Vego Eco

Har du valt att äta en kost utan kött och andra animalier? Ibland eller alltid? Kallar du dig för något då och i så fall vad?

Med ett ökat intresse för vegetarisk kost har antalet vegetarianer och veganer ökat. Många väljer att äta en nästan uteslutande vegetarisk kost men kallar sig inget för det, ser sig själva på samma sätt som tidigare utan att göra några utsvävningar om det.

Sedan finns det de som struntar i rött kött och kallar sig för något, äter ägg och mjölk men inte fisk, äter inget animaliskt förutom kyckling osv. Olika normer, syn och val bidrar till leverne och ordval.

Vilka val en gör är självklart upp till en själv, vad det kallas är för en del helt oviktigt men för de som absolut inte vill äta en viss sak och inte vill rabbla en lång lista på vad det är så är det onekligen smidigt med ett namn på sitt kostval.

Jaha, vad är nytt och vad ska komma ur detta undrar ni? Jag tänkte en gång för alla göra upp med min ambivalens inför ordet vegan, inse att om jag ska kunna äta det jag vill så finns inte något annat val.

Vegan vs vegetarian

När jag blev vegetarian – eller vegan som vissa skulle kalla det – så hade jag varit lakto-ovo-vegetarian och sedan lakto-vegetarian. Inte en helt ovanlig väg har jag förstått. Jag sa då att det var det jag var, lakto står för mjölk och det var vad jag var. Sedan slutade jag med det och blev därmed vegetarian. Inte vegan. Varför skulle jag det? Jag var ju vegetarian, tagit bort lakto, kvar var bara det vegetariska, inget annat.

För mig är vegan en livsstil som inte befattar sig med något som har med animalieindustrin att göra alls. Men har jag levt upp till det tillräckligt för att “få” kalla mig vegan? Jag köper inte mat eller andra produkter som jag vet kommer från djur men jag har inte heller slängt ut alla gamla saker bestående av det. Jag har inte heller koll på om skorna jag köpt innehåller lim som kan komma från animalieindustrin. Och är en vegan eller inte om en bidrar till det på andra vis, tex köper hudvård från ett företag som ingår i en stor koncern där ingredienser och värderingar flyter samman mellan varumärken?

Kostval eller livsstil?

Var går gränsen? Somliga kallar sig veganer om de skippar dem i kosten men tillåter ändå honung och gör ingen förändring alls i övrig konsumtion medan andra inte anser att en kan köpa glass som är gjord på enbart veganska ingredienser men som ägs av en koncern som äger ytterligare varumärken där de använder sig av djurförsök.

Vad är rätt eller fel? Tror inte att en kan svara på det riktigt. Dock kan väl sägas att jag personligen haft svårt för ”övergången” senaste åren då lakto-ovo-vegetarianer ”kapat” ordet vegetarian och gjort till sitt eget. Mjölk och ägg är inte vegetabilier. De är något från djuren. Det vet alla, ändå anses de höra hemma i det vegetariska ordet.

Syftet med denna text är inte att smutskasta någon, oavsett vilken ”sida” en befinner sig på gällande vad det betyder att vara vegetarian eller vegan. För mig handlar det om att acceptera, acceptera att för att äta en vegetarisk kost, omöjligt kommer att kunna få det om jag inte väljer att kalla det vegan. Vegan som för mig är en hel livsstil, inte ett kostval men vad spelar det för roll? Ingen kanske?

Döm inte

Inledningsvis nämndes normer och syn på kost. Det kommer in även här. För även om en kan tycka att en vegan torde bli glad för alla som väljer att äta vegetariskt, det blir jag – ju fler som gör det desto bättre. Men en behöver inte ”vara” något för det. Och upplys gärna men döm inte, det bidrar inte till att öka veganism. En glädjeyttring från någon som äter en god glass klankas på av en ”bättre” vegan som vet att det företaget ägs av en koncern som orsakat att djur plågas.

Eller att vegan ska vara samma sak som hälsa. När tips på sötsaker eller  vegetarisk snabbmat slås ner med negativa kommentarer för att det är skräp. Ja, det kanske det är men är det bättre att äta spräpmat bestående av kött då? Personligen skulle jag aldrig kunna göra det, måste du vid något tillfälle äta på språng torde väl en vegetarisk sådan – om än fylld med socker och ”skräp” vara bättre än en med kött och ”skräp”?

Sött från Jetline Milkshakes på Gröna Lund

Det är synd att det ska vara så oerhört mycket motsättningar kring detta. Men efter att i många år slagits med mig själv och min omgivning gällande ordvalen vegetariskt respektive veganskt har jag nu bestämt mig. Jag är vegan, även om jag inte har hundraprocentig koll på vad exakt varje vara innehåller (förutom det jag äter som jag har full koll på!) men ju mer jag lär mig och tar del av tips från andra som har koll, desto bättre blir det. Min ambition är att göra det som är rätt för mig och jag kommer fortfarande inte att slänga det som redan finns i mitt hem. Jag kommer inte heller att tvinga min familj till dessa val även om de då de vill äta animaliskt får lösa det själva. Och att förlikas med insikten att jag måste säga vegan för att slippa animalier då jag äter ute trots att jag innerst inne fortfarande inte kan förstå hur en kan anse att komjölk och ägg är vegetabilier.

Vid recept och i andra sammanhang har det på grund av allt detta jag redogjort för här använts en blandning av orden vegan, vegetarisk och helt vegetarisk på Vego Eco. Det kommer kanske att komma fortsättningsvis också ibland men på det stora hela så kommer det fortsättningsvis att beskrivas som veganskt.

Inspiration och pepp oavsett ordval

Detta en plats för inspiration och tips till att leva ett mer miljövänligt liv där djur inte plågas. Ett mer hållbart sätt att både äta och leva och det är genom att skippa animalier. Vad en sedan vill kalla det borde inte vara viktigt och ska inte vara det för de läsare som är här. Men för att beställa en lunch så blir det skillnad.

Vego Eco kommer att fortsätta att ger er tips och råd som inspirerar till att leva på ett sätt som är mindre belastande för miljö, djur och er egen hälsa. Det kommer inte att bli någon skillnad, den enda skillnaden är att jag själv ”gjort upp” med min egen förhållning till några ord och dess innebörd. I otaliga diskussioner och frågor jag fått genom åren så har jag förstått att jag inte är ensam och vill med denna text lyfta prestationskraven från både mig själv och andra. Döm inte, och det gäller mig själv också som känner mig som häxan surtant varje gång jag blir irriterad på folk som kallar komjölksprodukter för vegetariska. I min värld är de fortfarande inte det men jag har bestämt mig för att gå vidare.

Med det sagt alla kära veganer, lokto-vegetarianer, Stockholmsveganer, äter-allt-utom-rött-kött eller äter-kött-ibland-när-jag-blir-bjuden, hoppas ni äter och gör val som ni mår bra av, tar de steg ni kan för miljöns och djurens skull och inte dömer. Oavsett ordval, som förvisso hjälper i många situationer, så bör vi tillsammans peppa och uppmuntra varandra.