Miljontals barn drabbade av svältkatastrofen på Afrikas horn

Ingen har väl missat den fruktansvärda torka som har drabbat Afrikas horn. Dessvärre känner man sig något hjälplös här i välbeställda Sverige. Men UNICEF har en insamingskampanj där du kan hjälpa.


Miljontals barn är drabbade. En livsfarlig kombination av torka, pågående konflikter och eskalerande matpriser har lett till svår undernäring. UNICEF finns på plats och gör vad de kan för att rädda liv, bland annat genom att se till att de får rent vatten, näring, vård och mediciner.
Genom att sms:a LIV till 72 900 kan du skänka 50 kronor. Det räcker till 29 påsar vätskeersättning. Annat sätt att hjälpa är att ge en gåva till Östafrikas barn här. Läs mer om vad UNICEF gör föra att hjälpa här.

© Kate Holt/UNICEF
bloggbanner-afrikas-horn-250-250

Matracet till de små – lite tips om barnmat

Det finns ju massor av sätt och recept och vägar att gå för att ge sina barn mat. Jag tänkte jag kunde dela med mig om hur jag gör.

Fick en kommentar på inlägget om att min sons näringsintag var bra och när jag började skriva ett svar på det så blev det så långt att jag tänkte att jag gör ett inlägg om det istället. Dessa tips funkar ju oavsett vilken typ av kost man väljer.

De allra första smakportionerna har varit de klassiska grunderna som potatis, palsternacka, morot, sötpotatis, majs och ärter etc. Jag har kokat dem för sig i osaltat vatten och sedan gjort lös puré tillsammans med bröstmjölk. Har en inte bröstmjölk går det bra att ta vattenavkoket, men tillsätt då fett. Fryser sedan in detta som små istärningar så att det finns som lagom portioner.

Örter bra kryddstart

När barnet blivit lite större och vant sig vid detta och det är dags för lite mer mat har jag helt enkelt ökat mängden ”istärningar” och då kombinerat ingredienser så att det mer och mer liknar en komplett måltid, till exempel potatis, bönor, broccoli med mera.

I början har jag givit detta helt okryddat då dessa nya smaker har räckt som det är, men har sedan börjat krydda lite grann och då främst med örtkryddor som basilika, mynta och oregano. Lite peppar senare kanske, men aldrig salt. En annan ändring är att jag även gått över från bröstmjölk till olja, plus kokvatten eller grädde om det behövs för konsistensen. Med dessa kryddor så har det smakat milt men ändå gott. Mina barn har i alla fall ätit glatt så det verkar som att den kryddsättningen är ok.

Samma mat till alla

När en har kommit så här långt så kan en gå över till att göra puré av den mat en själv äter. Allt vi lagar till oss själva har jag tagit en liten portion av, mosat med stavmixern tillsammans med olja. Dock kan tilläggas att jag då inte saltar vår mat när jag lagar den utan saltar själv vid bordet och som sagt, glöm inte att tillsätta olja. Dels för fettintaget men även för att göra konsistensen lite lösare. Och då får en ju smakrik mat och en komplett måltid till sin lilla.

Vad jag har lärt mig är det enda som barn under ett år inte ska äta spenat och honung (har jag glömt något?). Honung har jag aldrig i maten och de gånger vi äter spenat har jag helt enkelt givit henne något annat. Enkelt fixat genom att ta fram några av de tärningar som finns i frysen.

Alla recept jag lagar är väldigt ”barnvänliga”, ett uttryck jag egentligen inte gillar då jag tycker att barn och vuxna kan äta samma sak. Detta är väl snarare en term som passar för den vuxna då jag vill att det ska gå hyfsat snabbt och lätt att laga maten när man har massa hungriga barn snurrande omkring sig.

Smidig utflyktsmat

Jag fryser fortfarande in små portioner i frystärningar trots att hon nu börjar bli stor. Detta är ett hett tips, särskilt inför sommaren. När en ska iväg på utflykt är det bara att plocka fram den mängd en behöver och trots sommarvärme så hinner inte den frysta maten bli dålig trots att den inte innehåller en massa tillsatser och konserveringsmedel. På detta sätt har en alltid nyttig och vällagad mat utan tillsatser att förse sig av.

En annan fördel är att vi aldrig slänger mat. Blir det för lite mat kvar för en matlåda till en vuxen så mosar jag bara ihop det med olja, fryser in till minstingen och märker upp i små lådor. Bra på alla sätt. Släng inte maten!

Risifrutti – favoritmellis

Avslutar med tips på hennes favoritmellanmål som fortfarande är Risifrutti, hon verkar aldrig tröttna på det. Gör det fortfarande enligt detta recept, nu med den mindre mängden yoghurt då hon nu förstås kan äta mycket fastare mat. Och ibland på soygurt istället för havrebaserad. Tycker faktiskt det blir godare, och det funkar ju om inte sonen som är allergisk mot soja ska äta av det.

Source Code av Duncan Jones snart premiär

De som ivrigt väntat på att få se en ny film av Duncan Jones får snart sin belöning nu när Source Code snart har premiär (3:e augusti). Förra filmen Moon blev rätt hajpad och vann priser. Jag blev lite besviken när jag såg den, antagligen just på grund av de höga förväntningar som jag fick av allt jag hörde men det var helt klart sevärd. När nu nästa film kommer så kan man onekligen se en del likheter men den är fylld med mycket mer action och flörtar tycker jag med en bredare publik.


Filmen handlar om Colter Stevens (Jake Gyllenhaal) som plötsligt vaknar upp på ett tåg på väg mot Chicago. Han känner inte igen sin medresenär och när han ser sin egen spegelbild är det någon helt annan än sig själv han ser. Lite senare sprängs tåget och alla passagerare dör. Det visar sig att Stevens är med i ett hemligt program där hans medvetande planteras i en av passagerarna för att hitta terroristen. Instruktionerna är att återvända till tåget och återuppleva de sista åtta minuterna på tåget om igen tills han lyckas identifiera bombmannen och på så sätt förhindra sprängningen.


I Source Code får du en blandning av science fiction, action, lite romantik och jag tycker att den är både underhållande och ganska spännande. Störde mig på att den var så oerhört förutsägbar bara, dock hade jag fel… Allt jag var säker på skulle hända hände inte så alltså var den inte riktigt så förutsägbar när allt kom omkring. En annan sak jag gillar är att filmen både är rätt snygg och även bjuder på action men ”bara” kostade 32 miljoner dollar vilket inte är mycket med Hollywood-mått.


Så lite biosvalka med Source Code kanske kan passa? Sevärd, ett annat upplägg än de vanliga action och scfi-filmer som det brukar bjudas på.


Gillar verkligen filmaffischen till Moon, kan inte låta bli att lägga med den.


Bulgurfylld paprika

Fylld, röd paprika med smält ost ovanpå, på tallrik med tomatsås och salladsblad

Fylld paprika kan varieras på många sätt. Här är den fylld med bulgur kryddad med bland annat sambal och mynta.

Recept:
2,5 dl bulgur
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 msk olivolja
1 msk sambal oelek
1/2 förpackning sour surpreme
salt & svartpeppar
2 tsk mynta
4 stora paprikor
riven ost

Tomatsås:
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 msk olivolja
1/2 tsk chiliflakes
1 burk krossade tomater
1 tsk salt
1 tsk strösocker

Koka bulguren enligt anvisning på förpackningen. Skala och finhacka lök och vitlök. Fräs löken i olja någon minut. Tillsätt sambal oelek och sour surpreme och rör ut det hela. Rör ner bulgur och kryddorna.
Dela paprikorna på längden, ta bort kärnhusen. Koka dem tre minuter i lättsaltat vatten. Fyll dem sedan med bulgurröran och strö över riven ost.

Gör tomatsåsen: Skala och finhacka lök och vitlök. Fräs i en kastrull tillsammans med chiliflakes. Tillsätt tomater, salt och socker. Låt småkoka under lock ca 10 min.

Häll ut tomatsåsen i en ugnssäker form. Placera de fyllda paprikorna ovanpå. Gratinera i ugn 250°C i ca 10 minuter tills de fått fin färg. Servera med sallad.

8 gratinerade halvor röd paprika i en rektangulär glasform

Tips! Passa på att göra en rulltårta eller något annat gott och enkelt till efterrätt när du ändå har ugnen på så hög värme.

Sele, en liten livräddare

Hamnade i en diskussion gällande att viss problematik ibland kan uppstå med små barn och natur. Tänkte då att jag kunde komma med ett litet tips.


Att ha en liten ettåring som kan vara snabb som en vessla och kombinera detta med berg och sjö är inte alltid helt lätt. När vi är ute med båten är det självklart flytväst som gäller, men det finns andra tillfällen då det är onödigt och otympligt med det. Då använder vi sele istället. Förstår om man kan reagera negativt när man hör detta. Minns när jag själv hörde en vän säga (långt innan jag själv hade barn) att hon hade sin dotter i sele på tomten att det lät helt galet att göra så mot ett barn. En hund möjligen, men ett barn?! Förstår nu att det visst finns en mening med det… Den bråkdels sekund man kanske släpper kontakten med den lilla för att hjälpa syskon t.ex. kan räcka för att hon med världens fart kryper iväg och ramlar ner för klippan/druttar i vattnet eller något annat som för en så liten är direkt livsfarligt.


Vi använder en Baltic sele tillsammans med en säkerhetslina. Fördelen med linan är att den fästs i selen och kan sedan fästas någonstans på dig själv eller någon fast punkt där man befinner sig. Då vet man att den bråkdelens sekund man släpper barnet förhoppningsvis inte behöver innebära dödsfara, och det är onekligen skönt. Förbättrar trivselläget radikalt! 🙂

Finns att köpa på t.ex. Flytväst.nu eller St George. Vill man gå till butik istället så finns t.ex SeaSea.


Lycka till med Play Östlund

Grattis Ruben Östlund som har blivit nominerad till det Europeiska filmpriset Lux med sin film ”Play”. Filmen är baserad på verkliga händelser om ett gäng killar som hotar andra pojkar.



Den 16 november får vi veta om han vinner. Lycka till säger jag!

Nätet och vattnet

Naturen kan onekligen visa sig från olika sidor. Satt på bryggan, tittade åt ena hållet och såg det här:

Nyfångad.
Tittade åt andra hållet och såg det här:


Vackert.
Viss skillnad.

Civilkurage. Hjälp varandra!

Att läsa Insidan i DN i dag där det berättas om människor som ställer sig och filmar istället för att hjälpa till vid olyckor är verkligen sorgligt. Har det blivit så illa? Hur kan man göra det istället för att försöka göra nytta? Tänkt dig själv att du varit med om en olycka, kanske ser ditt barn ligga och plågas och att en rad människor står och filmar. Hur skulle det kännas? Är det så dessa människor vill bli behandlade? Skulle inte tro det. Jag är rätt så säker på att de skulle ångra sig djupt om de fick känna på hur det är att vara den drabbade.


Nej, skärpning gott folk! Ingen är perfekt och det är även svårt att förutse hur man handlar vid en olycka, hur chockad man själv blir och därmed hur kapabel man är till att hjälpa. Men bara filma känns verkligen inte ok.

Det jag försöker leva efter och påminner mina barn ofta om är ”som man vill bli behandlad själv, behandlar man andra”. Som sagt; tror inte att dessa filmande människor skulle vilja bli behandlade så om de själva var med om en olycka.