Vego Eco
Ny mjukost
Astrid och Aporna lanserar i januari två nya mjukostar, Cream Cheezly naturell och Cream Cheezly sourcream. Båda ska vara sojabaserade och glutenfria. Det låter ju helt underbart! Åh vad jag hoppas att de är goda!
Ända sedan Creamy Spread försvann från marknaden för cirka ett år sedan har jag längtat efter ett bra alternativ. Den var en klar favorit hos mig, både som pålägg men framför allt i bakning. Så den är saknad och nu håller jag tummarna för att Cream Cheezly kan vara en värdig ersättare.
Vegetarisk matkasse från Middagsfrid
Nu lanserar äntligen Middagsfrid en vegetarisk matkasse! Så otroligt trevliga nyheter, efterlängtade och inte helt otippade. Kicki Theander som grundat Middagsfrid arbetar hela tiden för ekologiska och vettiga val, både ur miljö- och hälsoperspektiv och har tex tagit avstånd från jätteräkan och stödjer Antiscampikampanjen. Så vegetariskt har hela tiden låtit som att det funnits som en tanke, och nu är tydligen företag och marknad mogna.
I februari 2014 startar det och då är tanken att Vegokassen ska hjälpa fler köttätare att äta vegetariskt, fler vegetarianer att få vardaglig inspiration men framför allt är det miljön som företaget brinner för och att äta vegetariskt är ju klimatsmart.
Förutom miljöaspekten hoppas man på att kunna ta död på seglivade myter om vegetarisk mat, att man måste äta kött för att få i sig proteiner vilket inte stämmer. Snarare äter vi för mycket av det i dag. Säger man att maten inte är god och mättande så har man sannolikt ätit dåligt komponerad mat. Och det har väl hänt även med en kötträtt att man inte tyckt den varit bra, men inte har man väl då sagt att kött inte är ok?
Kassen lanserades nyligen i Belgien och från och med februari är det alltså svenskarnas tur. Beställa kan du göra hos deras kundservice som ett tag framöver har ett VIP-erbjudande, så passa på.
Veganutmaningen
Djurrättsalliansen startar nu Den stora veganutmaningen. Den ska fungera som en hjälp för dig som funderat på att gå över till vegetarisk mat men tycker att det kanske verkar krångligt. Hjälpen mot det är nu att anmäla sig till denna veganutmaning som äger rum under mars 2014.
Det spelar förstås ingen roll hur du äter idag, allätare eller laktoveg. Allt du behöver göra är att ha en emailadress där du som deltagare får inspirerande recept, en egen matcoach och tillgång till rabatter och produkter, information som näringslära, tips, bakning, affärer etc.
Tycker detta låter fantastiskt bra. Jag får ofta frågor från personer som vill ha hjälp med recept och även att lära sig mer om hur man kan laga mat och baka utan mjölk och vilka andra produkter som finns. Det är roligt att få alla dessa frågor, att kunna hjälpa till att lära och inspirera andra att gå över till en kost som är bättre för djur, natur och hälsa. Då kan jag ju inte annat än att tipsa om detta som är rena lyxtillfället för den som är tveksam och vill ha mer info. Så ta steget och testa, anmäl dig till Veganutmaningen här.
På Veganutmaningen kan du läsa mer om coacherna, bl.a. fantastiska Vegankrubb, Vegoteket och Vegoriket och behöver du lite mer info om varför det kan vara vettigt att gå över till vegkost så titta in här. Aledningar som att det minskar risken för cancer, kräver endast en femtedel mark jämfört med kött och att det är helt galet att vi odlar spannmål för att gå omvägen via djur, plågade djur som en del av befolkningen äter upp. Detta när andra människor svälter…
Är Arla grönt? Eller Svenskt?
I en krönika nyligen så ifrågasatte Lars Wallin, Dagens handel, hur svenskt Arla är. Med produktion lite varstans, inte nödvändigtvis i Sverige och med ett otal ägare. ”Arla ägs av bönderna” säger de nämligen men de är över 12 000 och långt ifrån alla är svenska.
Det är märkligt och fascinerande hur stor inverkan ett företags reklam kan ha på människor, i synnerhet när reklam sätts in i tidig ålder. Säg den 70-talist som inte fick se stora affischer i skolmatsalen att mjölk ger starka ben och ständigt blev itutade att man ”måste dricka mjölk!”. Vad hände om man inte gör det? Massor av dåligt, man växte inte, fick svaga ben, benskörhet och gick miste om alla viktiga vitaminer. Mjölk framfördes som en slags drog som ger dig precis allt du nånsin behöver, rakt in i små barns hjärta och hjärnor.
Så att man nu ser detta företag som ett svenskt och grönt företag är kanske inte så märkligt. Vad som dock är det, eller snarare sorgligt, är att folk inte tänker längre än så. Industrin som ligger bakom mjölkproduktion, men Arla i spetsen, är allt annat än idyllisk och få torde numer vara ovetande inför det omfattande lidande djuren utsätts för tillsammans med vetskapen om vilken enorm miljöbov detta är. Det här stycket av Wallin tycker jag belyser en del av det:
”Svenskheten hos Arla är på det stora hela bara en liten del. Arlas varumärke, uppfattningen både hos Arla och hos svenska folket, har för länge sedan passerat sitt bäst-före-datum. Kanske lever detta kvar för att vi (svenska folket) fortfarande vill tro på nära-gårds-romantiken med kossan Rosa som står i sitt bås och ger mjölk, som sedan körs en bit bort längs landsvägen för att bli allehanda mejeriprodukter i det lokala mejeriet. Vi gillar fortfarande att Astrid Lindgren blev arg när korna inte fick gå ut. Arla kan idag inte ens stava till närproducerat. Hur går det med ekologin?”
Så snälla, sluta gå på denna förljugenhet om att det är naturens egen vara när det handlar om mjölk. Det är det inte. Det är kalvens. Miljöpåverkan är omfattande och djuren far väldigt illa. Oavsett om Arla är svenskt eller inte. Dra ner på denna konsumtion! Att byta till havremjölk i pannkakan, sojamjölk i bullarna eller yoghurt, grädde etc på soja i matlagning är inget som är sämre för smaken men oerhört mycket bättre för djur, hälsa och miljö.
Exempel på snällare grädde till matlagningen. På havre istället för att ta omvägen via kon. Man måste inte bli vegan över dagen, men alla kan byta ut många produkter i sin vardag som inte är så miljöförkastliga som de från komjölksproduktionen. Även ”små” saker gör skillnad!
Grönsaksintresse för barnen
Trots att vi sedan barnens födsel alltid serverat grönsaker så har de ändå stor skepsis mot att äta dem. Tomat och gurka går fint, men utöver det är det alltid ett visst motstånd. Både till för dem nya grönsaker men även gamla bekanta. Varför är det så? Det är knappast något trugande för att få dem att testa en ny kaka eller glassort…
För ett tag sedan kom de hem från affären med nytecknat medlemskap i Paprikaklubben, något som kan tecknas i Ica Kvantum-butiker. Det är en klubb för barn mellan 3 och 12 år för att väcka nyfikenhet kring frukt och grönt. Kan låta lite krystat kanske, men nu när medlemskort och tidning väl kommit hem och besök på affären med medlemskortet i högsta hugg för att inmundiga frukt så kan man ju inte göra annat än att hoppas att det lockar till större tycke för grönt.
Ett ark med översikt över ett antal olika frukter och grönsaker medföljde från start där man kan kryssa för vilka man smakat och vilka favoriter man har. Peppande! Finns även en app med spel och en matskola med lexikon för att lära sig mer och även utmana sig själv med frågesport. Finns även recepttips, inte vegetariskt tyvärr. Man kunde ju tycka att en app med grönsaker kunde tagit tillfället i akt och tipsat om bra vegetarisk mat men här går de all in med att komplettera det gröna med animalier. Synd. Men man får väl skippa att gå in på den fliken, förutom det är detta som sagt kul och inspirerande.
Så hittills funkar klubben fint för grönsaksintresset för mina barn och vill därför tipsa om det till er som eventuellt lider av samma problem. Har ni i er tur tips för att mota bort motståndet mot förtäring av grönsaker, dela gärna med er i kommentarsfältet nedan.
Ett liv som gris
Som jag nämnde i förrgår i samband med angora, så gäller det att inte glömma. Men det gör vi. Hade vi inte gjort det hade vi inte behövt se de vidriga bilder som Djurrättsalliansen försåg oss med igår. Bilder som visar hur grisar vadar runt i avföring, döda grisar och till och med grisdelar. Som uppmärksammas av media igen och nu ska vi väl inte glömma?
Det är hemskt. Vad som är än mer hemskt är att företrädare för branschorganisationen Sveriges Grisföretagare säger att filmerna inte visar missförhållanden. Så här är det och det är ok. Det är tillåtet, grisarna utsätts inte för sämre behandling än vad de får. Det enda de inte kan förklara riktigt är att en gris tuggar på en lös klöv.
Så nej, detta är alltså inget speciellt, detta är verkligheten för djuren. Detta är tydligen inte några ”specialfall” där de blir speciellt illa behandlade utan helt normal vardag. Döda djur behöver bara plockas bort en gång per dygn och då är det klart att man ser döda djur om man tittar in. För de dör, det gör man under dessa levnadsförhållanden. Tänk på detta när du njuter av köttet du äter. Tycker du inte att det är så aptitligt att göra det – snälla sluta då att bidra till detta.
På sidan Ett liv som gris finns mer info. Eller i den här filmen. Om du orkar.
Lidande pga angoraull
Jag antar och hoppas att ingen har missat informationen om det fruktansvärda lidande kaniner utsätts för i Kina för att deras päls ska kunna säljas som angoraull? Det var i mitten på förra veckan som detta seglade upp i nyheterna och många förfasades förstås. Jag vill ändå nämna det nu, trots att tiden inte funnits tidigare om någon missat det vidriga.
PETA Asia har smygfilmat grymheten som kaninerna utsätts för som visar hur pälsen slits bort för hand under skrikande av smärta. De lämnas sedan ensamma och chockade tills pälsen växt ut igen efter tre månader. Sedan samma sak igen. Och igen. I upp till fem år då de dödas pga uttjänta. Tänk hur många gånger de ska behöva gå igenom denna grymhet innan lidandet är över… För ett angoraplaggs skull.
Angorakläder som säljs i Sverige kan vara en del av denna tortyr och enda sättet att vara säker på att inte stödja det är förstås att inte köpa någon angoraull alls. Och kom sedan ihåg detta! Då och då kommer det såna här fruktansvärda bevis för vilka vidriga förhållanden det är för djuren inom kläd- och matindustrin och alla uppmanar till bojkott. Men vad händer efter ett tag när detta faller i glömska? Glöm inte utan fortsätt att utesluta den här typen av varor när du handlar!
Recept på veganska lussekatter
Så är det äntligen dags igen för dessa ljuvliga bullar!
Som säkert de flesta andra av er har jag också testat en del olika recept. Det recept som jag är mest nöjd med och som har blivit en favorit tänkte jag dela med mig av här som är en riktigt luftig bulle.
Vill man göra det miljövänligt utan ägg och mjölk så är det inga problem, välj bara växtbaserad mjölk och smör/margarin och pensla med olja.
Recept
50 g jäst
4 dl mjölk (jag använder havredryck)
1 g (2 påsar) saffran
1 dl youghurt (jag använder Oatly eller Alpro)
1 tsk salt
1,5 dl socker
ca 1,5 liter vetemjöl
175 g rumsvarmt smör
rapsolja eller annan smakneutral olja alternativt grädde att pensla med
russin
Smula ner jästen i en bunke. Värm mjölken till 37°C, rör ner saffranet så att det löser sig ordentligt och tillsätt även yoghurten. Värm eventuellt lite till om degvätskan blev för sval efter att yoghurten tillsattes.
Häll lite av degvätskan över jästen och rör så att den löser sig. Häll på resten av degvätskan, tillsätt salt, socker och ca hälften av mjölet. Knåda degen eller kör i maskin så att det blandas fint till en smidig deg. Klicka ner smöret lite i taget och arbeta in det, tillsätt sedan resten av mjölet, spara någon deciliter till utbakning. Kör i maskin ca 5 minuter till en smidig deg, degen kan vara lite kladdig, men för att få riktigt luftiga bullar så bör inte för mycket mjöl användas. Låt jäsa i ca 40 minuter.
Knåda degen smidig några minuter med lite av det sparade mjölet. Forma lussebullar, ta hjälp av det sista mjölet om degen kladdar för mycket. Lägg på plåt och låt jäsa i 30 minuter. Sätt ugnen på 250°C.
Pensla bullarna med olja/grädde och garnera med russin. Grädda mitt i ugnen ca 10 minuter beroende på hur stora bullar du gjort. Låt svalna på galler under duk.
Recept på lussebullar, så gott…
Så är det äntligen dags igen för dessa ljuvliga bullar!
Som säkert de flesta andra av er har jag också testat en del olika recept. Det recept som jag är mest nöjd med och som har blivit en favorit tänkte jag dela med mig av här som är en riktigt luftig bulle.
Vill man göra det miljövänligt utan ägg och mjölk så är det inga problem, välj bara växtbaserad mjölk och smör/margarin och pensla med olja.
Recept
50 g jäst
4 dl mjölk (jag använder havredryck)
1 g (2 påsar) saffran
1 dl youghurt (jag använder Oatly eller Alpro)
1 tsk salt
1,5 dl socker
ca 1,5 liter vetemjöl
175 g rumsvarmt smör
rapsolja eller annan smakneutral olja alternativt grädde att pensla med
russin
Smula ner jästen i en bunke. Värm mjölken till 37°C, rör ner saffranet så att det löser sig ordentligt och tillsätt även yoghurten. Värm eventuellt lite till om degvätskan blev för sval efter att yoghurten tillsattes.
Häll lite av degvätskan över jästen och rör så att den löser sig. Häll på resten av degvätskan, tillsätt salt, socker och ca hälften av mjölet. Knåda degen eller kör i maskin så att det blandas fint till en smidig deg. Klicka ner smöret lite i taget och arbeta in det, tillsätt sedan resten av mjölet, spara någon deciliter till utbakning. Kör i maskin ca 5 minuter till en smidig deg, degen kan vara lite kladdig, men för att få riktigt luftiga bullar så bör inte för mycket mjöl användas. Låt jäsa i ca 40 minuter.
Knåda degen smidig några minuter med lite av det sparade mjölet. Forma lussebullar, ta hjälp av det sista mjölet om degen kladdar för mycket. Lägg på plåt och låt jäsa i 30 minuter. Sätt ugnen på 250°C.
Pensla bullarna med olja/grädde och garnera med russin. Grädda mitt i ugnen ca 10 minuter beroende på hur stora bullar du gjort. Låt svalna på galler under duk.
Nytt veganpris
Just nu känns det som att det inte finns någon hejd på tävlingar och nomineringar men så länge det hjälper till att sprida information om ett hälsosammare och mer miljövänligt leverne så kan jag inte klaga. Nyligen vann ett gäng vegobloggare Matbloggpriser (fantastiskt roligt – stort grattis till er!) och det borde ju hjälpa till att få folk att öppna ögonen för hur god och bra vegetarisk mat är.
Nu är det Pinto magasin som instiftar ett pris som ska gå till någon eller några som gjort något extra fint i veganmatsvärlden. Om man skickar in en nominering har man samtidigt chans att vinna boken Peace Food – Hur ett liv utan kött och mjölk läker kropp och själ.
Boken verkar väldigt intressant, måste absolut se till att läsa den och jag ska även skicka in en nominering. Gör det ni också genom att maila till Pinto senast den 20 december.
Vego Eco 