Vego Eco

Jag har läst den mycket intressanta boken Hur mår maten! Djurhållning och djurskydd i Sverige av Per Jensen. Boken belyser på en enkelt och klart sätt hur djurindustrin fungerar, vad som är bättre och sämre ur miljöperspektiv och även en del jämförelse med andra länder. 

Boken tar också upp något jag funderat mycket på genom åren; varför är vissa saker ok och inte andra? Detta både gällande vilken sorts djur man äter men även vad man tolererar i behandling av dem. En fråga som tas som exempel i boken är varför folk upplever det så stötande med trånga burar och onormal utfodring av ankor i Frankrike när värphöns i vårt land behandlas ungefär lika illa? Vad är skillnaden? Ingen egentligen men ändå är det ena så accepterat men inte det andra. 

En annan parallell som dras är vilt kontra uppfött med anledning av det ramaskri som blev för några år sedan då media basunerade ut hur sälungar klubbades ihjäl. Där dör sälarna eller blir medvetslösa vid första slaget och de har fram tills detta sker levt ett naturligt liv. Men de som blev upprörda över detta kunde i nästa stund äta t.ex. en kycklingfilé eller griskotlett. Denna mat kommer då från djur som inte levt naturligt utan utsatts för omfattande lidande både under sin livstid och vid dödandet. Hur kommer det här sig? Varför detta inkonsekventa tänkande?

Lite för mig ny kunskap som annars inte har så bra koll på vilken typ av mat som erbjuds från djuren ute i butikerna var informationen om t.ex. gödkalvsuppfödningen. En vanlig uppfödning i Europa där kalvarna slaktas vid ca tre månaders ålder efter att bara ha utfodrats med mjölk. Mjölken är inte tillräcklig och de drabbas därför av blodbrist vilket är precis vad man vill åstadkomma då köttet nämligen blir vitt. Vitt kött är detsamma som delikatess enligt många. Hur sjukt är inte det då? Hur kan något betraktas som delikatess för att man har låtit djuret lida extra mycket? Det borde snarare vara straffbart.
Blodbrisen framkallar så strakt behov av järn att ingenting i boxen kan innehålla det, inte ens ett spikhuvud, då de skulle slicka så frenetiskt att de skulle skada sig själva och förstöra boxen. Mmm, så härligt, njut av den delikatessen.

Transporterna är en annan eländig sak, både för djur och miljö. Djuren utsätts för våldsam stressupplevelse när de lastas på fordon och färdas många timmar till en ny miljö där de sedan hanteras på ett mer eller mindre stressande sätt fram till avlivningen. Dessa transporter motsvarar uppemot 40 miljoner kilometer varje år bara i Sverige. Och det gäller bara nötkreatur, till detta kommer fjäderfätransporterna…

Griskött anses precis som kyckling vara ett bra alternativ ur miljösynpunkt men gällande djurskyddet så är problemen i svinuppfödningen påtagliga. Och fiskarna då? De nämns inte lika ofta i debatten men även där finns mycket att ta hänsyn till. Omfattande forskning de senaste 20 åren visar att det utan tvivel är så att de upplever smärta, stress, rädsla och frustration precis som landlevande ryggradsdjur gör. Det finns alltså ingen anledning att ställa lägre krav på miljön för odlad fisk än för andra djur inom matproduktionen.

Hur stor är denna industri då kan man undra? Vi har allt oftare fått höra att vi äter för mycket kött. Några siffror som kan illustrera detta är det totala antalet slaktade djur under 2010: kycklingar 80 miljoner och slaktsvin 3 miljoner. Miljoner! Bara i Sverige… Och sen har vi importen på det…

Generellt så är det mesta för djuren, oavsett sort, bättre i Sverige än i andra länder. Så ur både miljö- och djursynpunkt är svenskt det enda alternativet om man vill äta djur men ändå bry sig det minsta om konsekvenserna. Varje gång man väljer utländskt sätter man som Jensen säger spiken i kistan på inhemsk uppfödning.

Skrämmande att så mycket har hänt, och tyvärr åt det sämre hållet för både djur och miljö den sista tiden. Men istället för att nedslås så hoppas jag precis som Jensen att om det har gått så snabbt att ändra tusenåriga traditioner så kan det förhoppningsvis gå lika snabbt att styra upp det igen. Djuruppfödningen som den ser ut i dag är förödande för djurens välfärd, miljön och vår hälsa. Låt oss hoppas att konsumentens makt börjar nyttjas så att detta stinkande skepp kan vändas. Jag vill gärna tro att mänskligheten inte är sämre än att man inser att detta inte är ok. 

Den här boken är en lättläst, lättbegriplig och samtidigt väldigt tydlig med det oacceptabla. Med det menar jag att den inte är något som köttbelackare kan kalla smaskig propaganda för veganism, tvärtom är det mycket sakligt och Jensen själv som är allätare råder faktiskt inte att man ska bli det heller. Däremot att verkligen tänka på hur det är på vägen till vår tallrik, veta och även stå för det. Som jag påpekat en del tidigare gällande vidriga slaktbilder el.dyl. Om man väljer att äta ska man också kunna stå för och se vad det är man orsakar. 

Boken ska kunna fungera som underlag för studerande och det är precis så sakligt allt är, och därmed en bok som jag önskar att alla ska läsa. Se det som allmänbildning för att veta hur det går till. Det är väl allas ansvar att veta varifrån maten kommer? Det är allas ansvar att värna om miljön om inte annat. 

Finns att köpa t.ex. här.