Vego Eco

Recept vegetarisk Pasta Carbonara, utan ägg och mjölk

Vit tallrik med pasta carbonara sedd ovanifrån, till höger på tallriken en halverad cocktailtomat

Efter att min son blev veg så har jag upptäckt att det finns en uppsjö av ersättningar för köttprodukter. Klassiska rätter innehållandes kött är därför inte svåra att veganisera.

Personligen har jag svårt för köttefterapningar då jag psykiskt upplever dem som kött. Jag har till exempel svårt att äta (soja)korv med bröd. Nu har jag dock testat att göra en traditionell kötträtt och jag kunde äta den utan större problem då det var en rätt som jag inte hade några associationer till sedan tidigare.

Pasta Carbonara är ingen rätt som har ätits runt omkring mig under min uppväxt. Detta gjorde att jag kunde äta utan att min hjärna la sig i alltför mycket. En favoriträtt i familjen numer, så här är recept på den gamla klassiska pasta carbonara. Ett veganskt sådant, helt djurfri utan ägg- och mjölkprodukter som även köttätare tyckte smakade som ”vanlig” carbonara.

Ingredienser:
spaghetti
olja till stekning
1 gul lök
1 paket vegetariska baconbitar eller annan vegetarisk skinka eller korv, strimlad/hackad
2,5 dl havregrädde
2 tsk NoEgg
1 dl riven ost (mjölkfri)
salt och svartpeppar

Koka spaghettin enligt anvisning på paketet. Finhacka löken och stek den i olja. Lägg sedan i baconbitarna och låt dem fräsa med i 3-4 minuter. Koka upp grädden och vispa ner NoEgg och osten. Låt det sjuda någon minut så att det blandas väl. Krydda. Blanda pastan med fräset och såsen.

Recept Pasta Carbonara vegan

Vattenkrig!

Barn leker med en såpbullehållare
Började lite lugnt och fint men sen blev det vildare och blötare. Härliga sommar!


Fotografiska i mitt hjärta!

Just nu visas Robert Mapplethorpes fantastiska foton på Fotografiska. Utställningen är helt otrolig! När jag var där twittrade jag ”Njuter av lugnet och fantastiska foton på @Fotografiska”. Och just så är det. Lugnt och fantastiskt.

Mapplethorpeutställningen är som sagt otrolig, jag kan bara säga: gå och se! Håller med Lantz i DN som nyligen skrev att ”Han gör om det erotiska till en estetisk bild, lika självklar som hans porträtt. Bilden blir ett vackert, kontrollerbart objekt som tillfredsställer blicken”.

Nu kan man tyvärr inte se Oil längre, vilken jag också tycker var otrolig, däremot kan man se Eleanor Coppolas Circle of Memory som kan bli en väldigt känslosam upplevelse. Man kan bidra genom att själv skriva ner minnen och kärlekshälsningar på små lappar och sticka in i halmbalarna. Här finns en fin intervju med Coppola.


Bilder från Fotografiskas hemsida.

Oavsett om man tyvärr har missat någon tidigare utställning så kommer man – om Fotografiska fortsätter som de gjort sedan de öppnade – att fortsättningsvis få njuta av de allra bästa fotografierna. Jag ser fram emot det.

Peppen för HP7!!!

Är enorm! Nu vill jag inte vänta längre. Snart är väntan tack och lov över!

Konsumera mera. Not. Låna och återvinn!

Att kläder är en stor miljöbov tas upp i DN idag. Känns som gamla nyheter, men ändå värt att tas upp då det onekligen är så att det konsumeras väldigt mycket. Dels att så oerhört många verkar tycka att det är ett måste att ständigt ha det absolut ”senaste” (varför det nu är så viktigt?) samt att många verkar ha shopping som hobby. Och sen bara slänga… Jag fattar det inte. Precis som jag nämnde här för nån vecka sen gällande återvinning så önskar jag så innerligt att folk ska ta sitt förnuft till fånga och inte bara konsumera så hysteriskt och det borde vid det här laget ”sitta i ryggmärgen” att man ska återvinna och inte slänga.

DN nämner i anslutande artikel också Lånegarderoben som jag tycker är en alldeles lysande idé. Jag har ännu inte varit där men det beror på att jag inte haft något behov. Nu går jag ständigt runt i mina Boob-kläder, men när jag börjar jobba igen så kommer det säkert behövas. För visst är det så att man har ett visst behov av kläder, det erkänner även jag, men snälla tänk efter – hur stort är det egentligen? Och släng inte när du tröttnat. Låt det leva vidare.

Lite ironisk är väl ändå sidplaneringen i papperstidningen? Rea, skynda fynda, konsumera mera… Suck.

Barn får vara barn på McDonald’s – och leka med maten

Gillar ni den här reklamen? Jag avskyr den! Visst är det trevligt om barn får vara barn. Barn ska självfallet få ha roligt och leka, men ska man verkligen göra det med mat? Är jag en gammaldags kärring om jag säger det? Jag vidhåller att man sitter och äter – och gärna har trevligt under tiden – men att man inte ska fara omkring och göra annat och leka med den.


Vad jag tycker om McDonald’s ”mat” är väl inte det bästa precis. Men det är kanske vad McDonald’s också anser? Att deras mat ändå är så dålig att barnen inte ska äta den utan det är bättre att leka med den?

Drömmar och annat sött

Har bakat en del idag, inget ovanligt med det kanske. Det speciella är att jag har bakat kakor, vilket inte hör till vanligheten.

Anledningen är lite testbakning samt att dottern tidigare i veckan ville göra det, vilket hon också gjorde medan jag (som vanligt) satsade på en mjuk kaka. Hon bakade drömmar och jag för första gången en mazarintårta. Fint med lila, eller hur?!

Tårtreceptet kommer från boken ”Mjuka kakor utan ägg och mjölk” som rekommenderas varmt.

Det som fått mig att ge mig på att baka kakor, förutom inspiration från dottern, är att jag har fått den stora äran att korrläsa bok nummer två i serien ”Kakor och bakverk utan ägg och mjölk”. Roligt och väldigt lockande till bak! Vi har nu bakat sex olika sorter på några dagar. Sockerintaget är väl inte det mest hälsosamma…

Barnmisshandel vid filminspelning, är det ok?

Blir verkligen illa berörd av att läsa om hur ett litet barn har behandlats i filmen Daisy Diamond. Måste direkt erkänna att jag inte har sett den utan grundar det på debattartikeln i Aftonbladet. Den alltid lika välskrivande Emma Gray Munthe tillsammans med Måns Herngren, Jonas Inde och Göran Harnesk tar här upp ett viktigt ämne där det är obegripligt hur detta har kunnat passera utan vidare. Här måste ändå producenter och även regissörer ta ett större ansvar för hur barn behandlas. Det är förstås bra att föräldrar låter sina barn vara med i inspelningar, det vore ju patetiskt om man skulle börja använda dockor istället, men vid svåra scener, som i denna film där ett barns huvud trycks ner under vatten, måste man ju kunna använda kameravinklar, klippning och ljudeffekter för att förmedla det man vill säga och på detta vis låta tittarens fantasi sätta samman slutresultatet utan att barnet ska behöva utsättas för övergrepp på riktigt. Jag blir illamående bara av att läsa det som beskrivs i artikeln och vet redan här att jag inte skulle klara av att se filmen. Att blunda för sanningen kanske ni säger nu, för visst vet jag att det dessvärre finns barn som far illa, men att behöva se det iscensatt känns onödigt. Det räcker väl med de stackars barn som utsätts pga dåliga förhållanden i verkliga livet.


Är benägen att hålla med författarna även gällande förälderns ansvar. Såklart är det så att man som förälder har ansvar för att ta hand om sitt barn, men att mitt i en produktion full med folk, däribland människor som föräldern antagligen har kommit att lita på, säga stopp med allt vad det innebär – att man bl.a. har ”förstört” en inspelning, det är nog inte lätt. Har man inte någon tidigare kunskap kanske man inte heller vet exakt vad man ska fråga efter och vilka krav man kan ställa på att få ta del av manus och vad regissören har tänkt sig.

Nej, vidrigt och beklämmande. Bara att hoppas att det nu kan bli en debatt av detta, hur det har kunnat gå obemärkt förbi kan jag inte fatta. Hur har ett helt team av folk klarat av att låta detta ske?

Tack Emma och co för att ni lyfter frågan.

Harry Potters trollstav, nu hos oss!

Äntligen fyller hon år! Så fin, jag vill ju också ha en. Jag som varit Potter-fan i alla år, jag har minsann ingen… 😉

Efterlängtad present

Jag har längtat i flera veckor. I morgon fyller dottern äntligen år. Jag vill ha hennes present…