Vego Eco
Schysst fiske
Att våra hav är allvarligt hotade pga det destruktiva fiske som sker är ingen nyhet. Under de senaste 100 åren har bestånden av fisk minskat med två tredjedelar. Ekosystem förändras och fisket orsakar att många fiskebestånd är nära utrotning.
Greenpeace vill att vi uppmanar fiskeriminister Sven-Eril Bucht för att stå upp för schysst, småskaligt fiske då man i december beslutar i EU hur unionens kvoter ska fördelas. Detta är ett tillfälle då man kan gynna det småskaliga och mer skonsamma fisket istället för industritrålarna.
Precis som med köttindustrin så tycker jag inte att detta borde pågå alls. Men med det faktum att fiske pågår, att människor inte de närmsta åren kommer att sluta äta djuren så anser jag för både miljön och djurens skull att det bästa är att stödja de alternativ som skadar minst. Drömmen är givetvis att fler ska vakna ur sitt karnismerade tillstånd och inse att vi inte behöver äta dessa varelser men där är vi som sagt inte ännu.
Tills vidare får vi kämpa mot den fruktansvärda hanteringen och om fler får vetskap om vad som verkligen pågår kanske fler inser det felaktiga i detta. Att det ens finns uttryck som ”fiska ner i näringskedjan” är galet. Det innebär att när stora rovfiskar högt upp i näringskedjan försvunnit pga överfiske så ger sig monsterbåtarna efter de mindre arterna som tidigare var ointressanta. Men det är vad som finns kvar…
Om du är emot att detta sker kan du skriva på Greenpeace kampanj för att stödja ett schysstare fiske. Där kan du även läsa mer om hur fisket går till och om monsterbåtarna som förstör haven.
Ned med antibiotikaanvändningen
Förra veckan rapporterades om undersökningen där man hittat MRSA-bakterier i kött i svenska köttdiskar. Det oroväckande med detta är egentligen inte risken för att smittas då de försvinner vid upphettning utan om köttindustrins antibiotikaanvändning.
Sverige ligger långt ner i listan av Europas länder sett till hur mycket antibiotika industrin använder. Men det är ändå för mycket men än värre alltså i andra länder. Nederländerna lyftes igår som ett exempel på ett land som lyckats halvera användningen vilket givetvis är bra. Men det krävdes dödsfall för att få parterna att reagera. Efter det så har man samarbetat, uppfödare, veterinärer och myndigheter, och det har givit resultat.
Antibiotika är ett billigt sätt att bedriva djuruppfödning. Fullständigt vansinne och i Nederländernas exempel så var uppfödarna – inte otippat – negativa till förändringen. Men tack vare opinionen som var emot dem så är ett förbättringsarbete i rullning. Men att det fortfarande är så att veterinärer tjänar pengar på att skriva ut antibiotika är helt befängt.
Från Sveriges håll arbetar Marit Paulsen och Fredrick Federley nu för att få till nya lagar om veterinärmedicin för att reglera användningen av medicin till djur. Det är ur globalt hälsoperspektiv givetvis bra men med uttalanden som att ”en glad gris är en god gris” kan man inte annat än att bli lite besvärad av. Fortfarande har jag så svårt att förstå hur man kan se det som något gott att äta andra individer. Men att man skulle lägga ner hela djurindustrin vet jag är att drömma för mycket, i alla fall den närmsta framtiden och försöker istället fokusera på det positiva i om antibiotikaanvändningen kan gå ner.
Med en ungefärlig beräkning som säger att cirka 25 000 personer har dött av resistenta bakterier bara i Europa är det hög tid att något görs. Om följden blir att man inser att det inte går att bedriva den koncentrationslägerliknande uppfödningen så är ju det bra. Kanske att folk likt vid mjölkstämningen av Oatly kanske kan börja tänka till tack vare detta. Är det verkligen rätt att bedriva djurindustri? Man kan alltid hoppas.
Så även om Paulsens uttalande stöter mig så hoppas jag att hon och Federley lyckas driva fram riktigt bra regleringar snarast. Lycka till med att få igenom förbättrande lagförslag!
Broccolipasta med tofu
Lättlagade rätter är väl härligt att ha till hands i veckorna med ont om tid för att gå och handla? Här är en som kräver minimalt av dig och med ingredienser man ofta har hemma i skåpen. Har varit våra barns favorit många år – trots att den innehåller broccoli.
Ingredienser, 4 – 6 pers
500 g pasta
350 g broccoli, fryst eller färsk
1 gul lök
smör eller olja att steka i
3,5 dl matlagningsgrädde (t.ex iMat)
1 grönsaksbuljongtärning
salt och peppar
300 g marinerad tofu
ca 25 svarta oliver
Koka pastan enligt anvisning på paketet. Dela broccolin i mindre delar och låt koka med några minuter på slutet. Skala och hacka löken. Fräs den i smör eller olja i en kastrull tills den är mjuk. Tillsätt grädde, smula i buljongtärningen och krydda. Låt koka några minuter. Tärna tofun och stek den så att den får en fin yta. Halvera ev oliverna.
Häll såsen över pastan och blanda i oliver och tofu. 
Stämning ger uppsving
Svensk Mjölks stämning av Oatly fortsätter i en följetång som nog inte var helt vad de väntat sig. I veckan som passerat höjde Svensk Mjölk sin bankgaranti och lämnade in nytt yrkande för interimistiskt förbud men även denna avslogs av Marknadsdomstolen. Men samtidigt som de hävdar att Oatly använder sig av formuleringar som är vilseledande anser många att det är precis vad Svensk Mjölk själva gör. Att de hävdar att mjölk är klimatvänligt med hjälp av en egenfinansierad studie kallar Oatlys vd Toni Petersson för akademiskt självmord.
Detta gäller ju även hälsoaspekten där man år efter år tutat i oss att mjölk är ett väldigt nyttigt livsmedel men som nu ifrågasätts. Den nyligen publicerade undersökningen som visade på motsatsen gjorde att mjölkdebatten blev allt hetare och undersökningen har försvarats senare. Epidemiologen Axel Carlsson menar att den är väldigt välgjord och säger att det finns en parallell mellan mjölk och tobak. Kanske inte ord som mjölkindustrin vill höra. Den som hävdar att den säljer nyttiga produkter vill väl helst inte bli jämförd med tobak i första taget.
Direkt jag hörde om denna stämning hoppades jag att det skulle hjälpa till att uppmärksamma allmänheten om vad mjölk verkligen är, något som man uppenbarligen inte tänker på. Oatlys kaxiga formulering som ifrågasätts som säger att det är dryck för människa borde kunna väcka någon och min förhoppning verkar ha gått i uppfyllelse. Bloggaren Kim blev det och berättar i ett inlägg som blivit mycket delat hur hon gått över till havre efter stämningen. Och hon är inte ensam, Oatlys försäljning rapporteras ha gått upp 15 – 20 procent de två veckorna som följde på stämningen jämfört med veckorna innan. Så Svensk Mjölk verkar ha gjort sig själva en björntjänst och bjudit Oatly på gratis PR.
Så får vi nu vänta på nästa rond. Under tiden hoppas jag att ni som inte testat vegetabiliska mjölkprodukter istället för kodito gör det. Att göra soppa med havregrädde, glass med sojagrädde, smoothie på kokosdryck etc går precis lika bra om inte bättre. Vid de tillfällen ni använder mjölk, grädde, smör etc så är det bara att ta samma typ av produkt men istället baserad på t.ex. havre eller soja. En enkel förändring som är snällare för miljö, djur och din egen hälsa.
Kött med smitta
Igår presenterade DN en undersökning som visar att MRSA-bakterier finns i våra köttdiskar. Smittan finns i kött som kommer från Danmark och Tyskland. Länder med en storskalig köttindustri där uppfödningen är ovärdig och stora mängder antibiotika används för att upprätthålla den. Jag hade gärna sett att man hade testat lika många prover från svenskt kött för att få en lite mer rättvis bild. Antibiotikaanvändningen är lägre i Sverige än i andra länder men att ha så mycket färre tester på det svenska köttet är ändå lite märkligt.
Även om man inte behöver vara rädd för att bli smittad av MSRA vid konsumtion av smittat kött som tillagats så handlar det om så mycket mer än så. Den enorma köttkonsumtion som vi har kommit upp i har framkallat en industri där pengar och effektivitet styr och moral och etik helt lagts åt sidan. Djur föds upp under fruktansvärda omständigheter och sättet att hålla maskineriet igång heter antibiotika. Det är där hälsoproblemet ligger, utöver det djurrättsliga som är under all kritik.
Att blunda för vad man stöttar genom att köpa kött, och i synnerhet importerat sådant, är allvarligt för alla. Precis som en del butiker t.ex. helt har tagit bort besprutade bananer kan vi om efterfrågan blir lika stor på den animaliska sidan kunna se en förändring. Även om man vill skylla på industrin och dess pengahunger så kan man inte helt förneka konsumentens roll i det hela. Under en tid har priset varit avgörande men samtidigt har allt fler fått det bättre ställt och med det börjat leva efter den märkliga normen att man skall att äta kött. Detta har bidragit till en utveckling som nu kulminerat i en ovärdig hantering av djur där det bara i Sverige slaktas 2,5 miljoner – MILJONER – grisar varje år. Tänk er denna enorma mängd individer. Det är mer än dubbelt så många personer som bor i Stockholm som dödas – varje år.
Uppfödning av djur sker under trånga förhållanden och djurens tillväxt ska vara snabb, antibiotika ges därför systematiskt för att hålla liv i så många djur som möjligt. Denna användning gynnar antibiotikaresistens och jag tror inte någon, inte ens köttätare, vill tillbaka till tiden innan vi hade antibiotika då folk dog av sjukdomar som idag inte skapar någon större oro.
Köttkonsumtionen har ökat kraftigt under senare år trots att man vet att det är en av de värsta miljöbovarna, djur föds upp under fruktansvärda omständigheter och det är även ur hälsoaspekt ett dåligt kostval. Så hur kommer sig denna ökning? Rädsla och hot är inte något jag tror fungerar för att få folk att ändra sina vanor men kan antibiotikaresistens åtminstone få några att tänka till och ändra sitt kostval så vore det ändå bra.
Att subventionera en bransch som orsakar så stor skada är fortfarande något jag inte kan förstå. Och att man dessutom låter industrin åla sig fram genom kryphål för att ändå kvittera ut subventioner är anmärkningsvärt. När ska konsumenter och politiker vakna? Inte för sent hoppas jag, men börjar bli rädd att det redan är det. Att politiker enbart ser till industrins bästa och kortsiktiga lösningar istället för att driva en linje som borgar för en klimatvänligare framtid där vår hälsa inte står på spel är tragiskt. Jag vill inte känna att framtiden är dödsdömd på grund av en sjuk animalieindustri men så länge folk köper detta och politiker blundar så är det dessvärre vad jag är rädd för. Men man brukar ju vakna ur en mardröm – innan det är för sent. Låt oss hoppas att det är så även i detta fall.
Nya mjukostar
Astrid och aporna som spottar ur sig en massa vegetariska produkter kommer nu med en ny mjukost. Sedan Creamy Spread försvann från marknaden har det saknats en bra ersättare. Det har kommit en från Astrid och aporna tidigare, Cream Cheezly, men nu kommer alltså en ny och nu i serien Jeezly som är min favorit vad gäller hårdost. Så nu håller vi tummarna för att denna är riktigt god. Kommer i smakerna original, tomat & basilika och dill & gurka.
Just ost är en av de vanligaste anledningarna till att laktovegetarianer inte skippar mjölkprodukter helt men det finns numer massor av goda alternativ. Här presenterades nyligen en hel del alternativ så kolla gärna in där om du vill ha lite ostiga tips. Och nu får vi hoppas att mjukostluckan fylls igen av dessa nykomlingar.
Recept overnight oats choklad
Är det inte helt underbart att man kan röra ihop några få ingredienser och ställa i kylen på kvällen för att få en färdig, god och nyttig frukost nästa morgon? Jag tycker det, äter det nästan varje dag med olika toppingar som variation.
Här är recept på en chokladvariant som blivit återkommande favorit.
Ingredienser, 1 port
1 dl havregryn
1 msk kakao
0,5 tsk kokossocker
1,5 msk chiafrön
2 dl havre- eller sojamjölk
Topping: förslagsvis nötter, kakoanibs, bär och/eller frukt
Blanda de torra ingredienserna i en skål, häll över mjölken och rör om så att det blandas ordentligt. Ställ i kylen över natten.
På morgonen är det bara att röra runt och äta med en god topping. Just denna med choklad tycker jag passar extra bra tillsammans med banan, hallon, hasselnötter och lite extra chokladsmak tack vare kakaonibs. Nyttigt också!
Om cirkulär ekonomi
I veckan var jag på ett seminarium om cirkulär ekonomi där hållbarhetsansvariga från olika företag berättade om sina verksamheter. Det var intressant att höra de olika infallsvinklarna och glädjande att det finns företag som satsar på att arbeta enligt en mer hållbar modell än de flesta företag där man ser en linjär produktionsmodell som grund i de flesta fall.
Johan Börje från Ragn-Sells Miljökonsult inledde, det var även de som bjudit in till seminariet. Han berättade hur de hela tiden arbetar för att fortsätta att utveckla tekniker får återvinning, avgiftning och sätt att hitta system för att återanvända material effektivare. T.ex. samlas det in 33 000 däck per dag som man bland annat gör tyst asfalt av men försöker hitta sätt för att göra nya däck.
Återvinn textilier
Emma Enebog, hållbarhetschef på Myrorna berättade om deras arbete med textilåtervinning. Varje år slängs 70 000 ton (!) kläder och textil i Sverige och Myrorna arbetar för att samla in och möjliggöra att plagens livstid förlängs. Kläder ska i mesta möjliga mån användas igen för att därefter återvinna dem. Vad både hon och Filippa Ks Elin Larsson påpekade är att allt ska samlas in. De flesta väljer säkert att slänga gamla utnötta strumpor i soporna, men gör inte det! Lämna även gamla slitna saker till insamlingen, företagen arbetar sedan med att få in dessa produkter i ett cirkulärt system för återvinning.
Hur ska en då få personer att samla in mer, till och med det som är utslitet? H&M togs som exempel där de å ena sidan arbetar i rätt riktning med att erbjuda kunder att återvinna i sina butiker men väl där sker det på ett sätt som gör att kunden känner sig dum. Här är det en bra idé för företagen att tänka på att erbjuda möjligheten att återvinna med en bra känsla och attityd för konsumenterna. Ingen ska behöva känna sig dum för att en lämnar in, det är ju snarare så att en ska få fler att göra det. En hjälp på vägen vore att höja statusen och kommunicera detta mer och bättre i butikerna genom t.ex. en mer lockande design.
Kurera garderoben
Men det handlar förstås inte bara om återvinning, vi måste även konsumera mindre. Detta kallade Elin Larsson för att ”kurera garderoben”, att ha färre plagg men att de ska vara mer genomtänkta, cirkulär design. För även om vi kan öka insamlingen och återvinna mer så kvarstår faktum att det går åt enorma mängder energi och vatten för varje plagg som tillverkas. För att minska resursåtgången tittar Filippa K på mer miljövänliga sätt att producera kläder, bl.a. genom att gå över till mindre resursslukande material som tencel där det går åt en bråkdel så mycket vatten som för bomull. De utvecklar även något de kallar ”front runners” som är plagg framtagna helt enligt en cirkulär ekonomi.
People People tog sedan vid som är ett företag som arbetar för att med designens hjälp främja produkters livslängd. Att sammanföra design och innovation och gör produkter som är anpassade för att kunna uppdateras och repareras under tidens lopp. Helt motsatt till vad de flesta andra företag gör som istället gör det absolut sämsta för miljön genom att arbeta med ett planerat åldrande och främja slit-och-släng-mentaliteten (mer om det här).
En bra fråga som kom från publiken är hur man kan säga att hållbarhet ska vara för alla men att produkter som är tillverkade cirkulärt ofta är dyrare än andra. Det är förstås ett problem om folk inte har råd att köpa. Likviditeten hos personer kan vara ett hinder men samtidigt så kvarstår faktum att folk i allmänhet handlar väldigt mycket. Vad som behöver ske är att få människor att handla färre men av bättre kvalité. Den totala personliga kostnaden blir då inte högre och vinsten för miljön blir stor.
Tänk igenom dina köp
För både privatpersoner och företag kanske det kan upplevas som besvärligt att ta hela steget till att arbeta med cirkulär ekonomi men en start i rätt riktning är att börja med avfallsminimering och konsumtionsminskning. Tänk igenom vad du verkligen behöver köpa. Måste du äga eller räcker det med att låna eller hyra? En produkt som används vid något enstaka tillfälle per år är bättre att inte äga och vår invanda syn på att köpa allt man behöver för stunden – och ofta nytt – är en livsstil som behöver justeras.
Bra att det finns företag som tar ansvar för att arbeta cirkulärt. Låt oss hoppas att fler följer efter och att konsumenter samtidigt förstår det förkastliga i ett slit-och-släng-leverne.
En slide från Naturvårdsverkets presentation där Sanna Due Sjöström berättade om vilka styrmedel de kan ge regeringen för att gå mot en cirkulär ekonomi. Totalt sett bra presentationer från alla medverkande med olika infallsvinklar via respektive företags verksamhet.
Äta hund eller ko? Är det någon skillnad?
De allra flesta – i alla fall i vår del av världen – kan inte tänka sig att äta hund men äter t.ex. ko eller gris varje vecka. Jag kan inte förstå den här skillnaden och det var från början min anledning till att inte äta djur. Att äta en annan varelse är för mig direkt motbjudande.
Melanie Joy är en djurrättsförespråkare som föreläser en del om detta och gav även ut en bok om detta för några år sedan. I år kom den ut på svenska med den nätta titeln Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor. En extremt lång titel men som säger det mesta om människors motsägelsefullhet.
Joy kallar boken en introduktion till karismen, där hon menar att trossystemet gör att vi kan äta vissa djur men inte andra. Min väldigt enkla syn delas inte av många och att läsa den här boken ger verkligen en insikt i hur mycket det finns runt omkring oss som påverkar vårt sätt att se på dessa saker.
En sak som förenklar djurätande är hur industrierna benämner saker för att man ska få större distans till att det är djur det handlar om. Djur som föds upp, plågas, slaktas och förvandlas till mat åt människan. Man är medveten om att konsumenter känner obehag över ord som ger en tydlig bild av att maten vi äter från början är djur. Därför har man sedan länge kallat sakerna vid något mer tilltalande. Mald ko, grisbitar och får ändras till nötkött, fläsk och lamm, slakt kallas beredning eller skörd som inte uppfattas lika negativt.
Objektifiering är ett annat sätt att förneka att det är andra individer vi konsumerar. Djur objektifieras på många sätt och det återges hur slakteriarbetare använder objektifierande språk vilket är en effektiv distansieringsmetod. I dessa personers fall förstår jag om man gör det för att överleva men att gemene man gör det för att rättfärdiga sitt ätande är tragiskt. Även hur det används via lagstiftning och politik.
Våldsideologier är en förlängning av detta. Joy citerar Paul McCarney som har sagt att om slakterier haft glasväggar skulle alla bli vegetarianer. Men ändå känner vi på ett plan till sanningen, att det är obehagligt men väljer att inte tänka på detta. Gemensamt för våldsideologier är att veta utan att veta och det kallar Joy för karismans innersta väsen.
Att köttindustrin är mäktig tack vare de enorma pengar de tjänar är knappast någon hemlighet. Jag tänker även på i sammanhanget småspelare som Mjölkpropagandan i Sverige som har gått lös på generation efter generation där motståndare har svårt att komma till tals med rådgivare och samhällsinstanser som notoriskt förespråkar dess produkter. I boken nämns ett exempel på hur enormt tunga dessa instanser är och som är direkt skrämmande och på sin väg får hjälp av medier. Joy berättar att CBS har tackat nej till två miljoner dollar från djurrättsorganisationen PETA som ville sända ett reklaminslag mot kött under Super Bowl. Man sa nej med motiveringen att man inte sänder reklam för påverkansarbete men visade antirökkampanj och även regelbundet reklaminslag som verkar för köttätande.
Djurplågeri tas upp i ett kapitel och detta hade jag väldigt svårt att läsa. De vegetarianer som läser boken och är känsliga kan hoppa över den delen, det gäller självfallet inte de som äter kött. Förutom det kapitlet så förhåller sig boken till faktabaserat berättande om hur djurätande är norm tack vare karnismens ställning via samhällsstrukturer. Hur kultur, samhälle och industri får oss att ta vissa saker för givet, och att välja att inte vilja veta. Det är intressant och väcker en del tankar och jag önskar att denna bok skulle bli läst av massor av köttätare. Det ju de som behöver nya infallsvinklar och insikter om sitt beteende och ätande, däremot är risken att förnekelsen är så stark att de inte gör det…
Boken har också en studiehandledning kopplat till de olika kapitlen vilket gör det mycket inbjudande att ta med i undervisning, bra tips till skolor.
För dig som vill veta mer om att leva som vegan och vill ha tips på recept, inspiration, butiker mm så har Martin Smedjeback skrivit några sidor med tips på länkar och annat matnyttigt att surfa runt på för mer kunskap som avslutning i boken.
Köttindustrin är idag så mäktig att den är med och stiftar lagar där det är olagligt att kritisera livsmedel utan rimliga vetenskapliga belägg. Så det finns restriktioner om vad man kan säga om animalieindustrin och det är onekligen intressant i dessa tider med rådande mjölkdebatt och aktuell stämning för vilseledande marknadsföring. Så jag avslutar denna recension med att citera Joy i detta ämne: ”När animalieindustrin har blivit så mäktig att den inte bara står ovan lagen utan också ingår i lagen – och snarare utformar än tar hänsyn till lagstiftningen – kan vi tryggt säga att vår demokrati har förvandlats till en köttokrati”.
Vinklat om mjölkdrycker
Fick tips om ett inslag i Nyhetsmorgon som tagit upp detta med mjölkdrycker respektive komjölk, denna gång med näringsvinkeln i fokus. Man hade bjudit in Anki Sundin, näringsfysiolog till studion.
I studion hade hon radat upp några olika alternativ att välja på. Det var havre, soja, ris, laktosfri komjölk, kokos och mandel. Den som enligt henne är bäst är vitaminberikad komjölk som har högsta kvalité på protein. Men ris, havre och mandel som är berikade med d-vitamin är också ok. D-vitamin är något det flesta behöver tillskott av och det brukar även växtmjökalernativen vara berikade med, likaså vitamin B12 men det lyfts inte fram. Anki fortsätter sin hyllning av komjölken med att säga att gällande kalcium och protein är växtdryckerna mindre värda än ko.
Hon säger att har man inte problem med komjölk på grund av allergi, etiskt eller klimatmässigt så finns det ingen anledning att ta ett annat alternativ och sedan ler hon nöjt. Vem har sponsrat henne? Oavsett vilken syn man har på en sak tycker jag det är direkt stötande att en ledande kanal som TV4 tar in en så uppenbart partisk person. Hade det varit en debatt med motpart så vore det helt ok men nu skulle det föreställa information om näring och det var i egenskap av det hon var där.
Smakmässigt så vet nu alla som tittade på programmet att växtbaserade drycker smakar illa och är inte alls så näringsrika som komjölk, det har Anki och Steffo sett till. Smaken är som bekant som baken och dessutom en vanesak. Att någon som alltid druckit komjölk ska dricka ett glas växtbaserad dryck rakt upp och ner utan något till och tro att den ska utropa hurra är inte så troligt. Det är som sagt en vanesak, fråga vilket barn som helst som vuxit upp med mjölkallergi och sedan förklaras frisk och blir serverad komjölk av sina nöjda föräldrar. Har ännu inte hört talas om något exempel där barnet tyckt om komjölken. Däremot tycker de havremjölken de vuxit upp med är väldigt god. Och återigen, det är olika. Jag har ett barn som vägrar dricka något annat än havre och en annan soja. Oavsett hur många sorter jag gör eller köper. Själv tycker jag om många sorter men vid olika tillfällen, alla passar inte till allt.
Anki säger att havremjölk kostar cirka 30 kronor per liter och då undrar jag stilla var sjutton köper hon den någonstans? Ja, växtbaserad dryck är oftast lite dyrare än komjölk och det är ju ett problem men så dyr är den definitivt inte. För att framställa komjölk behöver du onekligen massor av djur och att sköta dem borde ju kosta så pass att komjölken borde vara långt mycket dyrare än vad den är. Men det är den inte, dels så lever knappast korna så idylliskt som reklamen vill påskina (vilseledande marknadsföring?!) samt att de erhåller bidrag. Så jag säger det igen, eventuella bidrag borde gå till den mest miljövänliga verksamheten och det är inte komjölksindustrin, då finns det vegetabiliska alternativ som är bättre.
TV4 drivs inte av public servicepengar men lite neutralitet kan man väl ändå eftersträva? Att ha programledare som sitter och grimaserar och flinar till varandra och ger menande ögonkast när ”experten” säger att komjölk är bäst, då börjar det likna ren marknadsföring respektive smutskastning. Inte ok. Skärpning TV4, man blir mycket besviken.
Vego Eco 