
I filmen Inte bara honung, regisserad av Markus Imhoof, letar man efter svaret på varför bin runt om i världen har börjat dö. För några år sedan började detta ske och man undrar nu varför? Och inte alls bra om man ska tro på uttalandet som Albert Einstein (sägs ha) gjort: ”om alla bin i världen skulle dö ut, är mänskligheten utplånad inom fyra år”.
Vi får följa ett par biodlare varav en driver en mer gammaldags odling i bergen medan en annan reser runt hela USA för att följa de olika odlingarnas behov. Den senare möter vi först när han står framför en oändlig mängd träd och surrandet av bin hörs överallt. Vad är det man hör undrar han. Sommar, bin, eller något sånt tänker jag förstås men inte han. Han hör ljudet av pengar, nytryckta sedlar.
Han önskar att de kemikalier som används skulle besprutas med på natten istället för på dagen. Då skulle bekämpningsmedlet hinna torka mer och inte bli så dödligt. Men nu måste man göra det på dagen för att kunna se något. Det närgångna filmandet på ett bi som blir totalt nedduschat med besprutningsmedel när det sitter på en blomma är starkt. Man får närgånget se när det kämpar emot men efter en stund faller ner död från blomman.
Så vari består denna kampen emot döden? Varför? Man vet inte säkert varför de dör men man ser flera saker som tillsammans kan vara orsaken, bl.a. bekämpningsmedel. Så vad gör man för att komma till rätta med det? Jo, man använder sig av mer kemikalier. Bin kan inte längre leva utan detta hävdar oldaren. Antibiotikaanvändningen är idag så standardiserad att den har gjort bina beroende av den. Återigen denna antibiotika inom djurindustrin alltså, till och med inom biodlingen, vem hade koll på det? Inte jag.
I Kina har man använt sig av så mycket kemilkalier att bina helt har dött ut och människor numer får sköta pollineringen. Vem som gör det bäst, människa eller bi? Utan tvekan bina.
Hanteringen av bina är även den en bidragande orsak till dödsfallen. Bina blir mycket stressade av den hantering de utsätts för. Det är jobbigt och dramatiskt för dem att forslas till olika ställen, varje gång de packas utsätts de för en enorm stressreaktion och många samhällen är i stort sett helt utdöda när de kommer till nästa ställe. Den som vill påstå att honung kommer från fria djur, levande sitt eget liv i naturen bör alltså tänka om. Odlarnas hantering är så pass dramatisk att de dör, även om odlarna kör så mycket och fort de kan för att de inte vill att bina ska lida i onödan. Men det pga att det blir ekonomiskt bortfall när bisamhällen dör.
För att bygga upp nya samhällen och även för att människan vill hålla kontrollen över vilka samhällen som överlever, bedrivs förstås avel på bina. Det var direkt obehagligt att se en odlare helt sonika krossa en drottning för att den, som jag förstår det följt sina egna naturliga instinkter för att inte riskera inavel blivit befruktad av ett bi från ett annat samhälle, bli krossad av odlaren.
Därefter får vi se hur odlarna gör för att föda upp nya drottningar, hur 51 stycken hängs in i ett samhälle där arbetarbina febrilt arbetar för att föda upp dessa alla drottningar istället för den normala mängden; en drottning. Precis innan de ska kläckas tar man ut dem, annars skulle den första ha ihjäl de andra drottningarna. De placeras i en pytteliten bur, och då menar jag pytteliten, ungefär som en större plånbok. Där får drottningen och några bin rök och vatten sprayade på sig för att de ska ta hand om varandra och hjälp att utplåna lukten från färgen som drottningen målats med. Sedan läggs den här lilla saken i kuvert och skickas över hela världen. Ja, levande varelser kuverteras och skickas.
Så vad göra nu? Filmen ger inte direkt något svar på detta. Jag går ut från salongen med en känsla av obehag inför människans dumhet. Som alltid i dessa sammanhang verkar mänskligheten så självdestruktiv. Vi klarar oss inte i ett dött samhälle, utan en levande natur och planet. Men fortsätter att förstöra den. Och bina är en väldigt viktig del av den.
Filmen var en ögonöppnare gällande denna industri, man fick verkligen en ny insyn i branschen tillsammans med många mörka svar på hur bina hanteras. Att människan tydligen kommer att fortsätta att förstöra genom sitt fysiska övertag över andra djur tillsammans med den förödande kemikaliehanteringen råder det ingen tvekan om. Såvida inte vi konsumenter säger stopp. Vi kan bojkotta det hela. Vi väljer själva vad vi köper och vad vi äter. Det är hög tid att tänka på detta.
Filmen var förutom sitt viktiga budskap även mycket vacker, närgångna tagningar på binas arbete och vacker natur. Kontrasten desto större till industrins baksida. Sevärt helt klart! Gå och se.
Lakritssnitt du kan bjuda en vegan på om du använder mjölkfritt smör. Anpassa mängden lakritsgranulat efter hur stark lakritssmak du vill ha på kakorna.
Ingredienser:
200 g (mjölkfritt) smör
1,5 dl socker
1 msk ljus sirap
5 dl vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
2,5 – 3 tsk lakritsgranulat
Blanda smör, socker och sirap och vispa det mjukt. Blanda alla torra ingredienser och tillsätt det till smörblandningen och blanda ihop till en jämn och fast deg. Dela den i två delar och rulla ut varje del till en rulle, ungefär lika bred som en plåt. Lägg dem på bakplåtspappersklädd plåt och platta till dem något.
Grädda i 200°C mitt i ugnen i 15 – 20 minuter. Låt kaklängderna vila någon minut innan du skär dem i fina snitt med en vass kniv. Låt dem sedan svalna helt.
Igår morse läste jag Hanna Fahls utmärkta krönika om de skrikande Beliebers som invaderat Stockholm i veckan när staden gästades av superpojken. Jag blev så otroligt illa berörd av den och har inte kunnat sluta tänka på den vridna och negativa behandling som flickor och kvinnor ständigt utsätts för.
Att det kvinnliga könet ständigt är i underläge, får lägre löner, sextrakasseras och hånas på olika sätt helt legitimt är vi tyvärr vana vid. Många är vi som vill ändra på detta med följden att vi ofta kan få höra att vi är jobbiga feminister och inte ska överdriva så mycket. Med mera. Men förklara för mig vad som är ok med detta?
Jag har personligen svårt för dessa falsettskrik och var efter att ha varit på Biebers konsert fullständigt slut dagen efter. Det kändes som att skriken hade malt sönder min kropp och jag var helt mosad. På ett sätt jag inte känt vid alla andra konserter jag varit på men dessa har varit rockkonserter där tonarten är på en helt annan decibel pga dominans av manliga stämmor i stället för dessa gälla, unga flickröster. Men oavsett ålder och kön måste man väl ändå få skrika ut sin glädje över att få se en artist man gillar?
Att tjejer förminskas i dessa och många andra sammanhang är vi som sagt – tyvärr – vana vid. Vad som gjort att jag inte kunnat sluta tänka på den är dock det elaka, det genomtänkta planerat elaka, i att lura en tjej att tro att hon ska få träffa sin idol. Vad är roligt? Jag skulle så gärna vilja veta hur NRJ tänkte här. VAD är det som är kul med detta? Det är bara nedvärderande och elakt. Skulle man få samma idé om det gällde män och deras idoler? Skulle man tyckt det varit roligt om det gällde en pojke som har som högsta dröm i livet att få träffa Zlatan? Tror inte det, det finns ju inget roligt med det…
Nä, vi har tyvärr fortfarande långt kvar till ett samhälle där respekten är lika för varandra. Lite mer hoppfull läsning finns som motpol till detta i intervjun med Josef Fares idag som även han påpekar svårigheten med att ändra på folks vanor. När en enkel vana är svår att ändra så är det inte svårt att förstå att vanor och värderingar som följt med sedan barnsben är ännu svårare att ändra. Men det rättfärdigar inte att man inte försöker få till en ändring och definitivt inte att man aktivt i medier förlöjligar tusentals flickor. Tragiskt. Låt oss hoppas att fler likt Fares kommer till insikt om den skeva synen på manligt och kvinnligt. Snarast.
Min glada Belieber, som till slut fick njuta av Biebers konsert.
Jag antar att ni alla vid det här laget känner till Köttfri måndag och jag hoppas att ni även lever enligt detta.
Om man nu måste äta djur över huvud taget? Det här talade Martin Smedjeback om i Nyheter P4 idag, om köttätandets psykologi.
Detta att man gör skillnad på djur, att man bryr sig så mycket om vissa arter men å andra sidan äter andra har jag varit inne på tidigare bl.a. i inlägget där jag tipsade om kampanjen BeVeg.
Martin pratar om vårt väldigt schizofrena förhållande till djur. Tidigt får vi lära oss att t.ex. inte sparka på katter men går hem och äter en biff, det blir svårt för hjärnan att hantera det. Den här krocken skapar ett obehag för en värdering och ett handlande; vi vill inte göra djur illa men ändå är del i våldet som begås mot djuren. Hjärnans vanligaste sätt att hantera det är att man förnekar lidandet hos djuren samt rättfärdigar det genom att hävda att det är normalt att äta kött. Men han påpekar där att det är mycket myter kring dessa rättfärdiganden vi har.
Jag tycker att han uttrycker det rätt så bra: ”vi äter på kroppsdelar av varelser som en gång har varit levande”. Varför skulle det inte vara obehagligt om delen tillhört en ko men en hund?
Martin avslutar med att han hoppas att vi avskaffar köttätande och låter dem leva för sin egen skull. Jag håller med honom, låt oss hoppas det!
Som vanligt, för djur, hälsa och miljö välj ägg- och mjölkfria ingredienser. Personligen tycker jag Carlshamns Luftig visp funkar bra i denna typ av tårtor då den är så pass fast.
Datumet för Vegoforum 2013 är den 25 maj och går av stapeln i ABF-huset på Sveavägen i Stockholm. Bocka av den dagen i almanackan! Program och utställare är inte klara ännu, men hemsidan kommer väl uppdateras allteftersom gissar jag.
Vegoforum arrangeras av Svensk Mat- och Miljöinformation (SMMI) och Köttfri måndag. Temat för årets forum är ”Kunskap är ma(k)t”. Att animalieindustin har negativa konsekvenser för djur, människor och miljö är väl känt idag men trots detta ökar konsumtionen. Hur kan man på bästa sätt sprida kunskapen om de positiva effekterna av vad en vegetarisk kost kan ge? Hur kan politiker agera och varför agerar de inte?
Intressanta och viktiga frågor. På forumet kan man hitta information om milljöfrågor, djuretiska frågor, hälsa, rättvisa etc. Syftet är med andra ord att lyfta djurindustrins problematik på den politiska agendan och öka kunskapen om dessa frågor.
Bocka som sagt av 25 maj så att ni inte missar detta!