
Filmen Blackfish som har nominerats till ett gäng priser är en sevärd dokumentär om späckhuggare och konsekvenserna av att hålla djur i fångenskap.
Somliga försvarar djurunderhållning med att djuren tycker om det och att de ändå är så dumma att de inte lider av det eller förstår bättre. Delfinerna t.ex. har sitt utseende emot sig där det ser ut som att de ler mot publiken. Valar som däremot ansetts som farliga och elaka lockar med föreställningar där människor syns i uppvisningar tillsammans med dessa enorma varelser. Men är de dumma? Knappast.
Späckhuggarna visar på enorm vänlighet, medvetenhet och intelligens. Man har inte kunnat hitta något fall där en val har skadat en människa, tvärtom visar de bara värme och intresse för vänskap. När de är i frihet. I fångenskap har alltså annat kunna skönjas och utgångspunkten i filmen är dödsfall som har inträffat på anläggningar, bland andra SeaWorld. Dödsfall som tystats ner som olyckor av arrangörerna men snarast visar sig vara aggressiva riktade händelser från valarna, hämndaktioner. Och vilka utvecklar inte aggressivitet och hat mot sin slavhållare? Att hållas inspärrad och tvingas göra saker i detta miserabla tillstånd kan väl knappast föda några positiva känslor?
Att späckhuggare skulle vara mindre smarta eller förnuftiga varelser än människan är det snarast människan som vill inbilla sig. Deras empatiska del är minst sagt oerhört stark, precis som för de flesta andra djur. En förälder som fått barn blir beskyddande och allas största rädsla är att något ska hända ens barn. Att barnet skulle tas ifrån en är en sådan mardröm att det inte går att föreställa sig, ett kidnappat barn innebär stora rubriker och engagemang. Men detta gör människan mot andra föräldrar i sitt härskande och översittarnatur där man anser sig högre stående. Fascinerande är det att se dessa valar värna om sin familj. Barnen lämnar inte sin mamma och när människan i naturen kommer för att fånga dem delar de på sig där de vuxna utan ungar simmar åt ett håll för att avleda båtarna medan mammor med ungar försöker fly åt ett annat. Men jägarna med sina flygplan och snabba båtar lyckas ändå…
När människan tagit de ungar de vill ha släpper de alla andra valar, flyr de då? Nej, de stannar. De vill inte förlora någon familjemedlem utan stannar vid ungens sida så långt det går. Även när barn fötts i fångenskap är dessa band lika starka och smärtan hos barn och mor när de tagits ifrån varandra är oerhörd. Valskötare vittnar om hur de fått se smärta och sorg utmynna i ljud och kommunikation de aldrig någonsin upplevt från djuren tidigare.

Ur filmen, pressbild från filmbolaget
Att agera slavhandlare genom att hålla dessa djur i fångenskap, få dem att dansa efter människans pipa mot att de då får mat och behålla livet är rent vidrigt. Man kan ju undra hur det kommer sig att dessa djur med sin enorma överlägsenhet inte bara har ihjäl fler människor än vad de har för att försöka bli fria. Men slaveriet ser dessvärre i regel ut så, den förslavade anpassar sig i sin förhoppning om att någon gång bli fri.
Se Blackfish för att få en bättre inblick i djurens liv i fångenskap. Att genom detta inse att besök i parker som gynnar denna typ av djurhållning och handel är förkastlig, oavsett om det handlar om späckhuggare eller delfiner. Människans idé om vi skulle stå över andra djur är befängd och det är dags att alla inser det och slutar gynna företag som arbetar på detta förtryckande sätt. Filmen finns att köpa på de vanliga ställena alternativt se den på Netflix.
Nyår närmar sig och därmed börjar nyårslöften att hagla och som så ofta handlar de om hälsosamma sådana. Viktnedgång och ökad träning. Det är förstås bra om de som lever osunt försöker komma in på en bättre väg, ett stillasittande liv med ohälsosam kost orsakar onekligen ohälsa.
För att komma igång med nya vanor kan behöva en liten knuff och är nyårslöftet ett sätt så är ju det bra. Andra tar till dieter och hittar sätt för att snabbt gå ner i vikt. Ett sätt som det talats en del om är att detoxa för att rensa kroppen, för att bli ren på insidan. Samtidigt hävdas på andra håll att det är ren bluff, ingen dryck gör så att du rensar kroppen utan det sköter kroppen själv.
Att juica är en variant av detta och är inte något reningsverk men ser man juice som kaloriintag så är faktum det att man här får i sig kalorier som är nyttiga utan att för den skull se det som en rening utan en ändring av kostintaget. Kött och andra animalier är något som kroppen inte behöver få i sig medan man däremot mår bra av grönsaker och frukt. Detta är något som man med tydlighet visar i filmen Fat, Sick & Nearly Dead.
Filmen är inte något mästerverk men är med sin tydliga enkelhet ändå intressant att se (men det kanske räcker med första halvan). Man får i filmen följa Joe Cross som med stor övervikt och följdsjukdomar tar sig för att börja juicefasta för att komma igång ordentligt med sin viktnedgång och livsstilsändring.
Att enbart leva på juice kan ju låta klent men gör man den på massor av nyttiga grönsaker så får man i sig väldigt mycket näring, bara i annan form. Mikronäringsämnen hittas fräst i vegetabilier; grönsaker, frukt, bönor, nötter och frön. Makronäringsämnen är allt annat. Vegetabilier är bra och billiga, bygger muskler och håller dig fri från förkylningar. När man äter grönsaker så tar de upp mycket volym och kroppen blir full av näringsämnen vilket hindrar suget efter mer kalorier. Man äter idag på tok för mycket bearbetad mat och animalisk föda. Vi blir lidande för att vi inte äter tillräckligt med naturliga råvaror.
Så varför ska man dricka grönsakerna då kan man undra, varför inte bara äta dem som de är? Om du gör juice av dem så får du i dig mycket mer än vad du orkar äta. I en juice går det i så mycket, vilket kan låta motsägelsefullt när man kanske vill dra ner på intaget men här förtydligas därmed att det knappast är mängden utan vad man äter som är avgörande för hur man mår. Om man dricker grönsakerna får man i sig massor av mikronäringsämnen, de absorberas snabbare eftersom det är en vätska. Det är ett snabbt och enkelt sätt att ge kroppen en stor källa av hälsosamma näringsämnen.
Fastan kan även vara ett sätt att omskola dina smaklökar för att vänja dig vid att äta mer hälsosamt i längden. För det är ju hur du lever långsiktigt som är avgörande för om du kan få permanenta hälsoförändringar. Att slippa äta mediciner dagligen för att leva är ju fantastiskt. Att leva på ett så destruktivt sätt att du orsakar sjukdomar som kräver mediciner finns det ju inget gott med (förutom för alla som tjänar pengar på medicinerna), men ännu sämre blir det ju att medicinerna i sig ofta orsakar andra besvär som i sig kräver andra mediciner. Så har man hamnat i medicincocktail där det inte är ovanligt att man tar en mängd olika sorter dagligen för att klara sig. Ett tag.
Ur detta perspektiv visar filmen på ett tydligt sätt hur stor inverkan kosten har och hur onödig medicin kan vara. I många fall är åkommorna vi äter medicinen för självförvållade och kan därmed även återställas om vi ändrar vår livsstil. Så varför inte göra ändringen innan det är för sent?
Jag har ingen juicer men blir faktiskt sugen på en, att kunna få i sig så stora mängder grönt genom några glas juice lockar verkligen! Titta på filmen för inspiration och kunskap, finns att köpa på filmens sida eller på Netflix.
Glädjande för dig som gillar magasin är att den digitala tidningen VEGMAT kommer ut som papperstidning. Den har tidigare kommit ut med två digitala nummer och i början av januari kommer det första tryckta numret ut. Alla recept kommer att vara veganska och förutom recept utlovas intervjuer, reportage och massor av inspiration.
Inspiration och goda recept kan man ju inte få för mycket av. Vill du ha en dos av detta, varför inte satsa på ett grönt 2015, så är det bara att teckna en prenumeration. Vego Eco erbjuder nu 10 % rabatt på en prenumeration av tidningen. Du anger bara koden ”VMT10” i kassan så dras det av på priset.
Lussebullar, pepparkakor och lägg därtill en mängd andra saffrans- och kryddbakverk så har du julens godsaker samlade. Muffins är ett enkelt bakverk att anpassa efter den smak man önskar och för att göra dem lite juligare så är det ju bara att dekorera dem med något som passar. Rött för julens färg, vitt för ett frodigare utseende eller kanske bara glitter?
Eller varför inte julgranscupcakes? Här passar färgen brunt bra som grund och kanel är ju en julig krydda så det passar ju fint i detta sammanhang. Sedan är det bara att färga frostingen grön och spritsa en julgran på sin muffin för en cupcake med julkänsla. Jag använder smörbaserad frosting som är lite hårdare än de med mjukost när jag vill ha lite höjd på det som ska spritsas för att det ska hålla bättre.
Recept, 8 st:
8 st kanelmuffins
125 gram margarin / mjölkfritt smör
4 dl florsocker
1 – 2 msk valfri mjölk
färg
kulor el dyl för dekoration
Vispa margarinet fluffigt, vispa sedan ner florsocker och tillsätt mjölk. Börja med den mindre mängden mjölk, tillsätt mer om frostingen är för hård. Vispa ordentligt så att det blir en jämn och fluffig smet. Bred ut lite på muffinsarna om du vill ha som snötäcke under granen. Tillsätt sedan färgen och vispa tills du fått en jämn färg. Spritsa granar på snötäcket, börja med en liten ring och fortsätt med mindre ringar uppåt och avsluta med att dra rakt upp för att få en spetsig dopp. Dekorera ev med kulor, stjärnor eller vad du känner att du vill ha i din gran.
Färglatt och fint, det vill man ju ha till jul!
Förra veckan belystes problemet med matsvinn här på Vego Eco med uppmaningen att tänka på hur man handlar och att se till att konsumera all mat för att minska matsvinnet. Idag tar även DN upp frågan där man samtidigt tar upp aspekten av producenternas enorma svinn.
Den enorma mängd mat som slängs är givetvis totalt vansinne. Tidigare i höstas tipsades här om hur man i Frankrike börjat sälja ”fula” grönsaker, grönsaker som annars skulle sorterats bort och slängts. Där påtalar man vikten av att det är både billigt och bra för planeten och man planerar nu för att utöka med även fula ostar i sortimentet. Att det i den rika delen av världen slängs hundratal kilo mat per person är förstås helt oförsvarligt.
Handlare brukar motivera detta med att det är konsumenterna som är petiga och inte vill ha frukt och grönsaker med minsta skada. Men detta beror ju på i vilket sammanhang det är. Att betala samma pris för en grönsak med ärr på, som konsumenten upplever som skadad, till samma pris som en ”perfekt” vara tar såklart emot. Men om man kan välja att köpa dessa varor till ett något lägre pris så är det nog många som skulle göra det. Jag köper mycket hellre dessa varor än ser att de går till spillo.
Om man kunde köpa större mängder grönt tack vare lägre pris på det som ändå inte kommer att synas skulle man på detta sätt kunna ha råd att unna sig saker man kanske inte gör idag. Inte många väljer att göra sina egna tomatsåser på dyra förstklassiga tomater när man kan köpa färdig på burk för några kronor. Jag köper gärna kilovis med frukt och grönt och gör grytor, såser och smoothies på. Här är det snarare bra om de är ordentligt mogna och skavanker gör då ingenting. Som Nicholas Chabanne berättar, en frukt kan ha fått märke av hagel och det lämnar då ett ärr. Frukten producerar ännu mer sötma och blir ännu godare för att läka angreppet men äret blir alltså kvar. Så en potentiellt godare frukt men för ögat inte perfekt.
Enligt artikeln i DN idag så har inga svenska livsmedelskedjor planer på liknande försäljning. Tragiskt. Jag är helt övertygad om det finns intresse. Och är det inte även en ansvarsfråga? Mängder av mat ska inte slängas för att naturen har råkat orsaka ett märke.
Tidigare i veckan arrangerade Swedish Water House seminariet ”Mot ett energi- och vattensmart samhälle”. Frågeställningen för seminariet var hur man ska lyckas med hållbarhetsmålen för en bättre integrering av vatten- och energifrågor i politiska beslut.
Gustaf Olsson, Associate och Professor Emeritus vid Lunds Universitet inledde det hela med en rad intressanta fakta och argument för att strama åt reglerna för att stoppa den negativa miljöpåverkan människan orsakar. De svenska målen är 40 procents minskning av utsläppen av växthusgaser jämfört med 1990. Koldioxidskatt är en drivkraft och Olsson anser att alla länder borde ha denna skatt då man kan se en minskning med 20 – 30 procent om den införs. Ett problem med skatter och subventioner är att fossila bränslen globalt stöds med 544 billioner USD medan förnybar energi subventioneras med 101 billioner USD. Så det finns onekligen en del kvar att göra, att styra pengarna till klimatsmarta alternativ istället för att motverka dem.
Första generationens biobränslen majs och sädesslag har en stor vattenåtgång och det är ofta grundvatten som används. Idag går 40 procent av majsskörden till biobränsle vilket förstås påverkar matpriserna. Ett annat exempel där det råder viss motsägelsefullhet och miss i integrationen av miljöarbetet är att man vid dammbyggen pressar producenterna att producera så mycket energi som möjligt, inte vad som är lämpligt. Följden av att nivåerna i dammarna ska hållas så högt som möjligt blir ökad risk för översvämning.
Olsson återkom flera gånger till allas ansvar, att det kanske är gammalmodigt att tala om personligt ansvar men vidhåller att alla kan bidra till hållbarhet. ”Var och en har ett ansvar.” Och så är det ju faktiskt. Det håller knappast att fortsätta med negativa handlingar och försvara det med att det finns andra som gör värre.
Panelen som tog vid efter Olsson bestod av Yvonne Ruwaida, Miljödepartementet, Maria Sunér Fleming, Svenskt Näringsliv och Jacob von Oelreich, Hållbar Utveckling KTH. De talade om skatter och subventioner där Ruwaida menar att vi har ett föråldrat skattesystem samt att vi behöver en koldioxidskatt. Det behövs politiska styrmedel, dock nämndes aldrig köttskatt som en del i detta men med tanke på inriktningen på seminariet var det kanske inte att vänta heller.
Ansvaret kom åter igen där man menade att frivillighetsspåret inte fungerar. Och ekonomiskt så kan man inte jobba med miljöfrågor och inte tro att det kommer att kosta i början men det är något man får igen senare. Man kan inte bara se klimatutvecklingen som ett hinder utan även möjlighet. Vi behöver jobba mer med att värdesätta ekosystemtjänster, att se på eko och natur på annat sätt än vad vi gör idag.
Låt oss hoppas att dessa styrmedel och skatter blir av och att det inte dröjer för länge. Och att subventionerna som går till fel ändamål dras in. För att citera von Oelreich klarspråk: ”Ta bort subventioner till miljöskadlig verksamhet!”. Ja, gör det!
Det lackar mot jul och med det matplanering för de allra flesta, det är ju årets största mathelg. En trevlig sak det rapporterats om är att intresset för en grön sådan ökar. Vitt ute får det gärna vara, men grönt på matbordet.
Vill ni ha lite tips på gröna rätter så finns det massor, man behöver verkligen inte försvara sitt köttätande med att det inte finns alternativ för det gör det – i mängder. För min del är jag glad bara det finns rödbetssasllad, det kan jag inte vara utan. Här är mitt favoritrecept, helt utan ägg och mjölk och hur god som helst.
Oatly har en sida där de presenterar flera julrecept, t.ex. en vegetarisk Jansson. Man bjuder även på ett par pajer, pumpasallad och förstås något sött på maten i form av en valnötskaka. Låter otroligt gott!
I många recept går det ju enkelt att byta ut mjölkprodukterna för att slippa animalier från grädde och mjölk. Ris-, soja- eller havredryck kan ju då vara ett bra alternativ. Och många verkar intresserade av att testa. Oatlys försäljning ökade med 43 procent i november jämfört med förra året och 49 procent av befolkningen kan tänka sig att testa deras produkter. Så jag säger det igen, tack LRF för stämningen. Ett tråkigt men tydligen effektivt sätt att få folk att tänka till och välja ett klimatsmart alternativ. Heja Oatly och ni andra som arbetar för att förse oss med bra vegetabiliska produkter!
Kanelmuffins är alltid gott men särskilt goda är de i juletid. Receptet är utan ägg och även mjölkfritt om du väljer växtbaserat alternativ.
Recept, 12 st
0,5 dl (havre)mjölk
1 tsk vinäger
3,5 dl vetemjöl
0,5 dl majsstärkelse
1 tsk bakpulver
0,5 tsk bikarbonat
1 krm salt
1 msk kanel
0,5 dl olja
2 dl socker
2 dl vatten
Blanda mjölk och vinäger. Blanda de torra ingredienserna. Vispa olja, socker och mjölkblandningen. Vänd sedan ner de torra ingredienserna samt vattnet, vispa smeten slät. Häll smeten i muffinsformar och grädda i mitten av ugnen i 175°C cirka 15 – 17 minuter. Testa med sticka som ska vara torr.

Detta recept är omgjort efter muffinsrecept från Kakboken utan ägg och mjölk. Där finns flera olika sorter med olika smaksättningar och allt är givetvis allergi- och veganvänligt utan ägg och mjölk. Har ni inte de böckerna så se till att skaffa dem!
Vintern är kålens tid och grönkål hör verkligen julen till. Denna sallad är självklar på julbordet men vi äter den även andra dagar som middag med t.ex. vegbullar, biff eller dylikt som tillbehör.
Recept
300 g grönkål
0,75 dl olivolja
3 msk balsamico
1 msk agave
salt och peppar
600 g inlagda rödbetor (köp färdiga eller gör enkelt själv)
1 rödlök
1 dl dadlar
1,5 dl valnötter
Ansa grönkålen och dela i mindre delar. Rör samman olja, balsamico, agave och kryddor. Häll detta över kålen och låt stå några timmar, gärna till nästa dag så drar den åt sig ordentligt av smakerna. Rör runt några gånger så att dressingen fördelas över all kål.
Dela rödbetor, dadlar samt valnötter i mindre bitar och strimla rödlöken. Blanda alla ingredienser, klart!